Nu var det verkligen en evighet sedan jag skrev ett inlägg. Här går kvalitet före kvantitet. Sedan sist har jag gjort så mycket olika saker att jag knappt kommer ihåg själv. Tur att jag har bilder som påminner mig. Jag slutade skriva dagbok i sjuan, dels för att jag tyckte det tog alldeles för lång tid men också för att min fula skrivknöl på höger långfinger växte ikapp med de skrivna sidorna i boken. Not så sexigt. Dessutom hann jag tycka att första raden lät urtöntig redan innan jag hunnit skriva färdigt meningen. Sedan dess har fotografier och bilder fått fungera som min dagbok. När jag var yngre lånade jag alltid familjens kamera men i gymnasiet köpte jag min alldeles egna digitalkamera. Jag har bilder som dokumenterar mitt liv, nästan från varje dag sedan 2006. En bild säger mer än tusen ord… och besparar mina redan så tjocka fingrar den där extra sexiga skrivknölen. Länge leve bilden!
