NYA ZEELAND, DEL 1

  

DAY 85 – Tisdag 29 mars

Idag vaknade vi på Fiji och tog en taxi till flygplatsen 05 med en takeawayfrukost under armen. Eftersom våra ögon fortfarande är röda och lite svullna (fick ju conjunktevitus för några dagar sen) har vi på oss solglasögonen hela tiden. När vi kom till flygplatsen och skulle checka in bagaget bad mannen bakom disken oss att ta av glasögonen… Helvete. ”Tyvärr, med de där ögonen kan jag inte checka in er. Ni behöver läkarintyg för att få gå ombord på planet.” AAH! Med mindre än 2,5 timmar till avgång ska vi alltså hitta en läkare, få honom att ”godkänna oss” och det kl 06 på en röd dag. Yes.

  

Vi lyckades till slut (efter mycket hjälp från den gulliga taxichauffören Tashuk) att ta ut pengar, få varsin handskriven lapp från en indisk läkare, betala alldeles för mycket pengar och sedan köra tillbaka 20 min till flygplatsen. Precis i tid. Lappen gjorde sitt och vi fick flyga till Nya Zeeland!

Framme i Auckland! Tjoho. Nu ska vi bara hitta vår husbil.

  

Vi va lite nervösa inför detta innan… Att köra högerstyrd bil i vänstertrafik. Archie skötte sig exemplariskt. Vi stannade på McDonalds för att sno wifi och ladda ner appen Rankers. Hett tips om man ska campa på Nya Zeeland! Man laddar först ner kartan och använder sen appen offline för att hitta överallt. Bästa är att den även visar gratiscampingar!

  

Här är vårat blivande hem de närmaste 18 dagarna! 5kvm blir en utmaning för vilket par som helst. Tur att vi är vana vid en pytteliten bostadsyta

  

Efter att ha fyllt kylen med fiskpinnar, pasta, tonfisk och ris körde vi en timma från Auckland tills vi kom till gratiscampingen Hamiltons Gap vid kusten. Det va helt kolsvart ute och jag vågade inte ens gå ut och kissa. Vi kröp längst bak, lyfte på gardinen låg där och tittade ut på en helt nattsvart och klar stjärnhimmel.

• • • • • •

  

DAY 86 – Onsdag 30 mars

Idag vaknade vi 08 istället för 06 eftersom jag råkat ställa om klockan pga: få fler liv på candycrush. Ops… Archie vill iväg så snabbt som möjligt och stressade upp. ”Vi är sena!” Utan att egentligen ha någonting att passa. Lika rastlös som sin far.

  

Hus på hjul. Sov som stockar i natt. Sjukt mysigt!  

  

Vi tog en titt runt platsen men fick gå tillbaka eftersom att Archie fått ett sår på foten och typ inte kan ha vanliga skor på sig utan att det gör ont. Han sparkade en volleyboll på Fiji och fick ett litet skrapsår som blivit infekterat.

 

Vi började dagen med att köra på fel sida vägen. Sedan höll vi på att krocka i en rondell. Inte lätt att ställa om hjärnan alltså. Vi stannade på ett apotek för att köpa krämer till Archies sår. Han vill inte äta antibiotika i onödan. Bara foten blir bra så vi kan vandra, säger jag.

   

Stannade till i Ngaruawahia (så svåra namn överallt) och lagade lunch i vårat lilla gaskök. Ris, en burk tonfisk och rödlök. 

  

Perioder i livet ni vet. Just nu går candycrush varmt igen.

  

Äter mörk choklad hela tiden. Archie säger att det är en vana jag måste jobba bort. Aldrig i livet. Min bästa stund.

  

Sedan blev det min tur att köra. Vi är på väg söderut, mot Waitomo.

  

Hade förväntat mig att se får överallt på ängarna här, men det känns nästan som om man ser fler kor. De är överallt!

  

Väl framme i Waitomo bokade vi in oss på Black Water Rafting inför i morgon. Ska bli sjukt spännande! Sedan tog vi in på en camping/hostel på andra sidan vägen. Hittade en get!

  

Och denna! Någon typ av hjort?

  

Sjukt slapp i alla fall.

   

Archie fixade maten medan jag tog en iskall, menar alltså ISKALL, dusch.

  

Det blev ris, fiskpinnar och stekt ägg! Plus ett glas rött. Vi spelar mycket ”500” nu. Jag vinner ofta och Archie blir alltid assur för att jag har sån ”tur”. Nu har vi en deal: Den som vinner flest gånger på 500 omgångar är helt enkelt bäst på spelet. Kommer ta sin tid innan vi är klara… Men vi har ju hela livet på oss.

 

Min söta lilla campare.

  

Lyckan när vi såg att dom hade tv och massa filmer! ♡ Hemma kollar vi ofta på serier ihop och vi saknar det. Kändes på riktigt lyxigt att få ligga på ett smutsigt golv framför en tjocktv och titta på Avatar på högsta volym. Vi somnade gott ikväll.

FIJI, DEL 3

  

DAY 80 – Torsdag 24 mars

God morgon från Korovou! Idag tog vi en promenad längs stranden efter frukosten.

  

Längst bort hittade vi ett hägn med tre stora grisar. Antagligen hade vi den fjärde till middag igår…


Blåmärken efter volleybollen… 

  

Stranden fylls med sjögräs varje dag. Det kommer in med tidvattnet. 

  

De som jobbar här krattar ihop det och gräver ner det i sanden. På två dagar har det brutits ner och försvunnit. De gör detta varje dag. Vi bestämde oss för att hjälpa till idag. Vi har inget vettigt för oss ändå.

  

Tre timmar senare: Tadá! Fint va? :) Om några timmar kommer allt va tillbaka igen… Tacksamt jobb.

   
På eftermiddagen åkte vi ut för att snorkla runt Barefoot Manta.

  

Väldigt pastelliga och drömmiga koraller.

  

Archie och fina fiskar.

  

Väldigt vackert när solen börjar gå ner och strålarna bryter vattenytan.

  

En fin ”hjärn-korall”.

  

Puss!

  

Vi simmade i land och hängde i solnedgången tills vi blev upphämtade av båten igen.

 

Älskar att vara på havet. Bara blundar och njuter.

• • • • • •

  

DAY 81 – Fredag 25 mars

I natt vaknade vi av att fläkten inte va på. Det va såå svettigt! De stänger av strömmen vissa perioder på dygnet för att spara el. Förståeligt. Men varmt. Började dagen med en Cola light (allt flaskvatten är slut så vi får dricka läsk…) och att måla en karta över Fiji. Gillar att måla kartor över ställena vi är på. 

Färjan skulle kommit 11.30 men eftersom det är Fijitime här så va den typ en timma sen. Detta gulliga paret hade fått hjälp med att fläta en hatt.

    

På väg mot nästa ö – Coral View!

 

Så här fint och stilla låg Blue lagoon när vi kom fram.

   

Så fort vi fått rummet skyndade sig Archie ner till stranden. Mer volleyboll!

  

Jag läser Den färglöse herr Tazaki. Såå tråkig, men jag är tvungen att läsa ut den. Tvångstankar. Kan inte sluta mitt i. Plus att jag hoppas att den ska ha någon slags bra twist på slutet. (Spoiler. Det har den inte…)

  

På eftermiddagen tog vi en promenad upp på berget. Hittade denna stora eremitkrabban på vägen! Stackaren hade ett lite för litet skal så han fick inte plats i det när han skulle gömma sig.

  
Vi hann inte upp till toppen innan solen började gå ner men utsikten va sjukt fin här med.

  

Vi hade såklart glömt ficklampa och det hade inte varit lätt att hitta tillbaka om det varit mörkt ute. Man såg ju inte ens stigen när det va ljust! Haha.

  

När vi kom tillbaka hade det blivit mörkt ute och fiskarna kom tillbaka med kvällens fångst. En giant trivalley.

  

Pojkarna visade stolt upp den.

  

Sedan beställde vi in en flaska vin till maten. Idag firar vi att det är exakt mitten på resan. 81 dagar i bagaget. 81 dagar kvar ♡

• • • • • •

  

DAY 82 – Lördag 26 mars

Idag är det tvättdag!

 
Efter nästan två veckor på öarna är alla kläder aningen sunkiga. Och handtvätt är det enda som står till hands.

 
Vi åkte ut på en snorkeltur till ”The caves” där vi fick simma in i en undervattensgrotta. Det va coolt. Tydligen fanns det både ålar och ormar där inne i bäckmörkret. Så himla trevligt…

   

Sedan åkte vi tillbaka till Coral View och Archie fick lära sig hur man öppnar kokosnötter.

 

Riktigt snyggt. Älskar att de använder öns kokosnötter till matlagningen. Kokosflingorna och kokosmjölken kan inte bli mer färsk än så här.

  

På kvällen badade vi, tittade på småfisk som jagades av större fiskar och spelade volleyboll.

• • • • • •

 

DAY 83 – Söndag 27 mars

Idag vaknade jag före Archie och gick ut i solen.

  

La mig i en hängmatta vid strandkanten och började läsa denna boken. 

  
Orange is the new black. Har inte sett tvserien ännu men boken är riktigt bra! Rekommenderas starkt.

  
Jo. Förresten. Idag vaknade vi upp med conjunctivitis (ögoninflammation). Smittar tydligen från person till person via vattendroppar i luften… Väldigt smittsamt med. Kul! 

  

Har hängt här idag. Tydligen är det minst fem till som fått samma ögonsak  bara sen igår. Inte gött. Flera åkte till läkaren på en annan liten ö för att få nån kräm men vi tänkte att det lika gärna kan få gå bort av sig självt inom några dagar.

   

Sedan va det dags att ta färjan till vår sista ö – Beachcomber. Vi har solglasögon på oss för att inte smitta ner hela båten.

 

Beachcomber mötte vi Agnes, Maja och Liz igen! Yay!  

  

Och jag såg fab ut i mitt quasimodoöga.

• • • • • •

  

DAY 84 – Måndag 28 mars

Sista dagen på öarna idag.

  

Vi läste i ”solen”.

  

Hey.

  

Spelade kort.

  

Sedan tog vi en båt ut till färjan ihop med massa fulla ungdomar. Beachcomber är en partyö dit många åker över dagen för att festa i paradiset.

  

Två glada små pepparkakor.

 

Hej då underbara Fiji! Vi åkte tillbaka för en natt till på Smugglers Cove på fastlandet. I morgon flyger vi till Nya Zeeland! ♡ 

FIJI, DEL 2

  

DAY 75 – Lördag 19 mars

Idag lämnar vi Bounty och Berri sjöng med sin gitarr på stranden när vi åkte iväg med båten. Vi gillade verkligen denna ön!

  

Vi mötte Maja, Agnes och Mathew (eng) på färjan. De skulle också till Waya Lailai!

 
Vi lämnade våra väskor på rummet och åkte ut med ett säng för att snorkla. Ja, vattnet är så här blått. Akvarium!

 

De kallar det sharkfeeding eftersom två guider hade med sig fisk att mata revhajarna med.

Fiskarna uppskattade det också.

Archie gillar hajar.

Sedan tog en av guiderna tag i den ena hajen. Antagligen för att han trodde vi skulle gilla det. Sjukt onödigt. Stackars haj.

Havets mest närgångna fiskar. 1 cm från fejs.  

  

På eftermiddagen tog vi en liten hajk upp till toppen av berget på ön. Denna ön är betydligt större än Bounty.

  

Och va väldigt vacker.

  

Något här påminde mig om medeltiden? Kanske jöttekonstigt.

  

Det tog ungefär en timma upp till toppen.

  

Och det va sjukt fint och stilla här. Svårt att föreställa sig stormen som drog över här för bara några veckor sen…

 

Mat, Agnes, Maja, Archie, vår guide Mathew, Alessio och Eleonora. Ett gött gäng helt enkelt.

 

Glad Påsk förresten! :)

   

Ikväll serverade de middagen på stranden.

• • • • • •

 

DAY 76 – Söndag 20 mars

Detta är våran bure! Idag vaknade vi upp till en molntäckt himmel. Det är palmsöndagen idag och alla på ön gick till kyrkan vid 10. Archie tackade vänligt men bestämt nej till två timmar av Jesus christ.

   

Idag har vi läst bok typ hela dagen. Och fascinerats över hur blekt Archies benhår har blivit i solen.

  

Fixade till mig lite. Man vill ju inte se ut som den backpacker man är…

  

Mer bok.

  

Sedan fick vi ett ryck och körde 7 minute workout. Med Footsie som coach. Om vi får för oss att träna vet man att det inte finns mycket annat att göra.

På kvällen spelade vi shithead och Maja förlorade hela tiden.

• • • • • •

  

DAY 77 – Måndag 21 mars

Idag regnade det och vi checkade ut innan lunch för att åka till nästa ö. Vi gillar Waya Lailai förutom att personalen va såå tråkiga. Det kändes som om de hatade sitt jobb. Sånt smittar ju lätt av sig på gästerna. Så. Inte några extra guldstjärnor.

  

Vi fick en hejdåsång i alla fall. 

  

Sedan tog färjan oss till Manta Ray! Där möttes vi av det här glada gänget!

  

Här är våran bure! Liten men fin :) Får bara plats en dubbelsäng där inne typ.

  

Vi spelade volleyboll i flera timmar.

  

Och på kvällen tog vi ett glas vin. Fick feeling liksom. På denna ön ingår inte mat eller dricka i vårat paketpris. Dåligt för oss för maten är (god!) överdrivet dyr.

• • • • • •

 

DAY 78 – Tisdag 22 mars

Idag blir det dykning! Vi åt god frukost och åkte sedan ut med 4 personer till plus två guider.

 

Första dyket blev Nomans Land där vi simmade genom raviner och små tunnlar.

 

Denna stora ”nemosen” är tydligen unik för fiji sa dom.

 

Andra dyket blev Caves of Babylon där vi dök i grottor! Det va coolt. Annorlunda typ av dyk när man behöver hålla extra noga koll på ”balansen”. Hela revet här utanför öarna består i princip av grottsystem.

  

Det är häftigt när man ser ljuset igen.


Fiskar i sitt hus.

  

Vi kom tillbaka runt lunch och hängde i baren typ hela eftermiddagen. Jag skrev dagbok, bloggar och Archie spelade kort med Florian (GER), Kristoffer (DEN) och Rasmus (DEN).

  

Vi delade pizza.

  

Sedan hoppade en ödla ner från taket och landade i Rasmus ansikte! Tumult uppstod när han i panik kastade bort den på Archie som i sin tur flög upp och höll på att välta bordet. Korten flög och alla skrek. Stackars lilla ödla…

På kvällen hade alla i personalen show för oss. De sjöng sina sånger i stämmor och dansade traditionella danser. De va grymma!

   

Sedan fick vi höra om terrorattentaten i Bryssel och vi tappade lite tron på mänskligheten… Igen.

• • • • • •

  

DAY 79 – Onsdag 23 mars

God morgon! Idag ska vi dyka i ett vrak!

  

Kändes som en bra dag vid frukosten. Håller oss dock fortfarande uppdaterade kring allt hemskt som händer hemma i europa… Svårt att förstå.

