Jorden Runt #162dayslater

MALAYSIA – BORNEO, DEL 6

4 april, 2016

 

DAY 45 – Torsdag 18 februari

God morgon från Jungle Jack’s! Här utanför ”köksfönstret” sjunger djungeln för oss när vi äter frukost.

Philly förbereder några mackor som hon ska ha med sig som lunch idag.

Här är köket. Archie stekte ägg till hela gänget vilket va väldigt uppskattat!

Vid 09 skjutsade Uncle Jack oss 10 minuter bort till Timpohon Gate (1866,4 m.ö.h) som utgör starten på vandringsleden. Här mötte vi upp våra guider Margaret Lee och Ivnur John.

Vi hittade inte Archies namn i listorna först. Lite panik spred sig innan vi med hjälp av uteslutningsmetoden insåg att Svensk Swedish måste vara den geniala tolkningen av Sven Archie Gustaf.



Snabbfakta om Gunung Kinabalu:

  • Malaysias högsta berg med en topp på 4095 m.ö.h.
  • Efter jordbävningen 2015 är det dock bara 3:e högst men de marknadsför det fortfarande som det högsta.
  • Berget ligger i Kinabalu Nationalpark (nordöstra Borneo) som är med på Unescos lista över världsarv. 
  • Vandringsleden är 8,72 km lång
  • Mestadels består vandringen av trappor, stenar och sluttande berg.
  • Man vandrar 6km första dagen och sover en natt på ett vandrarhem.
  • Dag 2 börjar man gå tidigt på morgonen för att hinna upp till toppen före soluppgången.
  • Man kan gå upp hela vägen till toppen på en dag men det finns endast ett fåtal tillstånd för det och är AP-jobbigt.
  • De som jobbar som porters här får betalt ca $1 per kilo de bär. Främst är det varor till restaurangen och vandrarhemmet, men även byggmaterial till hus och gångbroar. Det finns bara en väg upp så det är bara att börja bära. Är SÅ imponerad av de som jobbar här. Släng er i väggen #tyngre! Jämfört med vaderna här ligger ni i lä.
  • Ett gäng vandrare från Jungle Jacks poserade nakna på toppen 2015 och blev gripna för ofredande (eller nåt liknande). 5 dagar senare får en jordbävning berget att skaka och 18 personer dör uppe på toppen. Regeringen anklagade ungdomarna för att ha framkallat jordbävningen när de klädde av sig nakna. Att de retat upp gudarna. Snacka om dålig naken-tajming…


Till en början höll vi ett ganska bra tempo. Eller rättare sagt, jag hängde på i Archies tempo.

Hejsan svejsan! Det här går ju bra.


Tills vi passerade 1,5km ”i god fart” och jag började må svindåligt. Blandningen mellan vätskebrist, utmattning och höjden slog typ omkull mig. Jag fick några löv av guiden som jag skulle lukta på, kräktes vid 2km-skylten och sen va det bara att fortsätta uppåt i något reducerad hastighet…

Vägen bytte karaktär ofta, med undantag för att den alltid gick uppåt. Archie bar min ryggsäck och matade mig med mentos med jämna mellanrum. Som en hund med ett ben hängande framför ögonen. Kom igen. Framåt. Uppåt. Go känsla när man mår skit redan efter 2km och vet att denna biten är den lättaste och att vi har 6,72km kvar…

Stannade till för att titta på dessa ”köttätare”. De samlar på sig regnvatten som insekter drunknar i. Sedan bryter de ner middagen i botten på sin dödspool. Häftigt att se dem ute i det vilda och inte på Blomsterlandets avdelning för exotiska växter.

Vackra spindelnät med dagg i hela dygnet typ.


Piggare! Men fortfarande ett blekansikte.


Philly kämpade på i ett konstant tempo typ hela vägen. Sista 200m va SÅ SJUKT JOBBIGA. Det va extra brant och vi fick klättra upp för ”stentrappor”. Det blev inte lättare av att bara ha ätit en snickers till lunch…


6km klara! Efter att ha gått i ca 5h landade alla under varsitt tjockt duntäcke. Det kändes som världens lyx! Det är inte så varmt 3,272 m.ö.h.


