Här kommer en bättre bild (scannad och inte fotad) på herr och fru trädgårdsfest! Nu ska jag packa ihop pennorna för dagen och ge mig ut i det fina vädret! :) Hoppas ni får en fin kväll!
DIY Pyssel Vardag & Utflykter
GÖTEBORG, DIY: EN MINITRÄDGÅRD OCH EN SÖNDAG PÅ MITT TAK.
27 april, 2014FREDAG
Helgen invigdes med afterwork i Göteborg med fina Johanna och Josefine. Vi drack drinkar i eftermiddags solen på Tranquilo innan vi gick hem till Josefine. Där satt vi ute på hennes balkong med filtar, vin, dipp, grönsaker och oliver och bara pratade tills det helt plötsligt blivit helt mörkt ute. Älskar när ens vänner får tiden att rinna iväg utan att man ens märker det.
LÖRDAG
På lördagen fyllde Archies pappa 65 år och hade bjudit in till Trädgårdsfest! Jag gjorde en illustration av herr och fru som jag laminerade och satte i en miniatyrträdgård jag komponerat ihop. Jag tänkte att vad kan vara en bättre present på en trädgårdsfest än en trädgård? Jag letade i hela stan efter en mini-skottkärra, men hittade ingen någonstans. Men det blev bra ändå. Det var svinkul att åka och välja växter, komponera ihop en liten trädgård, anpassa allt så det skulle passa in i temat, måla och åka runt och leta efter små djur som skulle passa in. Jag hittade till och med två mini labradorer som passade perfekt som Tessa och Inca! Såhär blev det tillslut! :)
Paret som skulle stå i min mini-trädgård gjorde jag med blyerts och akvarell innan jag scannade jag in den. Sedan skrev jag ut bilden x2 (ett ex skrev jag ut spegelvänt) och limmade ihop bilderna så de ser likadana ut från både fram och baksida. Jag laminerade dem med ståltråd mellan arken, i den delen som hamnar under marken, för att det skulle bli lättare att sticka ner bilden jorden utan att den böjs.
Till någon som älskar ved måste det ju finnas en liten vedhög!
Och harar i rabatten!
Originalbilden ramade jag in i en fin ram jag hittat på loppis för längesedan. Nu fick den nytt liv ihop med det här fina paret!
Barnen Dahlbäck tog en liten vilopaus i gräset.
Det var en sån himla fin lördag! Efter den stora trädgårdsfesten satt vi ute hela eftermiddagen och bara njöt av solen. Att sitta ute i shorts och linne kl 19.00 och lapa i sig de sista strålarna för kvällen – med den här utsikten dessutom… Fy satan va gott jag mår då.
SÖNDAG
Idag har vi spenderat dagen hemma på gatan i stan. Jag har vattnat min takodling (som mot förväntan överlevt vintern och börjat bli grön den senaste veckan), suttit ute i solen på mitt lilla tak och lyssnat på P3 dokumentärer samtidigt som jag pärlat armband. Archie har pluggat massa, men vi hann ändå med att köpa thaimat och sätta oss vid den närmaste sjön och äta lunch ihop <3
Innan herrn skulle resa tillbaka till Halmstad slängde jag ihop en glass/sorbet/röra/göra av mjölk, frysta hallon och lite hallonsylt. Det hela toppades med några blad basilika. En riktigt lyckad kombination med hallon och basilika. I sommar ska jag göra en riktig glass i den stilen! Supersmarrigt!
Här sitter jag på hemmakontoret med min kaffekopp, redo att hugga tag i bokföringen. Papper och pärmar högt och lågt! Tur att jag har sällskap av Vilda, Simon, Felix och Fröken Hirvislirv. Hade varit dötrist att jobba utan kollegor!
Här sitter jag i köket. Helt svettig. Har slängt in en långpanna i ugnen med resterna från helgens middag (i sånna här stunder ångrar jag lite att jag icke äger en micro. Jag vill ha mat nu!). Och det är inte därför jag är helt svettig (tack och lov). Jag kom nyss hem från min längsta löprunda ever. Jag gick upp för trapporna i trapphuset med 15 km i benen. Så sjukt grymt av mig att orka! Efter detta känns Göteborgsvarvet och 21km faktiskt inte heeelt omöjliga. Jag har haft sån ångest över detta. Varje gång någon påminner mig om att jag ska springa över TVÅ MIL får jag ont i magen. Jag som bara sprungit milen 3 gånger i hela mitt liv och inte en meter längre. Tills idag! Och nu känns det bättre. Jag sprang milen för första gången i mitt liv nu i februari. På löpbandet. Det va så jävla tråkig-jobbigt. Men jag gjorde det. När jag var yngre sprang jag ALDRIG. Jag sa att jag inte hade någon löparkropp. Bullshit. Jag hade bara för dålig kondition för att orka springa. Då kan vem som helst skylla på dåliga gener. För tre år sedan började jag gå på Indoor Walking en sisådär 3 gånger i veckan – hela vintern. Fråga mig inte hur jag orkade med det. Det gjorde dock att jag fick upp konditionen och när jag på våren drog på mig löparskorna och sprang en sväng i solen så orkade jag springa! Det var en sån sjukt skön och helt ny känsla. Inte sådär jobbigt där varje steg är ett krig, utan sådär när man bara springer utan stopp (okej, kanske inte riktigt utan stopp…). Så för dig som saknar den där löpar-genen = börja träna kondition på gymet eller gå på olika roliga pass så du får upp flåset! Det är ett mycket roligare sätt än att gå på löpningen direkt och inte orka så mycket.
Vad gäller Göteborgsvarvet så är det nog bara till att ha världens jädra vinnarskalle. Och det har jag ju fått höra att jag faktiskt har. Iallafall när det gäller frågesport… (?) Nämen såatte. Detta kommer ju gå bra…
Nu känns min kropp helt trasig och jag ska ta ett låååångt bad. Igår började jag kolla på Downton Abbey. Har inte riktigt kommit in i serien än (somnade efter 30min), men jag ska ge det en chans. Alla säger ju att den är så himla bra! Tydligen tog det mig 20 minuter att skriva det här inlägget för nu har maten typ blivit bränd.
Habbahubbe tack för krubbe, hugg in!
Jag läste precis Underbara Claras inlägg om att köpa sig mer tid. Hon sätter fingret på exakt det som jag har gått runt och känt så himla länge. Jag har tänkt på det så många gånger. Här jobbar vi – 50 veckor om året – för att få den där efterlängtade semestern. Och när vi sitter där i en solstol på Gran Canaria eller i Thailand tänker vi ”Nu får vi passa på att njuta när vi för en gångs skull är här! För snart ska vi tillbaka till verkligheten igen.” Tillbaka till verkligheten med långa jobbdagar – måndag till fredag – resten av året. Det är ju så fel. Att man går och längtar hela året efter att man ska få den där semestern. Det är sånt som ska finnas där i vardagen, hela tiden. Livet ska gå ut på att jobba för att leva, inte leva för att jobba. (note-to-self) Jag älskar verkligen mina jobb, men man får inte glömma bort livet runtomkring. Jobbet tar upp den största delen av min vakna tid och jag hinner inte riktigt med mig själv. Från och med nu kommer jag investera mer pengar i tid. För i slutändan är det ju vår egen tid och personerna som förgyller den som spelar någon roll.