  

Hejhej! 

  
Här ska vi dyka idag! I ett 30m långt fiskeskepp som bara legat här på bottnen i 2 månader. De sänkte ner det för dykningens skull.

   
Glory heter hon.

  

Djurlivet har precis börjat hitta hit.

  

I många gamla skeppsvrak får man inte lov att simma in eller röra något, men i detta gick det bra! Kändes inte som om man förstörde något när det är så nytt.

  

Det va lite läskigt inne i de mörka lastrummen. Speciellt när jag simmade ut sist….

Det va skönt att slippa våtdräkt också. Det är ca 31 grader i vattnet.

 

Nu är det verkligen en ”fiskebåt”. Hehe.

Sen fick vi skynda oss att checka ut för vi skulle med färjan idag.
  

Nöjda med Manta Ray!

  

Nu ska vi till Korovou.

  

Här ska vi bo!

Stranden här är väldigt långgrund och bottnen är täckt av korall så det går inte bada i havet. Många klagade på det men vi nöjde oss med pool!

 
De städar stranden från sjögräs varje dag. Det kommer in med tidvattnet hela tiden. 

  

Sedan blev det kortspel. 

  

Och volleyball.

  

Hängmattor vid stränder alltså ♡ 

  

På kvällen lekte vi lekar och det förlorande laget fick bada med kläder på i poolen. Jag = förlorare.

FIJI, DEL 1

  

DAY 72 – Onsdag 16 mars

Idag flyger vi till Fiji! Klockan ringde 04 och då hade vi sovit mindre än 3h på soffan utanför hostlet. 

  

Jag hittade sushi på flygplatsen när vi mellanlandade i Brisbane. Har längtat efter det sjukt mycket!

 

Tydligen hade jag inget biljettnummer när vi skulle checka in. De sa att jag hade en bokad biljett och ett säte på planet. Men inget biljettnummer. Vad är skillnaden? Jag fick inte åka med. Gick inte ringa Kilroy som bokat biljetten heller för det är mitt i natten hemma. Efter 45 minuter i samtal löste de det äntligen åt oss och vi fick skynda oss till gaten.

   

När man ser korallreven så här tydligt från flyget och bara vill landa så man kan hoppa i ♡ Flyget tog 2,5h till Fijis huvudstad Nadi (uttalas tydligen Nandi). För tre veckor sedan drabbades ju Fiji av den kraftigaste cyklonen som någonsin uppmätts på södra halvklotet. Värst utsatta blev de norra öarna som också drabbades av  flera trunamis. Öarna vi ska till ska dock ha klart sig ganska bra. Vi får se om vi kan hjälpa till på något sätt under tiden vi är här.

  

Vi bor på Smugglers Cove ikväll. Man måste tydligen alltid spendera en natt på fastlandet (största ön) i det paketet vi bokat. I morgon ska vi äntligen få åka ut till öarna!

• • • • • •

  

DAY 73 – Torsdag 17 mars

Idag blev vi hämtade av en buss och körda till hamnen runt 07. Jag va SÅ trött.

 
Färjan är en ”hop-on-hop-off” och stannar vid alla öar för att släppa av och på folk. Den första ön vi stannade vid va så liten att man kunde gå runt den på 5 minuter.

  

Här är våran första ö Bounty! De sjöng och spelade gitarr för oss på stranden när vi kom fram. Alla är väldigt vänliga här. Det finns vanligtvis bara en resort på varje ö eftersom många är så små. Fiji består av totalt 333 öar och många av dem är helt öde.

  

Efter att vi checkat in va det första som hände att vi mötte två tjejer som va sönderbitna av begbugs. De hade stora röda bett över hela kroppen… De sov i sovsalen och vi höll alla våra tummar för att vi inte skulle ha några i vårat rum. Det är alla backpackers som ovetandes tar hit dem via ryggsäckarna och det är ett stort problem för de som driver hotellen på öarna. De är extremt svårt att bli av med…

  

Vi lämnade ryggsäckarna på varsin stol i rummet, långt från sängen, och tittade runt lite.

 
De har en damm där de föder upp sköldpaddor här. Endast 1% av alla sköldpaddor som kläcks i världen når vuxen ålder. De äts ofta av fåglar eller andra rovdjur. Just Hawksbills lägger sina ägg extra långt upp på land, ibland i djungeln, och många av ungarna hittar aldrig till havet. Här hjälper de dem genom att fånga in dem på stranden när de precis har kläckts och håller dem säkra här tills de är ca 1-2 år gamla. Då är de bara runt 20cm stora men har betydligt större chans att överleva i det vilda. 

 
Denna omgången sötnosar är bara 7 dagar gamla och typ 6 cm stora ♡ 

Vi åkte med ut på fishfeeding. Det innebar att vi fick mata fiskarna med gammalt bröd. Som när man matar fåglarna hemma. Borde på något sätt inte ingå i deras kostcirkel…

   

Vattnet är kristallklart

  

Det är verkligen så där vita stränder och turkost hav som man ser när man googlar.

  

Finaste vattnet vi badat i hittills. 

  

Har ligger han och är nöjdare än nöjd.

   

Vi snorklade massa! På eftermiddagen tog vi en promenad runt ön.

På andra sidan ön såg vi hur stim av småfiskar hoppade upp ur vattnet mot stranden. Jagade av nåt.

  

Det va små Black tip reef sharks! När vi stod där i grunt vatten simmade de i princip runt våra fötter! Ser ni den?

  

Sedan va det dags att gå till frisösen. Klippte mig själv. Litar inte på någon annan. Men framförallt finns det inga frisörsalonger på öarna. Hörde även att det bara finns en bankomat på Fiji och att den ligger på huvudön. Vi tog ut massa kontanter innan vi åkte från Australien.

  

Volleyboll är typ Fijis nationalsport (om man inte räknar rugby). Alla spelar här! Idag va det Archie och alla locals. Dom är stört bra!

  

Klockan har gått varm.

 
Efter middagen spelade vi pingis och biljard och lekte lekar med både gäster och personalen. Totalt är vi ca 40 personer på hela ön och vi älskar redan Fiji.

• • • • • •

DAY 74 – Fredag 18 mars

God morgon! Tummen upp för noll bedbugs hos oss!

 

Idag ska vi ut med en segelbåt! 

  

Båten heter Seaspray och idag ingår all mat och alkohol! Wiho.

 

Drömöar och sammetshav.

 

De här två australiensiska damerna utnyttjade gratisdrinkarna mer än oss. Haha. De är båda ensamstående och bästa vänner så de reser mycket tillsammans. Gulliga! De hade varit på den här turen en gång innan och tipsade oss ungdomar om att sno med oss vattenflaskor när vi lämnar båten. På alla hotellen ingår allt förutom dricksvatten och det är dyrt! 

   

Archie och Danny från Bath, England.

  

Och våra gullfransar från Stockholm, Maja och Agnes.

  

Vi hoppade i från båten och snorklade. Sedan simmade vi i land på ön där de spelade in Castaway med Tom Hanks. Paradis!

  

Om ni sett filmen kanske ni känner igen denna klippan?

 

Denna ön är helt öde. Älskar den tanken. Så länge jag inte blir lämnad här kanske…

 

God jul.

 

Sedan åkte vi över till en av de närliggande öarna där det inte finns några hotell eller resorts. Här bor bara lokalbefolkning.

  

Här fick vi delta i en Cavaceremoni. Cava är Fijis nationaldryck. Det kommer från en speciell rot som de behandlar och maler till ett pulver. Sedan hälls det i en påse/tygstycke och doppas i kallt vatten i en speciell Cavaskål. Förenklad förklaring. Detta va en ”turistversion” som inte ger några ”effekter”. Alla locals dricker dock den riktiga varan och många är beroende. Ruset blir inte alls samma som av alkohol och det är en väldigt lugn ceremoni som de ofta gör sent på kvällen. Det är lite komplicerat att komma ihåg i vilken ordning man ska göra saker. Klappa, dricka, klappa, säga ”Bula”.

 

Smakade (och såg ut) som brunt, smutsigt vatten. Efteråt blev man helt sträv i munnen. Inte gott. Förlåt.

   

Spåren från stormen syns mest på palmerna som är knäckta. Dessa öarna klarade sig lindrigt undan.

  

Det va sjukt varmt när vi kom tillbaka till båten så alla badade igen!

  

Tjolaaaahopp!

  

Slapp dag. 

Hemlis: Våra ryggsäckar är fyllda med vattenflaskor… Och vin. Och champagne. Ops.

  

Hejdå båten!

Vi tog färjan tillbaka. De här tre åkte tillbaka till sin lilla ö och vi åkte tillbaka till Bounty. Synd att champagnen och vinet inte skulle till våran ö…
  

Archie äter tomatsoppa, hör och häpna.

  

Sedan hade de show med sång och dans för oss på kvällen! Älskar deras musik ♡ Alla är grymma på att sjunga med.

AUSTRALIEN, CAIRNS, DEL 3

  

DAY 70 – Måndag 14 mars

God morgon från Australien!

  

Idag har vi tagit en promenad längs esplenaden in till stan.

  

Det är stekande varmt. Solskydd 50 hey!

  

Archie körde lite workout.

    

Varning för krokodiler som äter dig. Vet ej varför de har översatt skyltarna bara till tyska.

  

Vi stannade för att titta på pelikanerna.

  

Sedan blev det en McLunch. Försöker va nyttig med sallad men äter upp hans pommes…

  

Vi tänkte titta till poolen och där mötte vi det här gamla dykgänget!

 

Vi lärde dem spela Gurka och hängde här tills eftermiddagen.

Älskar att fåglarna är färgglada här.  

  

Vid 17 gick vi tillbaka till Nomads för att duscha och byta om.

  

Sedan köpte vi mat i affären och mötte upp de andra igen för en BBQ.

Här har de jättefina BBQ-ställen längs med stranden som man får använda gratis. Hur bra grej?

    

Vi spelade mer Gurka och hängde här resten av kvällen.

• • • • • •

 

DAY 71 – Tisdag 15 mars

Idag har vi bokat en tur till Cape Tribulation norr om Cairns.

   

Vi tog en båttur och fick se krokodiler! Denna va ”bara” 3,5 lång.

  

Krokodiler kan kontrollera sin hjärtfrekvens för att spara energi. De kan få ner pulsen till 2-3 slag per minut.

  

De behöver inte äta på 1,5 år. Inte konstigt att de överlevt i miljoner år…

  

  

Såhär fin och stilla är floden. Och så är den full av krokodiler.

 

Sen såg vi en liten halvmeters-krokodil!

  

Sedan åkte vi vidare till Walu Wugirriga. Här är den fina utsikten!

  

Sedan fick vi en guidad tur genom regnskogen i Daintree och alla dess coola träd och växter. De har världens äldsta regnskog här, visa delar är över 200 miljoner år gamla. Tycker träden med de här rötterna är såå coola. Man vet inte exakt varför de ser ut så här. En teori är för att fånga upp vatten.

  

Sen fick vi syn på den här ovanliga lilla kängurun! Det är en Red legged paddy melon. Liten som en katt.

  

Vi fick lära oss massa om olika palmer och växter som vi lika snabbt glömde namnen på igen. Vår guide berättade även hur svårt det är att bo i detta området. Vissa flyttar ut hit för att leva ett ”alternativt” liv långt från stan. Problemet är bara att svampar och andra nedbrytarfilurer älskar detta klimatet. Ska man bygga hus ska man veta vad man gör. Allt här är täckt av ett lager mossa/svamp. Väljer man fel träslag ruttnar huset direkt. Tegelhus faller sönder efter ett tag när möglet sugit upp all vätska ur tegelstenarna. Bara pulver kvar. För att ens få någon luft genom huset måste det ligga på pålar. Vill du av någon anledning göra dig av med ett lik är detta den ultimata platsen. Efter 2 veckor: all gone…

  

De har bara två årstider här, dry och wet. Allt växer bokstavligen så det knakar under wetseason. Växterna vet hur man försvarar sig också. 

  

En liten insekt. När hon parar sig äter  hon upp hannens huvud…  

  

Där vi åt lunch hade de tre pytonormar på gräsmattan!

  

Dom va fina tyckte jag! 


Detta känns dock över gränsen för vad jag anser vara mysigt. 

  
Livrädd. 

 
Sedan fick vi träffa dom här SÖTNOSARNA! Wallabees ♡ 

  
  

Aldrig sett något gulligare som äter.


 

Archie fick en kompis.

  

Vi ville inte gå här ifrån!

   

Här är en staty av en Cassowary. Vi fick tyvärr inte se någon idag. Det är en typ 2m hög fågel som lever vilt här i regnskogen. Har man tur får man se dem längs vägarna. Kan tydligen vara livsfarliga. De är utrotningshotade och livsviktiga för regnskogen här eftersom vissa träd endast kan sprida sina frön om fågeln äter dess frukt och bajsar ut fröna. Fröna kan bara gro om de passerat genom just denna fågelns mage. Naturen alltså…

  

Lunchkompis som fick tanterna att skrikskratta.

  

Australiens nationalrätt. Grillat.

  

En rolig person hade gjort om skyltarna lite.

  

Sedan åkte vi till denna fina gläntan! Samma flod som tidigare, alltså full med krokodiler, men vår guide sa att de bara håller till i grumligt vatten. Perfekt.

Då är det bara att bada på då! :) Kändes svalt men det va bara för att det va över 30 grader i luften.

   

Vi fick prova exotiska frukter. Papaya va den enda vi sett innan. Överlägset godast va den fula gröna på den orangea tallriken! Smakade som en blandning mellan kiwi och passionsfrukt. Tror den hette cherimoya.

  

Han är snygg.

  

I närheten ligger en strand som vi besökte. Vid damtoaletterna hittade vi dom här! Spindlar lika stora som en vuxen mans handflata! :O 

  

Helt orimligt stora.

  

Letade eremitkrabbor bland mangroveträden.

 

♡ 

  

Köpte världens dyraste isglass för $6,50. Smaskig dock.

  

På vägen tillbaka till Cairns stannade vi till och njöt av utsikten precis när regnet slutade och solen tittade fram.

  

Ikväll har vi inget rum på Nomads Hostel men vi hänger här ändå. 

 

Vi måste åka till flygplatsen sjukt tidigt i morgon så vi sover här i natt! Utomhus men med tak över huvudet i alla fall :)

AUSTRALIEN, CAIRNS, DEL 2

    

DAY 66 – Torsdag 10 mars

Idag ringde klockan 05 och jag klättrade ner från våningssängen i det mörka rummet, kröp ner bredvid Archie i sängen under och gav honom en godmorgonpuss. Det tog några sekunder innan han viskade: ”Sarah är det du?” Ja… Det vore ju väldigt otippat om det va Ben från våningssängen bredvid…

  

Idag ska vi ut på en tredagars liveaboard! Alltså bo på en dykbåt och dyka på The Great Barrier Reef. Vi är SÅ taggade! Vi blev hämtade på hostlet kl 06 av Pro Dive som vi ska dyka med. De körde ner oss till hamnen och vi fick frukostbuffé direkt när vi kom på båten. Sjukt uppskattat!