Sara hade plockat bär på vägen som hon bjöd oss på. Guiden berättade att de kallar dem för typ ”mountain strawberries”. Konstigt eftersom de snarare ser ut som orangea hallon… De smakade lite beskt och rökigt. Nästan lite bbq? Haha.
Här är vårat gäng (förutom två svenska tjejer).

Utsikten från restaurangen va fantastisk. Konstigt att titta ner på molnen utan att sitta i ett flygplan…


Jag lånar ditt uttryck här Daniela. Solnedgången va magisk.

På kvällen spelade vi Spoon och la oss sedan tidigt. I morgon blir det early morning.

• • • • • •
 

DAY 46 – Fredag 19 februari

Idag (i natt) ringde klockan 02.00 och vi fick i oss lite frukost innan vi började vandra vid 02.30. Det va helt kolsvart ute och det va kallt.

Stjärnhimlen gick inte göra rättvisa på bild. Pauserna va korta men många och vi tittade bara tyst upp på en kristallklar himmel.

Ljuset från städer i fjärran lyste som glödande lava.

Inte. Långt. Kvar. 

Uppåt och neråt hade vi en liten kedja av ljus som gav lite trygghet i natten. Uppe på plattån blåste det mer och den isande vinden bet tag ända in till benen. Man va som i en liten bubbla. Allt kändes som i en dröm. Kanske för att jag fortfarande halvt sov och försökte stänga ute känslan av kylan…

Vi gick i sicksack sista biten för att spara energi. Det tog ca 2,5h för oss att gå 2,72km och kom upp till toppen runt 05.

Här sitter vi på en bergstopp. Det trodde vi inte för några dagar sen…

Det va så jävla kallt!

Och det va det häftigaste vi gjort!


När solen började gå upp över bergstopparna kändes det som om vi va mitt i filmscener från Lord of The Rings typ.

Med solen kom värmen

Sedan va det bara att börja gå ner igen…

Hade svårt att fatta hur högt det faktiskt va.


Det gick mycket snabbare att gå ner, men det va mycket jobbigare!


På vägen upp va det psykiskt, på vägen ner va det fysiskt. Jag och Philly va helt slut. Archie sprang sista biten tydligen?!

Vi såg mer ut så här. Bjuder på den… Detta va det överlägset jobbigaste jag gjort i hela mitt liv.

Va inte så sugna på en gruppbild så den blev ju som den blev.


På kvällen bjöd Uncle Jack ut oss på kinesisk restaurang. Sedan sov vi gott i de mögliga sängarna igen. På riktigt gott alltså. Trots att det kröp ut en liten krabb-skorpion-insekt ur min kudde innan jag skulle somna ♡

• • • • • •

DAY 47 – Lördag 20 februari

Idag lämnar vi Jungle Jack’s efter några intensiva och häftiga dagar. Om ni ska bestiga Mount Kinabalu någon gång, gör det med Jungle Jack’s! Det är verkligen en upplevelse i sig att bo så här enkelt och ”Jack” är ett riktigt original.

Vi satt vid vägkanten i 1 timma typ innan det kom en buss som skulle till Kota Kinabalu. Träningsvärken i låren idag…

Vi checkade in på Tune Hotels och prisade gudarna för något ”så enkelt” som en ren säng och en varm dusch! På kvällen åt vi på Nando’s i köpcentret under hotellet.

• • • • • •

DAY 48 – Söndag 21 februari

Idag har vi tvättdag. Har alltid velat tvätta på ett sånt här ställe efter att ha sett det i massa filmer och serier. Va väl kanske lite överskattat från min sida… Men ändå gött på nåt sätt :) Ser ni avtrycken på väggen från folks huvuden när de suttit och väntat på sin tvätt? Nästan så man vill snabbspola och se alla människor komma och gå.

Hejhej!

På kvällen gjorde vi nummer två av alla saker jag sett på film och alltid velat göra! Åt sushi på åkande band ♡  Oväntat nog den godaste sushi jag någonsin ätit! I ett köpcenter. På Borneo. Ibland överraskar världen på oväntade ställen .

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Ingemar Lundh 5 april, 2016 at 09:15

    Vilket fantastiskt resereportage ni bjuder på, tack!!!
    Kram, Ingemar

  • Lämna ett svar till Ingemar Lundh Avbryt svar