  

Båtresan ut till revet tog ca 2,5h och Archie passade på att sova en stund i vår lilla hytt. Jag åt sjösjuketablett och försökte att inte spy. Det gungar som fasen. Vi har 11 dyk på 3 dagar framför oss och jag vill inte vara sjösjuk nu…

  
Direkt när vi kom ut till revet va det dags för dagens första dyk och vi fick skynda oss på med all utrustning för att hålla tidsschemat. Vi stannade på Milln Reef idag och gjorde två dyk på Pataj och ett på Magic Mushroom

Här har ni en suddig bild på Archie under den stora svampkorallen! Därav namnet Magic Mushroom. Tror de sa att den beräknades va ca 400 år gammal. Cool.

 
Det enda vi gör här är att äta, dyka, sova, dyka, fika, äta igen och sen dyka igen. Största skillnaden här jämfört dyken vi gjort tidigare är att vi inte har någon divemaster med oss. Här dyker vi själva. Buddydiving innebär att vi måste hålla koll på djup, luft, tid och orientering själva. Mer frihet. Mer ansvar. Vi älskar friheten att kunna utforska själva och slippa följa efter någon.

  

På kvällen gjorde vi ett nattdyk på Magic Mushroom innan vi spelade Uno med resten av gänget. Sedan la vi oss tidigt. I morgon ska vi upp och dyka igen!

• • • • • •

  

DAY 67 – Fredag 11 mars

Idag väcktes vi av en hård knackning på hyttdörren kl 06.30. Man är inte så sugen på att gå upp när det är kallt utanför täcket, regnar ute och man nyvaken ska dra på sig en kylig våtdräkt… Brr. Det släpper dock så fort man kommer ner i vattnet.

  
Vi är fortfarande kvar på Milln Reef och första dyket var före frukost på The Whale. Vi såg massa massa fisk men mest stora (ofarliga) maneter. 

  

Efter frukost flyttade vi båten till Flynn Reef. Dagens andra dyk blev på Tennis Court och här råkade vi tappa bort oss. Ops. Kom upp lååångt ifrån båten och fick ta en trevlig simtur tillbaka. Vi hittade passande nog en mini-Doris!

 
Många som är med gör sin Open Water eller Advanced under de här tre dagarna. Vi gör bara fundives.

  

Slappade lite på soldäck efter lunchen.


Dagens tredje dyk blev på Gordons där vi fick se massa fint och vi hittade en ravin som va häftig att simma igenom. Alla dyk här är jättebra! Vi får se hajar, sköldpaddor, massa fisk och färgglada koraller på i princip varje dyk.

 
Det är fantastiskt vackert här nere. 

 
Största skillnaden från tidigare dyk är alla färgglada koraller! Vi har inte sett så här vackra koraller någon annanstans! Det går inte fånga på bild men det kändes som att simma i Finding Nemo

  

Här har vi brandövning! Tyska Malin (blå klänning) berättade att hon tog sin Rescue Diver-licens på vintern i en 4 gradig sjö i Tyskland. 2 x 20 minuter. What?! Jag hade ALDRIG gjort det. Den hon skulle rädda måste ju ha frusit ihjäl på riktigt?! 

  

Det är runt 30 grader i vattnet och jag är den enda som har både stingersuit (man måste ha det för maneterna) och en våtdräkt. Fryser där nere på bottnen ändå. Måste vara något fel på mig…

 

Vi hängde här med de unga danskarna och lyssnade på Bo Kaspers som de tydligen gillade.

  
Ikväll hann det bli helt mörkt ute innan vårat nattdyk. Från däck kunde vi se hajarna cirkulera under båten. Precis innan jag ska hoppa i klämmer jag såklart mitt lillfinger stenhårt i gopropinnen och börjar blöda. Extra go känsla att hoppa ner bland ett stim av hajar då :)

• • • • • •

  

DAY 68 – Lördag 12 mars

Vi väcktes ännu tidigare idag för att hinna med tre dyk innan vi skulle tillbaka till fastlandet. Första dagen med lite sol!

  
Första dyket va SÅ häftigt! Vi hängde typ 10 minuter vid en bommie (formation av koraller) och tittade på när två revhajar, en stor maori wrasse, och en flowery cod jagade tillsammans. De turades om att jaga ut fisken från sina gömställen och sedan väntade de andra bakom. Sjukt häftigt att se! Det toppades med ett stort stim av Bumphead parrotfish och precis under båten hittade vi en 2m lång Great Barracuda. Bästa dyket någonsin! ♡ 

  

Gillar alla som är med på denna resan.


Här är våran dykbuddy ”Bengt Petersen”! En gullig liten man från Nya Zeeland. 

 
Andra och tredje dyket blev på Little Tracy’s och Big Tracy’s. Såg massa, bland annat nemossar :)

    

Sedan va det dags att lämna revet och åka tillbaka till Cairns. Totalt betalade vi 5000kr/pers för tre dagar, två nätter, all mat och 11 fantastiska dyk. Sjukt värt!

  

På kvällen gick vi ut och åt med hela dykgänget.

    

Mest goa och fulla danskar. Vi hängde med till en klubb efteråt men vände i dörren när 19-åringarna dansade på borden… Inte helt vår grej.

• • • • • •

  

DAY 69 – Söndag 13 mars

Vi ställde ingen klocka idag men vaknade före 9 ändå. Vi är tillbaka på Nomads Hostel igen och Archie hittade några fler som ville spela fotboll och volleyboll.

  

Jag va med på volleyboll och bloggade typ resten av dagen. Det tar sjukt mycket tid att blogga och speciellt nu när jag dessutom måste göra det från telefonen. Det är för varmt för att ligga i solen ändå.

  

Jag, Archie och Adam åkte in till stan och åt på Grill’d.

 

Det är guld med en riktigt go burgare alltså.

  

Sedan gick vi hit och släppte loss.

AUSTRALIEN, CAIRNS, DEL 1

  

DAY 63 – Måndag 7 mars

Idag landade vi i Cairns 09 på morgonen och använde en livs levande telefonautomat för att ringa vårat hostel för pickup. 

  

Läste medan vi väntade. Australien är SÅ varmt. En annan typ av stekande värme jämfört med var vi varit innan. Har inte ätit sen det där kaffet kl 22 igår kväll så jag va minst sagt hangry när vi kom fram till hostlet vid 11.

  

Någon någonstans berättade för oss att Subway skulle va billigaste stället att käka ute på i Australien. Allt är nämligen dyrt här. Tydligen även Subway visade det sig. 180kr för två meals. ”Billigt”. Tack för den. Dyrare än våran lyxigaste middag på restaurang de senaste 6 veckorna. Hehe.

  

Vi tog en gratis shuttle från hostlet in till centrum och tog en promenad i hamnen.

 

Och köpte gelato ♡

   

Detta är utsikten från esplenaden vid lågvatten. Man får inte bada här på grund av krokodiler…

  

Så de har byggt en stor utomhuspool precis bredvid som alla får bada i gratis. Så himla bra grej. Speciellt för barnfamiljer.

  

På kvällen delade vi på en öl och Archie mosade mig på biljard.

  

Sedan spelade han pingis mot Adam från Västervik medan jag gick upp och la mig. Lång dag.

• • • • • •

  

DAY 64 – Tisdag 8 mars

Vi bor på Nomads Hostel Cairns. Det ligger lite lugnare utanför centrum och vi gillar att bara hänga här. 

  

Vårat fack i köket: Pasta, pesto, lök, havregryn, sylt och popcorn. Kommer man långt på.
  

Såhär bor vi! I dorm med 10 bäddar. 


Idag har vi inte gjort så mycket mer än handlat fiskpinnar och kaffe typ.

  

Och på kvällen åt jag och Adam popcorn och tittade på när Archie förlorade på plump.

 

Gillar detta stället.

• • • • • •

   

DAY 65 – Onsdag 9 mars

Frukosten som ingår här består av två vita rostemackor med sylt. Vi gör gröt istället och jag kan riktigt längta tills vi ska få äta frukost för att det är så gott! Har glömt hur goda frukostar jag äter hemma på lördagarna. Nu är detta lyx.

Archie stod för lunchen idag.

   

Fiskpinnar med en twist. Lök.  

  

Sedan åkte vi in till centrum och gick runt lite.

Här är träden fulla av stora ”fladdermöss”. Det är egentligen flying foxes och tydligen är de närmare besläktade med människan än med fladdermöss. Stört.

  

När det börjar skymma vaknar de (de är vakna även på dagen och låter förfärligt högt) och svärmar över hustaken.

  

Sjukt häftigt att se alla flyga i samma riktning. Antar att de flyger till någon skog för att äta frukt typ. Gick inte få en bra bild på hur många de va. Tusentals!

  
Det kryllar även av Lorikeets i stan. Små papegojor typ.
 
Detta trädet hade fler fåglar än löv.

  

Vi köpte ett 6-pack Bud som vi ska ha med oss i morgon. Då ska vi på äventyr!

  

Kvällsmaten blev fiskpinnar med fjärilsmackaroner.

  

Har förresten läst ut tegelstenen Rött Hot av Tom Clancy nu. Trodde inte jag skulle gilla ”krigsböcker” men den är riktigt spännande och jag gillar hur den är skriven. Archie ÄLSKAR allt av Clancy.

INDONESIEN, LOMBOK & GILI, DEL 3

  

DAY 60 – Fredag 4 mars

Åh! Första soliga morgonen på Gili Air!

Här sitter vi och njuter av lite sumpigt Lombok Coffee. Riktigt gott när man vant sig.

  

Papaya med lime är en ny favorit.

 
Vi har hunnit med tre vändor i havet idag. Älskar att vi kan gå 20m till stranden, simma ut till kanten av revet, bara flyta med strömmen och titta på allt liv! Som ett akvarium ♡ Och det är helt gratis. Haven är bland det mest fantastiska som finns att se på vår planet. Och havet är gratis. Kanske en av de största anledningarna till att vi måste börja ta hand om det.

   

♡ 

    

Sedan blev det lyxlunch.

  

Och efteråt tog vi en promemad.

  

Det finns inga poliser på ön så restaurangerna säljer magiska svampar helt öppet. Känns konstigt ändå.

  

Påminner oss om fin utsikt igen.

  

Sedan gick vi förbi en liten snickarverkstad där det luktade trä. Älskar den lukten!

  

De gjorde bland annat skåp av gamla båtar. Och perfekta köksbord. 

  
 

Vi köpte mer kakor… Ops.

  

Och såg kor i gröna trädgårdar.

  

Sedan klippte vi till några bitar citron till varsin GT.

Vi spelade skitgubbe vid stranden resten av kvällen.

• • • • • •

  

DAY 61 – Lördag 5 mars

God morgon.

  

Idag har vi ingen större plan mer än att snorkla, äta kakor och så.

   
Idag mötte vi en liten Hawksbill!

 

Älskar sköldpaddor alltså. Visst är den bra kamouflerad ändå? Det är svårt att se dem mot bottnen när de inte rör sig.

  
Fick bland annat se en 2m lång muräna som va ute ur sitt hål och simmade!

  

Efter att vi facetimat med Archies kära mamma och syster gjorde vi oss fina för middag.

  

Vi gick till Chill out och åt BBQ och drack vin. Tror maten kostade 110kr för båda och va riktigt god.

  

Sedan spelade Arsenal-Tottenham och sportbarsbesöket va ett faktum. Jag hittade dock en väldigt fördelaktig plats. Tittade jag bakåt såg jag Archie i baren med en Bintang… 

 

Men tittade jag framåt fick jag se Forest Gump på storbild! Winwin.

   

Tittade jag ner såg jag dessutom en chokladbrowniemousse, glass och espresso. Winwinwin.

 

Måste va en av de bättre bilderna på mig. Arsenal spelade lika och det regnade resten av natten…

• • • • • •

  

DAY 62 – Söndag 6 mars

Idag är sista dagen på Gili och vi tog en extra lång långfrukost. Tyckte det va gott…

  

Det är dessutom dag nummer 62 vilket betyder att vi har 100 dagar kvar. Känns helt sjukt att det är så långt kvar. Vi har ju hunnit med hur mycket som helst redan. Samtidigt som det känns som en evighet sedan vi vinkade  hej då på landvetter känns det som om 2 månader gått på ett kick. Konstigt det där med tid. 

  

Sista dagen berättar någon att det finns filtrerat vatten att fylla sin vattenflaska med i en av butikerna i byn. Vi mådde dåligt över att ha slösat så här många flaskor i onödan…

Vi köpte 5 sånna här knippen på krita av en kvinna på vägen tillbaka från vår snorkeltur. Förstod bara att det va någon typ av mellanmål. Va fyllda med ris och någon slags frukt inpackat i bananblad. Smakade lite som risifrutti eller risalamalta. Jättegott.

    

Vi åt lunch med ett tyskt par från vårat hotell.

  

Sedan gick jag och mr.biceps till hamnen.   

Vi tog färjan tillbaka till Bali vid 15.30.
  

Ett hundmoln.

  
Archie satt och pratade med tyskarna hela vägen medan jag stirrade ut i havet som en idiot. Archie frågade efter halva vägen ”Varför är du så tyst? Letar du efter delfiner nu igen?” Hur kan man inte leta efter delfiner?! Släppte inte havet med blicken på 3h. Till slut fick vi se dom! Bara några snabba sekunder, sen va de borta igen. Så värt!

  

Tjena geeks.

 

En liten ö med ett stort träd på.

   

Vi åkte direkt till flygplatsen och hängde där 7,5h. 

  

Äntligen en kopp riktigt riktigt gott kaffe! ♡ Kakan höll dock på att ruinera oss men den va himmelsk.  

 

Här har Archie gett upp. Det visade sig att Australien infört krav på turistvisum strax efter att vi lämnat Sverige. Vi trodde inte det skulle behövas och när flygbolaget inte kunde checka in oss utan visum och ville ha 600kr av oss för att skriva två på plats bröt Archie ihop. Visum va en sjukt onödig grej som han inte ville betala för. Haha. Här är klockan runt 01 och vi laddar mobilen, letar wifi och försöker göra det gratis på nätet. Går sådär. Fick tillslut bara betala och va glada. Konstigt att man anpassar sig så till olika länders valutor… Hemma hade 300kr för ett visum inte varit mycket pengar. Här känns det som en förmögenhet.

INDONESIEN, LOMBOK & GILI, DEL 2

  

DAY 57 – Tisdag 1 mars

God morgon från Gili Air!

  

Idag cyklade vi typ 5 minuter norrut och la oss på stranden. Det är inte riktigt högsäsong så det regnar mycket men det är nästan skönt för det är så varmt.

  

Det gäller att vara redo för solen alltså.

  

Precis utanför vår strand ligger ett fint rev och snorklingen är superbra! Minst lika bra som alla våra dyk i Thailand! Vi såg muränor, flera ålar, typ alla fiskar som finns, min favvo Harlequin Sweetlips Juvenile och fick simma med en Hawksbill turtle.

    

Sedan cyklade vi tillbaka igen och hittade supersöt kalv!

  

Efter det där lyxiga vinglaset igår (kostade 40kr) har vi bestämt att försöka spara lite pengar så nu blir det snabbnudlar minst en gång om dagen.

På kvällen gick vi till Yahuuut’s som är en liten familjedriven restaurang mitt på ön. Hit går alla locals. Kostade 32kr för båda två och maten va dessutom riktigt god! Archie va nöjd.

• • • • • •

  

DAY 58 – Onsdag 2 mars

Någon i köket på Satu Tiga här gör världsperfekta ägg.

  

Utanför hör man bjällrorna från hästarna som springer förbi titt som tätt.

 
Vi snorklade på förmiddagen idag igen. Ingen sköldpadda idag dock. 

  

Jag gillar de här stunderna. Skriver fortfarande dagbok varje dag.

  

På eftermiddagen tog vi en promenad till ”centrum” för att hitta en frisör till Archies vildvuxna kalufs.

  

I hamnen stod hästarna på rad och väntade i värmen.


På andra sidan ser man Lombok och dess vulkaner.

  

Vi köpte gin och tonicvatten i affären så vi skulle få mer för pengarna. ”Vi behöver ingen påse.”

  

Sedan gick vi till öns frisör! Det fanns 55 olika killfrisyrer att välja på.

  

Han som klippte va jättesöt och väldigt noga.

 

Beundrade min nyklippta utsikt när vi åt på Yahuuut’s ikväll igen. Himla fin ble’ han.

• • • • • •

  

DAY 59 – Torsdag 3 mars

God morgon! 

  

Först frukost, sen hav!

  

Just nu läser jag Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk. Handlar om livssyn, samhället, konsumtion och att ifrågasätta skulle man nog kunna säga. Absolut läsvärd om någon skulle va sugen!

  

Man glömmer lätt hur fint det är här. Vänjer sig vid utsikten. Vi får påminna varandra om att detta inte är normalt.

 
Vi hängde under ytan med massa fisk några timmar. Inga sköldpaddor eller hajar i sikte.

  

Titta vilken lyx! Vi har pool! Kostar 200kr per natt att bo här… Ihop.

  

Archie köpte sin, ursprungligen 900-sidors-bok, i Thailand. Den va så sönderläst att sidorna snart blev lösa. Nu när han läst ett par sidor river han loss dem och slänger dem. Boken ser för jävlig ut. Han säger att det är ”riktig backpacking” att spara in på vikten genom att inte bära på onödiga sidor som han redan läst. Mest roligt att se folks miner när han plötsligt river ut halva boken och sen fortsätter läsa… 

  

Vi läste lite bok efter nudlarna.

  

Archie vandaliserade solstolarna med Sarchie 2016.  

  

Eftermiddagsfikat blev ett helt paket kakor igen.

 
Vi hoppades att sköldpaddorna skulle komma in med tidvattnet så vi hängde här ett tag på eftermiddagen. Inga sköldissar.

Vi fick lite dåligt samvete och va tvungna att springa runt ön för att bli av med det där paketet… Va kanske 4,5 km. HELT döda. Alltså HELT. Dålig idé…

  

Vi gick till närmaste restaurangen idag eftersom Archie mådde illa och jag fick migränsymptom efter träningen #starka. Dock dubbelt så dyrt som vår favvo vilket sved lite. Kostade typ 35kr var. Hehe.
 
Archie hittade den godaste såsen han någonsin ätit. Har vi den inte i Sverige redan får vi börja importera…

INDONESIEN, LOMBOK & GILI, DEL 1

  

DAY 55 – Söndag 28 februari

God morgon från Lombok! Idag åt vi nudel-frukost, hyrde en moppe och körde norrut från Sengiggi.

  

Vi är på väg mot Sendang Gile och Tiu Kelep som är två vattenfall  nationalparken. Mycket mer än så vet vi inte själva. Vi vet inte ens riktigt vart de ligger eftersom ställena inte är utmärkta på våran karta. Vi tänker att vi kör och tittar efter på skyltar.

  

Älskar att man får se upp för hönor, personer som bär ved, kossor…

  

…eller en ensam get som lugnt är på väg till andra sidan.

  

Vi körde i 3h innan vi kom fram, förbi risfält efter risfält. Väl framme upplevde vi hög grad av träsmak i röven.

  

Vi hängde på en guide (som vi inte hade behövt egentligen) fick betala 310.000 MYR, typ 200 spänn, för turen inifrån deras lilla träbås. ”Turen” innebar att en söt kille visade oss vägen, berättade när det blev halt och bjöd oss på kakor. Goda kakor som tur va. En tysk gubbe som kom precis efter betalade bara 10.000 och hängde på oss… Han hade sagt ”155k?! Aldrig. Jag betalar 10k” Suck. Vi är så jävla svenska…

 

Men den lilla missen glömde vi bort snabbt när vi kom fram till första vattenfallet. Det va superfint.

 

Och högt!

 

Vi fick gå en bit till in i djungeln för att komma till det andra vattenfallet. Man var tvungen att gå över en bro 30m upp i luften där det helt plötsligt fattades galler i golvet på lite olika ställen. Tips om ni ska hit: Detta är inget guiden säger till om. Det får man upptäcka själv…
 

Det va väldigt vackert här! Och sjukt kallt i vattnet! Här fick man bada om man ville också men guiden tipsade om att inte simma in under vattenfallet för då skulle man sugas ner mot bottnen och dö. Vi stod såhär, på lite lagom avstånd.

  

Som en liten sagoglänta. Vid vattenfallet va det så sjukt fuktigt i luften. Som regn. Kameralinsen blev blöt på en sekund och det va svårt att ta kort.

 

Vi fick vada över på flera ställen för att komma dit och på vägen tillbaka åt vi gladeligen guidens kakor. Kaffesmak faktiskt.

  

Sedan fortsatte vi upp till en gammal ”ursprunglig by” och kikade lite. Guiden lämnade vi vid träbåset igen.

Här torkade de nötter och bär på taken.

    

På vägen tillbaka hamnade vi bakom två bröder på ett flak som jag vinkade glatt till. Eller, jag hittade på att dom va bröder.

  

Och ett flak med fina kor som antagligen skulle till slakt…

  

Archie va ansvarig för mellanmål i affären igår. Det blev visst chips med laxsmak… ”Jag kollade inte så noga!” Och sen klagar han på att jag ifrågasätter honom hela tiden. Konstigt…

  

Älskar deras små fiskebåtar.

   
När vi kom tillbaka till hotellet checkade vi ut och tog en taxi till lokalfärjorna. På biljettkontoret sa de att sista färjan till Gili Air precis hade gått men att de hade speedboat för 600.000 MYR. Vi tackade bestämt nej och gick ner till stranden. Hungriga. Bland massa folk. Va tydligen någon folkfest i hamnen idag. Vi fick erbjudandet igen, att ta en speedboat för samma pris, men nu av två unga killar på stranden. Efter många om och men prutade vi ner det till 400.000 MYR (fortfarande apdyrt för att vara här) och efter ytterligare en timma fick vi åka med en båt. En lokalbåt! Va fan… Vi va för trötta och hungriga för att orka bråka om det och killarna försvann snabbt iväg bland allt folk. Suck. För andra gången idag är vi sånna jävla svenskar… Lurade alltså. Lokalfärjorna ska kosta ca 12.000 MYR/pers.

  

För om detta inte är en lokalbåt, då äter jag upp min fula jävla keps.

  

Giliöarna består av tre små öar nordväst om Lombok: Gili Trawangan, Gili Meno och Gili Air. Vi valde Gili Air mest för att det är en lugn och mysig ö och för att vi antagligen är ett tråkigt par. Ska man festa åker man till Gili T. Som alla andra… Det finns inga fordon på någon av öarna. Bara häst och vagn. Vi tyckte synd om hästarna som fick jobba där i värmen men tog ändå en, mentalt trasiga, till ett litet hotell vi rekat. Skulle kostat 100.000 men vid det här laget va jag så hungrig och trött på att bli lurad att jag inte accepterade ett korvöre mer än 50.000 och till slut gick han med på det. Tydligen va det (äntligen!) en bra deal när man kollade vad andra betalat. 

 

Vilken jävla dag. 6-timmar-på-moped-smaken sitter fortfarande kvar i röven och plånboken som gapar tom vittnar om hur dåliga prutare vi är. Men på ett sätt: Är dom så ”skickliga” att dom lyckas lura oss på sådär mycket så ska dom fan ha cred för det. En varm applåd. (I svenska mått är det inte mycket pengar. Bara störande). Vi checkade in på hotellet och gick sedan ut och åt middag. 

  
På kvällen facetimade vi med min familj som va på kalas hos min fina mormor och lillkusin Oliver som fyllde år! Gud va ett hjärta kan bli varmt och stort av att få se och prata med er! ♡ Världens bästa avslut på en lång dag.

• • • • • •

 
DAY 56 – Måndag 29 februari

God morgon regn! Vi bor på Satu Tiga som typ är lyx för oss och har sovit jättegott.

Badrummet är utomhus vilket gör det aningen speciellt att duscha när det regnar.

 
Vi hade inga speciella planer för dagen så vi hyrde cyklar och tog oss runt ön trots regnet. Vi blev genomblöta men det va så varmt att det inte kändes. Varmt sommarregn ni vet? Archie tyckte det va lika bra att bada med kläderna på…

 
Varje gång han gör sånt här har han kontanter i fickorna… Såklart.

 
Till lunch blev det snabbnudlar och vatten på rummet. Efteråt dricker vi pulverkaffe och delar på ett helt paket kakor.

  

Mest för att vi skulle kunna lyxa till det lite på kvällen.

 

Det är ju faktiskt inte varje dag man tar ett glas vin! Det billigaste kostar typ 40 spänn här.

INDONESIEN, BALI, DEL 2

  

DAY 52 – Torsdag 25 februari

Idag vaknade vi upp till frukost med perfekt rostade mackor. Archie fäller kommentaren ”Den här mackan är verkligen perfekt rostad. Det är inte ofta man ser det.” Filosof.

  

Vi hade tänkt surfa idag men jag känner på mig att jag kommer va så sjukt dålig att det inte känns värt att ens försöka. Haha. Vi bokade en bussbiljett till Ubud istället. 

  Fastnar stående framför tvn, precis som hemma.

  

Väntade med en katt i solen och jag glömde visst min mobil på laddning här. Insåg det när vi hoppat in och bussen precis börjat rulla. Archie fick hoppa ut och springa tillbaka till hostlet efter min ovärderliga iPhone 4S. Utan den kan jag ju inte blogga. Liksom.

Det va OBESKRIVLIGT varmt i den lilla bussen. Svetten rann på ryggen.

  

Regnet var varmt välkommet.

  

Framme i lilla Ubud letade vi efter ett hostel vi rekat i förväg.

  

Här är höns lika vanliga på gatan som duvorna där hemma typ.

 

Till slut hittade vi Nick’s Homestay innanför en gränd.

   

Hej! Här bor vi.

  

Vi åt lunch lagom till att hällregnet kom. Det regnar minst en gång om dagen här.

  

Vi täckte oss med myggmedel och hängde sedan på vår ”terass” hela eftermiddagen med varsin bok. Archie, som alltid är nyfiken i en strut, skulle bara lyfta upp lerkrukan (askfatet) för att titta ner i hålet och se vad det va för nåt. Ut ur det lilla hålet flyger en livrädd ödla och jag ser bara i ögonvrån hur Archie kastar askfatet genom luften, hur ödlan flyger och hur Archie skriker sitt räddaste skrik! UUUUUH!!!! ”Vad fan håller du på med?!” skriker jag som också blir livrädd. ”Amen jag skulle ju bara kolla lite!” Askfatet kostade typ 50 spänn i ersättning. En hel dagsbudget typ…

  

Utebliven information vid incheckning:

 Jo. Så va det den lilla detaljen… Mellan 18.00-00.00 varje kväll kommer en grupp människor i byggnaden bredvid att öva inför den stora nyårsparaden. Det är inte så farligt. De kommer bara att sjunga som en sekt, slå ashårt på trummor, xylofoner och koklockor helt orytmiskt och oförutsägbart. Ljudnivån är inte så farlig. Det kommer bara kännas som om de står lutade över er i sängen och att ni kommer dö. Och när ni tror att det är slut så börjar det igen. När ni minst anar det. Tack för att ni lyssnade.

  

Men himlen va fin! Och vi va glada ändå.

 

På kvällen drack vi lemonjuice och åt på en billig restaurang för att få lite lugn och ro från ”musiken”. Sedan skrattade vi oss till söms (gick inte sova förrän de slutat vid midnatt.) Ljudet va bara så orimligt.

• • • • • •

   

DAY 53 – Fredag 26 februari

Idag ligger den mysiga innergården stilla och tyst i morgonsolen. Inget vittnar om gårdagens kaos…

  

Kanske bara att fåglarna som sitter överallt kändes lite kocko.

  

Vi fick frukost innan vi hyrde en moppe.

  

Sedan körde vi norrut i ca 2h och kom till Lake Batur.

 

Vi åt lunch med sjukt fin utsikt över Batur Volcano och sjön.

   

Hej här är jag.

  

På vägen dit försökte en man få oss att stanna vid sidan av vägen genom att köra upp bredvid oss med sin moppe och låtsas att han va civilpolis. ”Police ahead! Stop.” Han försökte flera gånger men vi körde bara vidare och till slut gav han upp. En kvinna som sålde frukt mitt ute i ingenstans försökte också ”varna oss för polisen” och viftade med armarna mitt ute i vägen för att stoppa oss. Vi stannade så klart inte. Och det kom aldrig någon polis längre fram. Jag hade läst på lite innan om hur korrupt polisen är här. Att vi måste muta dem om de stoppar oss, även om vi har rätt papper och inte gjort något fel. De tycker det är gött att tjäna lite extra pengar i egen ficka helt enkelt så de stoppar ofta turister utan anledning. Läste även om turister som blivit stoppade av en eller två kvinnor. När de väl stannat sprang fler personer fram och höll inne bromsen på moppen samtidigt som de rånade dem. Vi körde därför efter mottot: ”Stanna aldrig så vida personen inte har riktig polisuniform och ser farlig ut. Och har han det – gasa och kör förbi!”

  

Vägen tillbaka gick dock smidigare och vi stannade till vid Rice Terraces.

  

Dom odlar alltså ris här. Och det va väldigt fint.

  

Det är väldigt mycket turister här. Alltså finns det marknader där turisterna kan köpa saker. Pooja som vi mötte på Borneo sa att denna marknaden skulle va den billigaste kring hela Ubud. Slöseri på billighet i så fall eftersom de mest sålde tavlor och stora lapptäcken. Hur ska man frakta hem sånt? 

  

Vid 15 gick vi på yoga! Jag är ingen yogafantast men gillar det alltid när jag väl går på det. Är så glad att Archie ville följa med och testa. Han kunde ju lika gärna vägrat. Höll på att gå under av humor på min matta när instruktören säger ”nu ska vi skratta allihopa”. Jag bara tittade på Archie och bröt ihop av skratt redan där. Han är SÅ obekväm i sånna situationer. Har ni sett Johan Rehborg i detta klippet? Typ så. Sedan somnade Archie på avslappningen och när vi gick där ifrån erkände han att ”Jag hade det trevligt. MEN. Jag kommer förmodligen aldrig att göra om det igen.”

  

På kvällen gick vi ut och åt.

Jag: ”Jag tar en lemon juice.”

Han: ”Jag ska bara ha vatten.”

Jag: ”Okej. Säker?”

Han: ”Säker.”

5 minuter senare…

Han: ”Du, den där juicen ser ju god ut…” Och sänker halva glaset med orden ”EN klunk! Det va EN klunk!”

Story of my life.

 

Ubud är ju känt för sina många yoga ställen och vegetariska restauranger så vi testade båda sakerna idag. Eller aa. Archie åt kött och jag åt veggo.
Sedan gick vi hem till den där jäfla ”musiken” igen. Vi sov inte så gott…

• • • • • •

   

DAY 54 – Lördag 27 februari

God morgon! Vi fick sovit lite i natt i alla fall.

  

Idag letade vi runt i stan efter en bankomat som inte va ”kapad”. Alla varnar oss för skimning här och rekommenderade att ta ut pengar från bankomater utanför banker och inte de utanför supermarkets. Och här är cash king så vi behövde verkligen en… Tog ut 2 miljoner.

  

Sedan checkade vi ut.

  

Och köpte en biljett till Lombok. Vi har sett många olika varianter av ”Archie” nu.

  

Vi tog buss till Padang där vi hoppade på en färja mot Lombok och Giliöarna.

   

Vi va dom enda, ihop med ett engelskt par, som hoppade av på Lombok. Alla andra skulle till Giliöarna.

  

Vi delade en taxi med dem ner till Mantaram som är Lomboks huvudstad. Vi visste inte riktigt vart vi skulle eftersom vi inte rekat så noga inför detta… Vi tänkte att vi tar samma som de hade bokat då. Vi åkte i en timma och sedan va hotellet såklart fullt när vi kom fram. Taxichauffören tipsade oss om att åka tillbaka till Sengiggi eftersom det inte fanns någonting att göra här i Mantaram. Vad ska ni göra här? Suck… Så här går det när man inte har någon plan. Han skulle ändå åka tillbaka samma väg så vi fick åka med gratis. Tillbaka dit vi började.

  

Vi checkade in här och ekonomi-kompenserade genom att äta nudlar till middag. 

INDONESIEN, BALI, DEL 1

  

DAY 49 – Måndag 22 februari

Resdag! Idag gick vi upp 05 i Kota Kinabalu, Borneo, och åt cornflakes med soyamjölk i sängen. Sjukt värt i såna här lägen att ha med sig varsin skål i ryggsäcken!

  

Vi flög från KK via Kuala Lumpur och va framme i Denpasar, Bali, sen eftermiddag.

  

Vi tog en taxi från flygplatsen som slår rekord i ” världens jobbigaste taxichaufförer”! Hade gjort succé som fredagsunderhållning på trean. ”En resenär. 10.000 taxichaufförer. Ett bagage. Ska han klara sig förbi med livet i behåll?!?!” Helt sjukt. Sen när ville någon åka med en chaufför som går efter läskigt tyst trots att man sagt NEJ fyra gånger och som sedan står lite för nära och tittar ”normalt” runt omkring sig när vi vill stå ensamma och prata igenom situationen? Hallå. Vi ser dig. Okej? Schaaas! Vi tog den minst jobbiga till slut och checkade sedan in på M Hostel i Seminyak. Valutan är lite annorlunda här, en natt kostade 350.000. 

  

Rummet hade egen tv med massa kanaler! Vilken lycka! National Geographic gick varm. Vi såg även sista halvan av The Last Samurai och sedan första halvan direkt efter eftersom den började som ”nästa film”  på samma kanal…

• • • • • •

  

DAY 50 – Tisdag 23 februari

Idag regnade det hela förmiddagen så vi lärde oss lite mer om naturen på tv. När det slutat regna gick vi ner till stranden och kollade lite på amatörsurfare. Det va obeskrivligt varmt!

  

På vägen tillbaka hittade vi en grekisk restaurang och lyxade till det med utelunch.

  

Billigt och mättande.

  

På eftermiddagen hängde vi på hostlet, spelade Chicago (för att det är det enda spelet Archie vinner på) och läste böcker. Hemma har man ”inte tid” att läsa. Det är något jag ska försöka prioritera mer när vi kommer hem igen.

 På kvällen tog vi varsin massage! Min va jätteskön. Archies va ”tortyr” igen. Han glömmer alltid att han är kittlig och att han inte alls tycker det är skönt när han väl ligger där. Ändå va det han som föreslår att vi ska gå. Middagen blev varsin rätt för 13sek på andra sidan gatan. Billig men aningen svårätlig…

 

Vägen in till vårat hostel kändes aningen tveksam den också. In genom ett apotek och sen ut, ner, vänster, höger, vänster, höger genom gränderna. Hemma!

• • • • • •

   

DAY 51 – Onsdag 24 februari

God morgon!

 

Startade dagen med att låta Archie vinna på biljard…

  

Idag tänkte vi surfa och hänga på stranden men vi ändrade oss i sista stund och hyrde en moppe istället.
  

Och körde hit! Till Uluwatu temple.

   

Poserade lite med utsikten.

  

Det va faktiskt sjukt vackert.

 

Det kallas för Monkey temple och aporna är världens bästa ficktjuvar. När Sara, som vi mötte på Borneo, va här snodde en apa hennes bankkort ur hennes ficka och bet sönder det uppe i ett träd. ”Hi mom. A monkey ate my credit card. Can you send me money?” Archie höll stenhårt i allt. Redo för fight.

 

På något sätt utmanar han sin höjdskräck ändå.

   

Bland annat genom att ta en sån här ”avslappnad” bild nära kanten. Fast med säkerhetsavstånd och backupplanen om vi ramlar ner tar jag bara tag i repet och sen kastar jag upp dig och sen svingar jag mig upp och springer i luften på fallande stenblock och sen landar jag på fötterna och sen är vi säkra.

 

Efter templet åkte vi vidare till Uluwatu beach och kollade på proffsen som surfade.

  

Dom va bra.

  

Hur det kan lysa i ögonen av en bananmilkshake? Såhär. Haha.

  

Om man klättrade nerför de branta stentrapporna kom man till det här!

   

Och det här!

  

Och det här!

 
Jag tittade på surfare, läste och Archie surfade runt på magen i vattnet innan han somnade på stranden.

   

Vet inte varför jag envisas med att ta sånna här bilder. Benen ser ut som två stoppade korvar och jeansen som en blöja… Det jag vill förmedla är mer ”härlig dag på stranden”.

  
  

Man va tvungen att gå igenom och under klipporna för att komma tillbaka. 

  

Efter Mount Kinabalu ville vi inte se fler trappsteg… 

  

Tog moppen 1,5h tillbaka till Seminyak. Trafiken här på Bali är kaotisk. Tutan betyder ”här kommer jag”. 

 

Gjorde oss snigga och tog varsin alldeles för dyr pizza + delade på ett glas vin på en italiensk restaurang. En utomordentligt fin dag.

MALAYSIA, BORNEO, DEL 6

 

DAY 45 – Torsdag 18 februari

God morgon från Jungle Jack’s! Här utanför ”köksfönstret” sjunger djungeln för oss när vi äter frukost.

 

Philly förbereder några mackor som hon ska ha med sig som lunch idag.

 

Här är köket. Archie stekte ägg till hela gänget vilket va väldigt uppskattat!

 

Vid 09 skjutsade Uncle Jack oss 10 minuter bort till Timpohon Gate (1866,4 m.ö.h) som utgör starten på vandringsleden. Här mötte vi upp våra guider Margaret Lee och Ivnur John.

 

Vi hittade inte Archies namn i listorna först. Lite panik spred sig innan vi med hjälp av uteslutningsmetoden insåg att Svensk Swedish måste vara den geniala tolkningen av Sven Archie Gustaf.

  

Snabbfakta om Gunung Kinabalu:

  • Malaysias högsta berg med en topp på 4095 m.ö.h.
  • Efter jordbävningen 2015 är det dock bara 3:e högst men de marknadsför det fortfarande som det högsta.
  • Berget ligger i Kinabalu Nationalpark (nordöstra Borneo) som är med på Unescos lista över världsarv. 
  • Vandringsleden är 8,72 km lång
  • Mestadels består vandringen av trappor, stenar och sluttande berg.
  • Man vandrar 6km första dagen och sover en natt på ett vandrarhem.
  • Dag 2 börjar man gå tidigt på morgonen för att hinna upp till toppen före soluppgången.
  • Man kan gå upp hela vägen till toppen på en dag men det finns endast ett fåtal tillstånd för det och är AP-jobbigt.
  • De som jobbar som porters här får betalt ca $1 per kilo de bär. Främst är det varor till restaurangen och vandrarhemmet, men även byggmaterial till hus och gångbroar. Det finns bara en väg upp så det är bara att börja bära. Är SÅ imponerad av de som jobbar här. Släng er i väggen #tyngre! Jämfört med vaderna här ligger ni i lä.
  • Ett gäng vandrare från Jungle Jacks poserade nakna på toppen 2015 och blev gripna för ofredande (eller nåt liknande). 5 dagar senare får en jordbävning berget att skaka och 18 personer dör uppe på toppen. Regeringen anklagade ungdomarna för att ha framkallat jordbävningen när de klädde av sig nakna. Att de retat upp gudarna. Snacka om dålig naken-tajming…

 
Till en början höll vi ett ganska bra tempo. Eller rättare sagt, jag hängde på i Archies tempo. 

 

Hejsan svejsan! Det här går ju bra.

 
Tills vi passerade 1,5km ”i god fart” och jag började må svindåligt. Blandningen mellan vätskebrist, utmattning och höjden slog typ omkull mig. Jag fick några löv av guiden som jag skulle lukta på, kräktes vid 2km-skylten och sen va det bara att fortsätta uppåt i något reducerad hastighet… 

 

Vägen bytte karaktär ofta, med undantag för att den alltid gick uppåt. Archie bar min ryggsäck och matade mig med mentos med jämna mellanrum. Som en hund med ett ben hängande framför ögonen. Kom igen. Framåt. Uppåt. Go känsla när man mår skit redan efter 2km och vet att denna biten är den lättaste och att vi har 6,72km kvar…

  

Stannade till för att titta på dessa ”köttätare”. De samlar på sig regnvatten som insekter drunknar i. Sedan bryter de ner middagen i botten på sin dödspool. Häftigt att se dem ute i det vilda och inte på Blomsterlandets avdelning för exotiska växter.

 

Vackra spindelnät med dagg i hela dygnet typ.

  
Piggare! Men fortfarande ett blekansikte.

 
Philly kämpade på i ett konstant tempo typ hela vägen. Sista 200m va SÅ SJUKT JOBBIGA. Det va extra brant och vi fick klättra upp för ”stentrappor”. Det blev inte lättare av att bara ha ätit en snickers till lunch…

  
6km klara! Efter att ha gått i ca 5h landade alla under varsitt tjockt duntäcke. Det kändes som världens lyx! Det är inte så varmt 3,272 m.ö.h.

 
Sara hade plockat bär på vägen som hon bjöd oss på. Guiden berättade att de kallar dem för typ ”mountain strawberries”. Konstigt eftersom de snarare ser ut som orangea hallon… De smakade lite beskt och rökigt. Nästan lite bbq? Haha.
Här är vårat gäng (förutom två svenska tjejer).

 

Utsikten från restaurangen va fantastisk. Konstigt att titta ner på molnen utan att sitta i ett flygplan…

 
Jag lånar ditt uttryck här Daniela. Solnedgången va magisk.

 

På kvällen spelade vi Spoon och la oss sedan tidigt. I morgon blir det early morning.

• • • • • •
  

DAY 46 – Fredag 19 februari

Idag (i natt) ringde klockan 02.00 och vi fick i oss lite frukost innan vi började vandra vid 02.30. Det va helt kolsvart ute och det va kallt.

Stjärnhimlen gick inte göra rättvisa på bild. Pauserna va korta men många och vi tittade bara tyst upp på en kristallklar himmel.

  

Ljuset från städer i fjärran lyste som glödande lava.

   

Inte. Långt. Kvar. 

Uppåt och neråt hade vi en liten kedja av ljus som gav lite trygghet i natten. Uppe på plattån blåste det mer och den isande vinden bet tag ända in till benen. Man va som i en liten bubbla. Allt kändes som i en dröm. Kanske för att jag fortfarande halvt sov och försökte stänga ute känslan av kylan…

  

Vi gick i sicksack sista biten för att spara energi. Det tog ca 2,5h för oss att gå 2,72km och kom upp till toppen runt 05.

Här sitter vi på en bergstopp. Det trodde vi inte för några dagar sen…

  

Det va så jävla kallt!

  

Och det va det häftigaste vi gjort!

  
När solen började gå upp över bergstopparna kändes det som om vi va mitt i filmscener från Lord of The Rings typ.

  

Med solen kom värmen ♡ 

Sedan va det bara att börja gå ner igen…

 

Hade svårt att fatta hur högt det faktiskt va.


Det gick mycket snabbare att gå ner, men det va mycket jobbigare!


På vägen upp va det psykiskt, på vägen ner va det fysiskt. Jag och Philly va helt slut. Archie sprang sista biten tydligen?!

Vi såg mer ut så här. Bjuder på den… Detta va det överlägset jobbigaste jag gjort i hela mitt liv.

Va inte så sugna på en gruppbild så den blev ju som den blev.

 
På kvällen bjöd Uncle Jack ut oss på kinesisk restaurang. Sedan sov vi gott i de mögliga sängarna igen. På riktigt gott alltså. Trots att det kröp ut en liten krabb-skorpion-insekt ur min kudde innan jag skulle somna ♡ 

• • • • • •

  

DAY 47 – Lördag 20 februari

Idag lämnar vi Jungle Jack’s efter några intensiva och häftiga dagar. Om ni ska bestiga Mount Kinabalu någon gång, gör det med Jungle Jack’s! Det är verkligen en upplevelse i sig att bo så här enkelt och ”Jack” är ett riktigt original.

  

Vi satt vid vägkanten i 1 timma typ innan det kom en buss som skulle till Kota Kinabalu. Träningsvärken i låren idag…

 

Vi checkade in på Tune Hotels och prisade gudarna för något ”så enkelt” som en ren säng och en varm dusch! På kvällen åt vi på Nando’s i köpcentret under hotellet.

• • • • • •

DAY 48 – Söndag 21 februari

Idag har vi tvättdag. Har alltid velat tvätta på ett sånt här ställe efter att ha sett det i massa filmer och serier. Va väl kanske lite överskattat från min sida… Men ändå gött på nåt sätt :) Ser ni avtrycken på väggen från folks huvuden när de suttit och väntat på sin tvätt? Nästan så man vill snabbspola och se alla människor komma och gå.

  

Hejhej!

  

På kvällen gjorde vi nummer två av alla saker jag sett på film och alltid velat göra! Åt sushi på åkande band ♡  Oväntat nog den godaste sushi jag någonsin ätit! I ett köpcenter. På Borneo. Ibland överraskar världen på oväntade ställen .

MALAYSIA, BORNEO, DEL 5



DAY 42 – Måndag 15 februari

Idag vaknade vi här i Semporna av att klockan ringde 06. Vi checkade ut från Sipadan Inn och åt Instant Noodles samtidigt som vi gick till bussen.

   
Gillar att titta upp och se Archie framför mig med ryggsäcken. Känslan av att vara på väg någonstans och ha allt man behöver på ryggen.

 

Vi köpte varsin biljett för 45 MYR och hoppade på bussen till Sepilok.

  

Bussen tog 5h och på vägen stannade vi till vid vägkanten där kvinnorna lagade mat och sålde frukt.

  
Vi köpte bara en klase minibananer eftersom motorvägs-rökt kyckling kändes sådär. 

 

Väl framme fick vi hoppa av mitt på en dammig landsväg bredvid en död palmmård. Vår nyfunna sydafrikanska vän Philly skrev till oss igår att hon bodde på Sepilok Forest Edge Resort så vi tänkte att vi åker dit vi också. Det tar så lång tid att reka hostel och hotell (plus att det kräver wifi) så vi går mest på rekommendationer nu. Vid vägkanten hittade vi rätt ställe på en skylt med en pil och avståndet 2,5km. Archie va ”sparsam” och tyckte att taxi va onödigt. Detta klarar vi ju lätt som en plätt Sarah! Säger han glatt och börjar traska längs vägen. Aaah. Tänker jag, himlar med ögonen och börjar släpa fötterna efter mig. 

 
Och det va INTE 2,5km! Efter en EVIGHET i tryckande värme kom vi äntligen fram till hotellet precis i kanten av regnskogen. Innan det hade flera bilar stannar och kollat så vi va okej. Uppenbarligen brukar folk inte välja att gå den här vägen… Bara Archie. På vägen såg vi en 30 cm lång tusenfoting med röda ben, myggor och flera varaner. Tur att det fanns något att kolla på för jag blev såklart hangry redan efter 500m…

 
Vi mötte Philly på hotellet och åt lunch. Hon visste inte innan om vi skulle komma eller inte eftersom vi inte hunnit svara henne på morgonen. Surprise! Direkt efter lunchen gick jag och Archie till ett orangutangreservat 10 min från hotellet.

 
Det finns inga stängsel i reservatet så när aporna släpps ut från rehabiliteringen kan de fritt fortsätta ut i regnskogen om de vill. De omhändertagna aporna har t.ex använts som sällskapsdjur eller blivit av med sin mamma och behöver lära sig anpassa sig till ett liv i det vilda.

  
Vi promenerade tillbaka till hotellet och spenderade eftermiddagen med att skriva dagbok, spela mobilspel och titta ut över regnskogen. Mest bara lyssna på regnskogen faktiskt.

  

Jag lärde Archie spela Kalaha. Än så länge vinner jag varje gång…

 

Sedan täckte vi oss med myggmedel och åt vi middag och hängde med Philly.

 
Här har ni vår laddningsstation! Världens smartare uppfinning med en multi-usb-laddare. Speciellt när man reser. Och att ha med sig powerbanks som backup när kameran eller GoPron  får dåligt batteri i dåliga lägen är också guld!

  

I vårat rum kröp det myror över hela heltäckningsmattan och väggar och tak var mögliga. Kostade 80kr/pers och va lika billigt som att bo i sovsal. Vi är inte så petiga med rummen längre, så länge sängen är fräsch. Godnatt :)

• • • • • •

  

DAY 43 – Tisdag 16 februari

Idag har Philly bokat in oss på en tur till Kinebatangan river med en övernattning i regnskogen. Sjukt skönt när någon bara fixar saker. Vi blev upplockade 12.30 och bussresan tog 3h.  

   

Sedan hamnade vi här! I ett trähus precis intill floden.

  

Vid 18 åkte vi på en guidad tur på floden. Vi såg näsapor! Det ser verkligen ut som en person-filur som sitter där uppe i trädet.

 

Han som bestämmer.

 

Har en hel massa bilder på de här två aporna som man kan göra sjukt roliga bildserier av.

 

Här är vi nöjda ihop med Philly och norska Irene!

 

Sedan blev vi ännu gladare när vi fick se två vilda orangutanger!

   

De tyckte vi va lite läskiga. Hade jag också tyckt.

Han är den snyggaste jag vet.

 

Har man tur kan man bl.a. även få se krokodiler och pygméelefanter längs med floden men vi var nöjda med apor och fåglar!

   

På kvällen gick vi en guidad promenad i regnskogen. Vi såg bland annat denna fina kungsfiskaren!

Och denna ”pinnen”. 

Sedan somnade vi gott i våningssängarna. I natt är första gången på resan som vi sover i dorm/sovsal och denna råkade vara typ lyxig!

• • • • • •

DAY 44 – Onsdag 17 februari

Idag gick vi upp 05.25 för att åka på en tidig morgontur på floden. Vattnet va som en spegel.
  

Vi hoppades på krokodiler idag. Jag har aldrig sett någon förut.

  

Vi såg fler näsapor och hornbills och kungsfiskare.

 

Archie somnade såklart sista biten. Hihi.

 

Vi åt frukost i matsalen och sedan tog alla varsin dusch igen även om det inte behövdes. Duscharna va sjukt fräscha, hade ”rain-munstycke”, stark stråle och varmvatten! Heaven! Sedan checkade vi ut och tog en minibuss mot Kota Kinabalu. Den släppte av oss vid sidan av motorvägen där vi fick vänta tills vi såg en buss till KK som vi fick vinka på.

   

Även denna bussen släppte av oss vid sidan av vägen efter typ 3h så vi fick gå de sista 2km till Jungle Jack’s. Philly har fixat igen. I morgon ska vi tydligen bestiga Malaysias högsta berg Mount Kinabalu på 4095 m.ö.h. Hjälp.


Vi ska bo här före och efter klättringen! I några ommålade fartygskontainrar i djungeln. Phillys bror gjorde det för några år sedan och tipsade oss om att det va en häftig upplevelse.

  

Lite annan standard på detta rummet jämfört med förra. Här på 1400 m.ö.h drar molnen rakt igenom kontainern varje eftermiddag. Allt är fuktigt och det är typ 17 grader ute. 

Men vi gillar det! ”Johnny” och jag.

  

Vi är ett gäng på ca 10 pers som ska vandra i morgon och Uncle Jack (som egentligen heter John bjöd ut oss på restaurang.


Sedan spelade vi kort i ”köket”. Ett rum med bara två plåtväggar och ett tak :)

MALAYSIA, BORNEO, DEL 4

  

DAY 40 – Lördag 13 februari

Idag har vi pausat och flyttat våra tre sista dyk tills i morgon. Archie har känt sig yr och konstig sen igår så han ville bara sova nu på förmiddagen. Antagligen på grund av alla dyk. Jag va dock pigg så jag tog en promenad runt ön i läcker outfit. Tjena tjena.

  

Barn från en av de två små byarna på ön lekte på stranden vid en av bryggorna ut till en lyxresort. När de sprang förbi mig sa de ”Hey baby!”.

  

Kontrasterna här på Mabul är som sagt väldigt stora. Vissa lever lyxliv medan andra lever sina liv dag för dag. På de lyxiga ställena här bor det främst kineser. För dem är det en statusgrej att åka hit och de ska bo på det dyraste stället bara för att det är dyrt. I princip för att kunna checka in där på sociala medier… (I alla fall de vi stött på hittills)

  

Jag gick förbi ett litet sågverk.

  

Och genom en lång allé av palmer.

  

Som ledde ut till detta.

  

En liten strand i paradiset. Ber om ursäkt för den sneda horisonten… Man ser typ ingenting när det är ljust ute.

  

Långt där borta i horisonten ligger Sipadan.

  

Denna kepsen alltså… Hittar inga ord.

Sedan fortsatte jag vidare in mot den andra byn på ön. Här leker barnen med det de har att tillgå. Varandra. Man ser inga leksaker, mobiler eller iPads och barnen är glada, leker och skrattar ändå. 

   

Här är en del av byn som ligger på pålar över vattnet. Vill inte tänka på vad som händer med deras hem om det blir storm med höga vågor och starka vindar…

  

Huvudgatan genom byn. 

  

Sedan kommer man ut ur byn och det börjar se ut så här igen. Det tar ungefär 30 minuter att gå runt ön och det bor ungefär 2000 personer här.  

  

På vägen tillbaka till rummet plockade jag upp tvätten som vi lämnade in i receptionen igår. Vårat hotell har ingen laundry service men de lämnar gärna över tvätten till kvinnorna i byn. Man betalar sedan direkt till hon som tvättat. Bra sätt att skapa arbetstillfällen. Och hon hade vikt ihop alla underkläder såhär fint ♡ 

 

På kvällen ordnade Scuba Junkie en föreläsning om Ocean Debris. En av instruktörerna här, David McCann, är utsedd till deras Marine environmental officer och han höll en så himla intressant, skrämmande och viktig föreläsning om allt skräp som till sist hamnar i våra hav. 

Varning. Om du bara vill läsa om solsken och vita stränder kan du scrolla en stund nu för här nedan följer viktiga saker.

Här är några länkar till klipp som  presenterar problemet med Ocean Debris på olika sätt. Innan ikväll var jag inte medveten om omfattningen… Inget klipp på youtube kan dock mäta sig med Davids föreläsning. Han var superinspirerande. OCH han va från Irland! Archie sa att det va helt okej om jag blev kär i honom. Haha!

http://youtu.be/ulkY7mOkdqs
http://youtu.be/4M47FAkQjyo
http://youtu.be/mkfAnQtIUCw

Vi sponsrade en beach clean up med 100kr och i mejlet vi fick som svar skrev han bland annat:

Marine debris is one of the most serious threats facing our oceans today. It includes everything from plastic and glass bottles to tin and aluminium cans to fishing nets and line to clothes, food wrappers, clothing, sanitary items, batteries and even cars, bikes and electronics. Most of these items are non-biodegradable, meaning they cannot be broken down by natural processes. Instead they simply break up into smaller and smaller fragments.

 

Globally we produce 280 million tonnes of plastic every year, of which 20 million tonnes ends up in our oceans. The vast majority of marine debris, 80%, comes from land-based sources such as littering, industrial discharge and poor waste management, while the remaining 20% comes from ocean-based sources such as commercial fishing vessels, cargo and cruise ships, oil rigs, aquaculture farms and even dive boats. It is estimated that this plastic pollution results in over US$13 billion of damage to marine ecosystems annually, including costs to fishing, shipping and tourism industries.

 

Every year over 100,000 marine mammals and 1 million seabirds are killed by marine debris, mostly through entanglement and ingestion of plastics. A recent study by the UN Environment Programme showed that 693 species of marine life are affected including all sea turtle species, nearly half of all marine mammals and 20% of all seabird species. 

 

Regular reef and beach clean-ups make a huge difference to the marine environment in the Semporna region. Every piece of plastic collected reduces the risk of it being consumed by marine life, while every fishing net removed reduces the risk of entanglement. Also, every plastic bag or item of clothing removed prevents coral reefs and sea grass beds from being smothered which blocks out sunlight and prevents photosynthesis.


Andra fakta från föreläsningen:

  • Mer än 80% av allt skräp i haven är plast.
  • Det tar uppskattningsvis 450 år för en plastflaska att brytas ner i naturen. Under den tiden avger flaskan giftiga ämnen och bryts samtidigt ner till små partiklar som tas upp av djur i alla stadier av näringskedjan. Alltså kommer plasten till slut att finnas även i fisken på våra tallrikar.
  • Havet är fullt av Ghost nets. Gamla fiskenät som antingen lämnats, dumpats eller tappats i havet. De följer med havsströmmarna och fångar upp allt som kommer i dess väg. Värst är det för däggdjur som t.ex. sälar, valar och delfiner som drunknar när de inte kan komma upp till ytan för att få luft. Samma gäller för bland annat hajar och mantor som måste vara i konstant rörelse för att kunna syresätta sig. När näten blir tillräckligt tunga sjunker de ner till bottnen där allt biologiskt bryts ner. När nätet blir tillräckligt lätt flyter det upp igen och fortsätter sin resa med strömmarna och allt börjar om igen.
  • En forskargrupp tog prover på sand från 18 olika stränder och analyserade materialet de fått med sig i ett labb. Det visade sig att 85% av det insamlade materialet var plast. Inte sand. Helt sinnessjukt.
  • Varje gång du tvättar ett syntetplagg, speciellt sportkläder, frigörs ca 1900 micropartiklar som går rakt ut i vattnet och som till sist hamnar i våra hav och i vårat vårat ekosytem. 


Saker man själv kan tänka på i vardagen:

  1. Köp inte vatten på flaska! Det är helt sinnessjukt att vi, i Sverige, köper vatten på flaska när vi har ett av världens bästa vatten GRATIS i kranen. Fyll på en flaska hemifrån att ta med dig på tåget eller fyll flaskor och ställ i kylen istället för att köpa Ramlösa eller Loka till helgmyset. Läs gärna denna artikeln.
  2. Ta med egen påse när du handlar.
  3. Fortsätt sortera dina sopor. Helt enkelt.
  4. Försök köpa kläder second hand, plagg i naturmaterial och helst eko såklart. Tvätta mer sällan och framför allt – konsumera mindre. 
  5. Take 3 är ett Australiensiskt initiativ för att hålla stränderna och haven rena från skräp. Ha som mål att alltid ta med dig 3 bitar skräp från stranden, parken, gatan eller havet/sjön och släng dem där de ska vara. Det gör skillnad.

I Sverige har vi kommit långt med återvinning och trots att det ibland kan kännas fjuttigt att sortera sina hushållssopor eller gå och panta en flaska (när man ser till det globala problemet) så spelar även det lilla stor roll. Vi träffade några tyskar som berättade att de i Tyskland höjt priset på plastpåsar till typ 6kr vilket gjort att alla numera tar med sig egen påse. De har även höjt panten på flaskor och burkar vilket gör att du i princip måste panta eftersom panten är värd mer än själva innehållet i burken. Hallå? Vad gör Sverige för att tvinga oss privatpersoner att bli mer klimatsmarta? 


Hittade en länk till en artikel om biologiskt nedbrytbart petflaskor när jag googlade förut. Har googlat och youtubat Ocean Debris och biodegradable 4h i sträck nu. Tycker det är en så sjukt viktig sak och vill bara lära mig allt som finns dokumenterat. Det borde ju vara lag på att man endast får sälja plastflaskor som är biologiskt nedbrytbara? Visst. De skulle bli dyrare. Toppen!

Ikväll gick vi och la oss med blandade känslor och många tankar i huvudet…

• • • • • • 

  


DAY 41 – Söndag 14 februari


Idag är vår sista dag här på Mabul. Supersorgligt, vi vill inte åka här ifrån!

Vi packade ihop våra saker och checkade ut innan första dyket på Second Wall. Här såg vi massa Nudibranches. Min oprofessionella översättning blir färgglada havssniglar. Typ.


 
Andra dyket på Sea Ventures va helt klart dagens bästa! Dykplatsen ligger under den gamla oljeriggen utanför Mabul och tydligen gillar fiskarna att hänga där.

 

En Giant Mantis Shrimp i sitt hål. 

Ville bara visa hur färger blir under vattnet. Mitt nagellack är egentligen knallrött men här på 10m djup ser det svart ut…

   
En söt liten Nudie. (Dom blir typ 10cm max).

  

Lionfish.

 
Vår divemaster Ahmad hade uppvisning på vårat safety stop.

  

Tredje dyket blev Ribbon Valley där vi bland annat simmade med fler green turtles! Jag tröttnar aldrig.


 
Sedan packade vi ihop oss och tog en båt in till Semporna på fastlandet. 



 

Idag är det ju alla hjärtans dag också. Vi firade med varsin pizza och sen gick jag tydligen med på att kolla fotboll på en malaysisk pub. Heja Arsenal!

MALAYSIA, BORNEO, DEL 3



DAY 39 – Fredag 12 februari

Dagen med stort D. Idag ska vi dyka utanför Sipadan Island! Wiho. Det är egentligen främsta anledningen till att vi ville åka till Borneo från första början. Vi har försökt att inte ha för höga förväntningar men det är inte så lätt när alla som varit där säger att det är amazing. En av dykplatserna där är rankad som en av världens bästa.

 

Här har vi den. En liten intetsägande ö mitt ute i havet. Ön stiger som en pelare rakt upp från havsbottnen på 1200 meters djup. Många fiskar, hajar, mantor, valar och andra djur passerar förbi här på sina långa transportsträckor och Sipadan är som en oas mitt i oceanen. Flera strömmar passerar förbi här som också för med sig djurliv. Tidigare låg det flera resorts här på ön, men området är numera omgjort till en nationalpark vilket gjorde att man fick flytta alla byggnader och återställa allt till naturligt tillstånd. Bara ett visst antal dykare får tillstånd att dyka här varje år och man måste ansöka i god tid eftersom det är så många som vill hit.

 

Vi dök på South Point, Mid Reef och två gånger på Barracuda Point som är rankad som världens mest spektakulära dykplats. Vi hade 40m sikt på alla fyra dyken. Heaven!
 
 

Vi va glada glada! Sen NÄR blev det ballt med ‘telefontecknet’ Sarah!? Call me.

  

Stort stim med Big eye trevally eller ”jacks”. 

  
  
Sipadan är känt för sina stora stim. Av hammarhajar, fiskar, allt typ. Riktigt häftigt! Det va väldigt starka strömmar så vissa stunder fick vi paddla på som fasen. Det kan vara riktigt farligt att dyka här. På flera platser här finns så kallade waterfalls där strömmarna följer revet och sedan går rakt ut över kanten och rätt ner till havsbottnen. Som ett vattenfall under vatten. Hamnar du där får du en gratisresa ner till 1200m djup… 
  
Under denna korallen såg jag bara två stora ögon först. Världens sötaste fisk, en Common Porcupine. Ser ut som en pokemon!

  

Ett stim Big eye Barracudas med några svarta får i flocken.

  

Jag såg mina första hajar! Wiho. Har verkligen längtat efter det! Här såg vi massa White tip reef shark och Grey reef shark. Det ska också finnas stora stim av Hammerhead shark här men de har inte setts till på ett par veckor tyvärr.

 

Archie special.

   

Det sprakar av liv här.

  
  
    
Sköldpaddorna va överallt. De två vanligaste är Hawksbill turtle och Green turtle. De va helt orädda och va man bara försiktig så kom de simmande fram till dig för att kolla läget.

 

Vi fikade och åt lunch på ön mellan dyken men ville bara ut igen och dyka mer.

 
Och han undrar varför jag tycker han ser så sur ut hela tiden? Haha. 

 

Gigantiska Bumphead parrotfish (mellan 1-1,5m) betar sig genom revet som en flock kossor. De är egentligen inte så bra för reven i och med att de äter korallen…
 

De ser nästan ut som klumpiga fåglar med näbb och små vingar.

   
Ett hjärt-stim! ♡ Tänker bara på Hitta Nemo!  

Barracudas, typ 1km hav rakt neråt och så lilla jag.

  
   
Hänger kvar in i det sista trots att luften nästan är slut. Vi vill inte gå upp!

  

Efter dagens fjärde och sista dyk. Vi är lyriska! Havet alltså ♡ 

Mera! Mera! 

Vi tajmade inte in någon klar himmel idag men vad gör det när man inte befinner sig på land? Häftigt med kontrasten mellan himmel och hav.

  

Hej då Sipadan. Vi älskar dig.

   

Det tog ungefär en timma med båten tillbaka till Mabul. Archie somnade så här…

  

Vi kom tillbaka till Mabul samtidigt som en av männen i byn kom tillbaka från sin fisketur.

  

Hemma hoppas resten av familjen att det blev en bra fångst…

  

Medan vi köper lyxiga ljusstakar till våra dyra villor så bor andra människor såhär… 

  
Hade en del upplevelser och tankar att skriva in i dagboken idag.

  

På kvällen spelade vi Geneve med Philly och Chris från Sydafrika. Vi frågade om de va oroliga över kidnappningsrisken som utfärdats i detta området av Borneo och om mannen som blivit halshuggen. ”Svenska UD rekommenderar inte att man åker hit just nu.” De hade ingen aning om det. Däremot hade de uppfattningen om att den svenska regeringen var sjukt försiktig och att man är mån om sitt folk. ”Kidnappningar och mord är vardag i Sydafrika. Använd huvudet och sätt dig inte i riskabla situationer bara. Om svenskar blir kidnappade gör Sverige allt för att få hem dem. Samma sak vid olika katastrofer. Det är vad vi hört i alla fall. Om det skulle hända oss något skulle Sydafrika för det första inte ens veta om det och för det andra skulle de inte göra något åt det även om de visste.” Sverige må va lite mesigt men det är kanske inte alltid så dumt ändå…

MALAYSIA, BORNEO, DEL 2

  

DAY 37 – Onsdag 10 februari

God morgon! Direkt efter frukost vid 07 gick vi ner till jetin för att åka ut till Kapalai Island.

 

Första dyket blev på Kapalai House Reef. Det är en mäktig känsla att titta upp mot ytan och ha ett stort blått hav fullt av liv ovanför huvudet.

  

 

Sedan skulle vår divemaster Ahmad visa oss ”Elvis”. En 3m lång giant morray eel. Jag fattar inte hur jag lyckades missa den, men jag förstod inte vad han ville visa. Vad!? Till sist tog Ahmed tag i min arm och drog mig närmare. Såg den inte förrän den va 10 cm från mitt face! Skrek-skrattade rätt ut i masken! Jääävlar!

   

Det fetaste vi sett! Tydligen gillade Elvis att bli kliad i nacken.

 

Innan nästa dyk hade vi surface interval på båten med chokladkakor och te. Jag åt säkert 12st. Blir så jäkla hungrig hela tiden…

  

Sedan dök vi på Sui Sui point utanför Kapalai. Alla dyk här är extremt bra. Man blir bortskämd.
 

Simmade sakta sida vid sida med en green turtle från revet mot öppet hav. Som terapi ♡ Hälsade även på denna som försökte sova. 

  

Vi åkte tillbaka till Mabul för lunch. Kuriosa: Oljeriggen där ute är tydligen flyttad hit och ombyggd till ett hotell som har en 5-stjärnig kock i köket. Slut.

 

Dagens tredje dyk blev på Awas som ligger precis utanför jetin. Sjukt att man kan kliva rakt ut från bryggan rätt ner i en annan värld.

 

Här hittade vi gigantiska green turtles. Dom va lika stora som mig!

  

Just chilli’n.

 
Vi simmade tillbaka till jetin på Mabul när vi sagt hej då till sköldpaddorna. Sedan anmälde vi oss till kvällens night dive och hängde lite här medan vi väntade in solnedgången.

  

Precis bredvid bryggan vi utgår ifrån varje dag börjar skjulen till en fattig liten by. Vår divemaster Michelle berättade att folket här ursprungligen är nomader som levt på sina båtar ute till havs men som insett hur bekvämt det är att bo på land. De slog rot här på Mabul, inne på fastlandet och på andra öar runt omkring och har bildat små byar. De är superfattiga, har inga jobb och många fiskar för att få mat för dagen. Nu när de bor på land är de inte längre begränsade till livsytan på en båt vilket har resulterat i att det nu föds många fler barn. 90% av alla barn i byn är under 10 år… De har heller ingen riktig nationalitet. Vissa kommer från thailand, andra från Malaysia eller Indonesien tror man. Eftersom deras folk alltid bott ute till havs och inte har några papper så är det ingen som riktigt vet vet var de kommer från.

Jag förstod det som att det finns en liten skola i denna byn men i övrigt har de ingen utbildning. Det gör att de inte vet vilka konsekvenser t.ex dynamitfiske har på reven och djurlivet. De tycker det är jättesmidigt att fiska med dynamit. Tyvärr kommer dykbåtarna ibland till dykplatser och möts av hundratals döda fiskar. Det är väldigt sorgligt alltihop. Scuba Juncie som vi dök med jobbar mycket ihop med just denna byn för att utbilda dem inom marine life med fokus på barnen. Vuxna har en tendens att göra som man alltid gjort… För ett tag sedan hade en fiskare fångat en stor Devil Ray som de hängde upp i gälarna för att försöka sälja. Vad gör man inte om man är fattig och behöver alla pengar man kan få? Personalen här på Scuba Junkie kunde inte bara titta på medan den långsamt dog utan köpte den av dem för typ 15 myr (30kr) för att släppa ut den i havet igen. Det paradoxala är att fiskarna i byn nu vet att de kan tjäna pengar på detta vilket gör att de kommer göra det igen… Man förstår båda sidorna på något sätt. Det blir så dumt allting. 

 
Det är ungefär samma problem med sköldpaddsägg. Här brukade folket gräva upp dem ur sanden för att sälja dem på svarta marknaden för 5 myr/st. Nu mera köper Scuba Juncie äggen för 10 myr/st och tar hand om dem i ett ”turtle hatchery” innan de släpper ut sköldpaddsbäbisarna i det vilda.

 
Här kan ni läsa lite mer om projektet. Det är ett väldigt viktigt jobb de gör men samtidigt sorgligt att det ens ska behövas.  

 

På kvällen hade vi ett häftigt night dive på Froggy’s och sedan hängde vi uppe i baren där det spelades gitarr och sjöngs till sent. Men då hade vi redan hunnit gå och lägga oss. 

• • • • • •
 

DAY 38 – Torsdag 11 februari

Såhär ser morgonens muntra frukostsällskap ut. Ryck upp dig.

  

Första dyket idag blev Nearly Lost World utanför Kapalai Island. För ett tag sedan byggde de om på ön vilket gjorde att de förlorade sin referenspunkt till dykplatsen Lost World. Sen dess har de inte lyckats hitta rätt drop off. Nu kallar de helt enkelt platsen här för Nearly Lost World tills de hittar den igen.

 
Andra dyket var på Kapalai Rock där bland annat denna muränan va ute på en liten simtur. Häftigt att se dem ute ur sina hål!

 
Och en Broadclub Cuttlefish.

 


No smoking on the boat. Här har ni Simon som är vår guide idag. Han är nog närmaste 60 år och har över 5500 dyk i bagaget. 2500 av dem på Sipadan. Ganska erfaren. Simon lärde oss skillnaden mellan en morray eel och en Ribbon eel idag. (Melodi: That’s amore) ”If it’s green and it’s brown and it lives in the ground – that’s a morray! If it’s yellow and blue and it’s looking at you – that’s a ribbon eel!” Hatar honom för det. Archie kommer ha den på hjärnan i veckor framöver och jag har redan tröttnat… 

   

Dagens tredje dyk blev Eel garden. Här såg vi massa! Vi ser massa på alla dyk här, men extra mycket här. Bland annat Peacock Shrimp (på bilden), 4 olika sorters muränor och flera Harlequin Sweetlips Juvenile (alltså inte fullvuxna). De ”fladdrar” runt snarare än simmar och beter sig som om de vore fulla. Googla. Älsklings-fisk! Och sjukt att de kan se så olika ut från unga till vuxna.

 

Sen såg vi även några små Banded Sea kraits. Vi såg nog inget nytt idag men jag ser gärna allt här tusen gånger om!

 

Hello.

  

När vi kom tillbaka till vår bungalow hade vi fått en lapp med inbjudan till ett lokalt bröllop i den lilla byn. Det ville vi så klart gå på! Älskar nya kulturer och att se vad de har för liv och traditioner. Vi stannade en stund och tittade på alla små barn (säkert 100st och alla va under 5år) som skrattade, dansade och sjöng ikapp med livebandet som bestod av en kille med mick och en DJ. Det kändes snarare som en konsert än ett bröllop men vi hann ju gå innan själva vigseln startade. Hur härligt är det inte att leva i en kultur där man håller bröllop i sin by och ALLA är välkomna?

  

Sedan gick vi hem till vårat igen och kände ett slags vemod över hur klyftorna i våra samhällen ofta förstärks precis såhär. Med en mur…

MALAYSIA, BORNEO, DEL 1

DAY 34 – Söndag 7 februari

Idag har vi haft en ledig dag i Kuala Lumpur i väntan på flyget till Borneo ikväll. Vårat hotell låg precis intill China Town som enligt folk ska vara ett trevligt område. Vi tog en snabb kik in men tyckte det va för mycket försäljare av billiga kopior på saker vi inte behövde ha. Det enda vi såg av stan i övrigt va väggarna i tunnelbanan och insidan av ett shoppingcenter där jag köpte en bikini. 

   

Sedan fikade vi en banan i ett hörn av stationen.

  

Här kostar en tunnelbanebiljett 2kr per person och man får en liten peng att åka med.

  

Vi är som sagt inga stora storstadsfans och brydde oss inte om att åka och kolla på Petronas Twin Towers. Här fick vi en glimt av dom i fjärran. Det räckte fint för oss.

  

Flyget till Kota Kinabalu gick 22.10 och jag fördrev tiden med att skriva dagbok, dricka kaffe och äta belgisk choklad. En favoritsyssla kan man säga.

  

Vi landade i KK klockan ett på natten och sov här tills vårat nästa plan skulle gå 07.10. Och VEM bestämmer generell medeltemperatur på flygplatser förresten?! Den är ju orimlig.

Ingen vacker syn. Förlåt alla förbipasserande. Och ja, jag har byggt en liten sovskärm här ja.

• • • • • •

  

DAY 35 – Måndag 8 februari

Tidigt i morses flög vi från KK till Sandakan där vi bytte plan igen. (Archie som bokat denna gången. Då blev det inte så noga med att kolla om det va några byten och sånt… ♡ Det blev det billigaste liksom).

  

Inrikesflyget från Sandakan gjorde mig typ deprimerad. När vi kikar ut genom fönstret och hoppas på regnskog möts vi istället av palmolja palmolja palmolja. Så långt ögat når är regnskogen skövlad för att ge plats åt palmoljeodlingar. Det finns många diskussioner kring palmoljan och jag antar ni förstår vilken sida vi står på… Det är hemskt.

  

Äntligen på fast mark och närmare slutdestination.

Vi tog en taxi i 1,5h och sen åt vi lunch (black pepper chicken) i Semporna medan vi väntade på vår båt.

   

Många hus/hotell är på pelare ovanför vattnet här.

  

Båtresan ut till Mabul, där vi ska bo och dyka den närmaste veckan, tog ungefär en timma. När vi kom fram till ön va alla genomblöta, inlusive bebis.

  

Vi checkade in på rummet och gick direkt upp till restaurangen. Efter typ 2,5 resdagar va vi värda en alldeles för dyr Corona.

Och tre glassar.

   

Vi spanade in omgivningarna lite innan det blev mörkt. Är lika med: gå på en rak väg från rummet ut på bryggan och titta ner i havet.

  

Alla måltider ingår så på kvällen gick vi tillbaka och åt god middag. Väldigt trevligt att de har ett stort hus där alla kan hänga, äta, dricka öl och spela kort typ.

  

  

Ikväll orkade vi dock inte vara ett dugg sociala så vi spelade Chicago ensamma utanför vårt rum innan vi somnade orimligt tidigt.

• • • • • •

  

DAY 35 – Tisdag 9 februari

Första dykdagen på Mabul! Vi laddade med massa frukost.

  

Så här fin är vår allé ner till havet. 

  
Första dyket blev Lobster Wall. Jag hade problem med min buoyancy (världens jobbigaste ord att stava) hela dyket. Det va ganska strömt, jag hade dubbla våtdräkter (fryser som en liten nakenkatt annars), för få vikter och lyckades antagligen inte få ut all luft ur min BC. Detta gjorde att jag steg uppåt hela tiden och eftersom jag redan hade börjat få smått panik där nere va det svårt att tänka helt logiskt. Är fruktansvärt att inte känna att man har full kontroll på sin utrustning under vattnet. Vår divemaster Michelle (21 år!) var väldigt proffsig och tog hand om mig efteråt när jag blev orolig för att jag gått upp för snabbt. Vid djupdyk är det ju extra viktigt att vara försiktig med det. Jag va säker på att jag skulle få alla typer av dykarsjuka som finns. Aldrig en riktigt go känsla att bli tröstad som ett barn av någon som är 5 år yngre och typ världsvan. Haha! Men vi ska väl hamna i alla möjliga och obekväma situationer här i livet ändå. Eller vad säger ni?

 

Vi tog en fika efter första dyket så nu mår jag bra igen! Haha. Vi konstaterade att jag nog hade hunnit med ett safetystop ändå och att det inte skulle va någon fara. Andra dyket blev på Pang Lima. Det va ett bra dyk :)

  

Efter lunchen vilade vi oss en liten stund i våran hängmatta innan det va dags för dagens tredje och sista dyk.

   
Paradise! Inte konstigt att de döpt denna dykplatsen till paradiset. 

  

Det finns tre vrak på denna platsen och vi såg intressanta saker åt vilket håll vi än tittade.

 
Och massor av fina fiskar! Detta va nog vårat bästa dyk hittills.

  

På kvällen hängde vi uppe i ”baren” och läste, skrev och kollade igenom alla bilder och filmer vi tagit under dagen. Man blir helt mosig och matt efter dyken så det finns inte riktigt ork till att göra något mer ansträngande än det här. Men det kan vi leva med :)

MALAYSIA, PANGKOR, DEL 2

DAY 31 – Torsdag 4 februari 

Idag har vi hyrt scooter! Gustav och Henrika va supertaggade på att utforska Pangkor.

   

30 minuter senare hade vi kört runt hela ön. Den är med andra ord inte så stor. Där emot va det väldigt fina vägar där ungefär halva sträckan var genom regnskog full med makaker och fåglar.

   

Hallå där.

    

Vi körde tillbaka och in på en sidoväg för att se var den tog vägen och hamnade här. I ett litet paradis.

  

Vattnet var kristallklart men det var mycket skräp och drivved längre bort på stranden och vi badade inte. Desto mer njöt vi av utsikten.

 

Jag vet inte om det är små krabbor som bygger och bor i de här hålen på stranden? Hur som helst blir jag fascinerad av de vackra mönster som bildas när de rullar upp små kulor av sand från hålen. Naturen alltså ♡ 

   

Vi körde vidare på små vägar, genom små söta byar, innan vi åkte hem och åt Instant Noodles på hotellet för 4,75 myr. Inte ens 10kr.

  

Sedan kom det dagliga regnet som innebär att himlen fullkomligt öppnar sig.

  

Det innebär också att vi dagligen spelar hjärter på altanen. Världens roligaste kortspel när man är fyra.

  

På eftermiddagen tog vi en till sväng med mopparna runt ön. Bara för att. Bensinen kostar förresten inte ens 4 kr/liter. 

  

Världens finaste Henrika med en dödsfälla till hjälm.

  

Vi åkte in till ”stan” Pangkor City för att hitta en restaurang för kvällen men hittade ingen öppen. Vi kollade lite affärer istället men alla hade exakt samma saker och bara souvenirer. Och när jag säger exakt samma så menar jag exakt samma. Butikerna var identiska och dom hade skyltat med samma saker på samma ställe som grannbutikerna. Så inspirerande.

  

Vi åkte tillbaka till vår ”gata” och åt Black Pepper Chicken som är nya favoriten. Sedan blev det öl och mer Hjärter på altanen. Vi har kommit fram till att kortspel, varma kvällar och goda vänner är bland det bästa som finns. 

Puss och kram från pensionärerna

• • • • • •

  

DAY 33 – Fredag 5 februari

Frukosten sägs ju vara dagens viktigaste måltid…

  

Vi får ha mopederna tills ikväll så idag har vi kört lite till.

 

Genom djungel.

  

Och mer djungel. Vi hittade några nya vägar som vi tog och nu har vi kört på alla vägar som finns på hela ön eftersom det kändes så nödvändigt.

    

Vi åt lunch på stranden.

 

Och vilade moped-stumma rumpor med trevlig utsikt.

   

Sedan lyckades vi ta det ännu lugnare. 

  

Och när eftermiddagsregnet kom, lagom till vår hjärteromgång, kröp den här ”lilla” kompisen fram på vår altan. Killarna skrek rätt ut och kom sedan med bortförklaringen att ”dom är ju slemmiga”. Okeeej.

 

Middagen blev på samma ställe som igår och vi tog såklart Black Pepper Chicken allihopa. Sista kvällen med gänget ♡

• • • • •

  

DAY 33 – Lördag 6 februari

Vi råkade snooza lite för länge idag så det blev snabba puckar ut till taxin.

  

Några av oss flyger första klass och några ekonomi. Gissa vilka?

  

Vi tog färjan tillbaka till Lumut och när vi kom fram var terminalen proppfull av kinesiska turister som skulle ut till ön. De va överallt! Det kinesiska nyåret börjar nu i dagarna och vi tackade gudarna för att vi fick ha ön för oss själva när vi va där.

  

Gustav och Henrika hade ett plan att passa i Kuala Lumpur på kvällen. Vi missade bussen med 5 minuter och fick ta en taxi 1,5h till tågstationen i Batu Gajah. När vi kommer fram är såklart alla tåg till KL fullbokade på grund av Chinese New Year… Yes. Först ville ingen taxichaufför köra oss hela vägen till KL på grund av trafiken (eftersom det är CNY) men till sist fick vi övertalat en stackars sate. Han med skruttigast bil. Det fanns ingen AC, inga riktiga bälten, jag hade en stor knöl i sätet under den 3h långa resan och bagageluckan fick stängas med ett spännband. Det va bara att vara glad och hoppas att packning inte skulle flyga ut och spridas över motorvägen bakom oss…

 
Redan första kvarten hade jag och Henrika mumsat i oss största delen av alla chips, snickers och kakor vi hade med oss. Varför gör man alltid så? Killarna snackade strategier för att klara svinsvåra banor på Tower Defence.  

   

Trodde aldrig jag skulle bli lättad över att se höghus…

  

Vi hann i alla fall äta middag ihop på Nando’s innan Gustav och Henrika va tvungna att åka till flygplatsen. Det blev helt tomt när de åkt… Vi tröstade oss med att vi kanske kanske möts upp en gång till innan resan är slut ♡ 

  

Vi två som blev kvar tog in på Rain Forest Hotel och åter igen är Archie euforisk över hur billigt det är med nudlar. Vi värmde dem i micron ihop med några små kryp bodde där inne…

  

Sedan hade vi en romantisk middag uppe på takterassen och vi kunde nästan skymta stjärnorna genom smoggen som låg som ett täcke över stan ♡ 

MALAYSIA, PANGKOR, DEL 1

DAY 28 – Måndag 1 februari

Idag lämnade vi Tomato hotell och tog oss till östra sidan av Langkawi med taxi. 

  

Vi lyxade till det med en kaffe här (detta händer bannemej inte ofta) medan vi väntade på färjan.

  

Färjan tog typ 3h och dagens andra lyx va att de visade Hotell Transylvania 2! wiho! (Ja, det är en tecknad film avsedd för barn). Archie föredrog sin krigsbok…

 
Färjan tog oss till ön Penang där vi bad en taxi att köra oss till ett ”billigt hostel”… Ok. Har inte sett något sunkigare. Någonsin. I dunkla, inrökta rum låg ”skumma” personer och rökte i sina sängar och stirrade på oss när vi gick förbi i den mörka korridoren. Ett knarkhus typ. Jag VÄGRADE bo där. Va säker på att vi typ skulle bli dödade i sömnen. Med kniv. Archie förstod inte varför jag va så negativ. Så farligt va det ju inte? Alltså. Ibland vet jag inte vem du är…

Taxin hade hunnit åka så vi gick in på busscentralen mitt emot för att, i första hand, trycka i oss en livsnödvändig chipspåse och sedan fråga om någon kunde tipsa oss om ett hotell i närheten. Som INTE låg på andra sidan vägen. Jodå, 10 minuter åt höger finns ett ”bra” hotell. Okej. Då är det bara att börja traska då, för vi är för snåla för en ny taxi den korta biten.

  

30 min senare stapplar vi, svettiga och mentalt nedbrutna, in på Alora hotell med våra 20-kilos-ryggsäckar. Vem fan sa 10min?! På vägen tog jag EN bild. På denna lilla kyrkogården. De små gravstenarna på kyrkogårdarna här ser ut som stora schackpjäser.

 

Hotellet va lite över budget men det spelade ingen roll just då. GE MIG EN REN SÄNG. Vi hittade en kinesisk veggorestaurang bakom hotellet och jag valde kycklingspett som uppenbarligen inte va gjorda av kyckling… På hotellet Skypade jag med  min bror för första gången sen vi åkte, och sedan somnade vi som två barn.
 

• • • • • •

DAY 29 – Tisdag 2 februari

Ny dag. Nya möjligheter. Fan va käckt!

 

Archie spenderade gårkvällen med att planera dagens resor och färdmedel mot ön Pangkor medan jag va glad att slippa använda hjärnan. Det började med en astidig lokalbuss för 2sek/pers där vi, två gringos, blev nerstirrade av alla som va på väg till jobbet. Archie va nöjd för att det va så billigt (jämfört med taxiresa samma sträcka igår för 160sek).

  

Sedan blev det om möjligt ännu bättre. Han hade hittat en ”lastfärja” till Butterwort på fastlandet som va GRATIS!? Vilken lycka!

  

En riktig super-planerare till kille den där.

 

I Butterworth diskuterade vi eventuella risker och fördelar med att hoppa ner från gångbron och landa på de platta tågvagnarna som åkte förbi. Så åker man ju snålskjuts i filmer hela tiden?

 

Det slutade med att vi valde bussen i alla fall. Vi väntade på busscentralen i flera timmar.

   

Vissa passade på att sova på marken.

   

Äntligen framme i Lumut runt 17! Här väntade vi ytterligare två timmar.

  

Sedan tog vi en färja över till Pangkor för 10sek/pers. Vi har rest sjukt länge och billigt idag. Allt som allt 44sek/pers.

  

När vi kom fram och blivit avsläppta av en taxi (som vi delade med två vitryssar och fyra polacker) var detta bland det första vi såg. Eh. Okeeej…

Nästa konstiga sak som hände va när vi mötte två unga polacker som åkt med samma buss och färja som oss. Tjejen frågade om vi hittat något bra ställe att bo på i natt och vi svarade att ”Jo, men vi är inte säkra på att vi ska ta det. Men det va billigt. Kostade bara 80myr/natt och va helt okej standard. Ni då?” Killen svarar med stark brytning och ett fånigt leende ”Ah nice. We. Ten”. Vafan? Det är ju 20 spänn per natt?! Var?! Tänkte vi. Tjejen som va superglad hela tiden tillade snabbt ”In tent!” med världens största leende. Jag och Archie utbytte en snabb blick som i princip sa vi hade också bott i tält om det inte vore för den lilla detaljen att vi gärna vill ÖVERLEVA. Det finns sjukt många okända djur man inte vill få in i ett tält i detta landet… Som om hon hört våra tankar lägger hon glatt till ”Two times a day! Monkey attack! Haha!” Eeeeh. Okeeeeej. 

  

Vi kollade alltså först på ett backpacker-ställe, men jag tyckte inte att det va värt priset. På hotels.com visste jag att detta stället fanns, inte mycket dyrare men man fick sjukt mycket för pengarna. Vi checkade in och väntade två timmar till. För den som väntar på något gott…

  

Väntar aldrig för länge!

För vid 22 kom äntligen våra bästisar Gustav och Henrika! Vi startade ju resan hos dem i Qatar och det är ju världens roligaste sak att de ville komma hit och hänga några dagar ihop med oss! :) Vi åt kinesiskt på en restaurang som nog egentligen hade stängt…
 

• • • • • •

  

DAY 30 – Onsdag 3 februari

God morgon Pangkor! Vi tog lite sovmorgon och under frukosten planerade vi dagen. Jag konstaterade att mitt mål på denna ön är att hitta och fota en Hornbill.

  

Två minuter senare landade tre stycken i trädet bredvid vårat bord! Tur att jag alltid har med mig kameran :)

  

Nu när jag fått min önskan uppfylld fick de andra bestämma planen för resten av dagen. Efter frukosten  promenerade vi längs vår långa strand (som va helt tom på folk) bort till den bredvid. Säkrast att bada där alla andra badar.

  

På vägen dit såg vi små fina ödlor.

  

Sedan kom vi fram till detta lilla paradis. 

  

Och hängde här i några timmar.

  

”Hur många sandkorn får plats i en näve”-diskussionen fortsätter…

  

Vissa andra hade viktigare saker för sig… Älskar den sandiga nosen ♡ 

  

Vid lunch försökte vi hitta ett ställe som hade öppet och serverade mat. Det va lättare sagt än gjort. Det är nog fortfarande lågsäsong… Chinese new year startar dock till helgen. Kanske allt drar ihåg mer här då… Hur som helst så hittade vi till slut en restaurang som både hade öppet och serverade mat. För 4kr. Det smakade där efter också… Archies kroppsspråk säger ungefär exakt det han tänker. Och?! Det är ju så jävla billigt. 

 

På kvällen öste regnet ner och vi spelade hjärter på verandan ihop med åska och blixtar ♡