DAY 118 – Söndag 1 Maj 

Idag vaknade jag av klockan 06.30 på hotellet i Quito och flög upp ur sängen före Archie. Det har nog aldrig hänt innan. Hann med en välförtjänt varm dusch. Av någon anledning hade vi ställt in oss på att behöva duscha kallt i två månader här i Sydamerika, så vi är positivt överraskade att det finns varmvatten på så många ställen! Sedan bar det av till bussterminalen.

Idag ska vi till Amazonas! Vi lämnade in våra stora ryggräckar på hotellet och tog bara med oss en vanlig ryggsäck som vi packat för de närmaste 5 dagarna. Känns sjukt fritt att tillsammans bara resa med EN ryggsäck med det allra nödvändigaste. Man skalar av och skalar av och inser att man egentligen inte behöver så mycket med sig. Varsin bok, rena underkläder, något ombyte och kamera typ.

Lite färdkost på bussen. Eller. Egentligen köpte vi den för att den skulle räcka för 5 dagar i djungeln… Men den tog slut på bussen…

Efter en 5 timmars bussresa genom Anderna (hur coolt är inte det?) kom vi till den lilla byn Tena. Högsta punkten vi passerade på vägen hette La Virgen och låg på 4000 möh. Vi fick stanna en liten stund i byn och köpa snacks i den lilla mataffären innan vi blev upplockade av tre pickups som skulle köra oss ut i djungeln. Vår bil hade nickande hundar på instrumentpanelen.

Efter någon timma längre in i djungeln via en guppig grusväg blev vi avsläppta här! En taxi hade hittat hit också.

Här är gården vi ska bo på de närmaste 5 dagarna! Hos gulliga familjen Pouchi som driver detta locallivingprojekt sedan många år tillbaka!

Vi hann bara släppa av våra ryggsäckar i rummen innan vi fick dra på oss stövlar och klampa ut i djungeln med vår guide och äldsta sonen i familjen.

Vi gick till den här fina utkiksplatsen.

Vi är förresten 10 personer som är med i vår lilla ”djungelgrupp” här. Här är Deborah, vår guide Carlos och Archie.

Det va ett träd som va högre och större än alla andra. Tyckte det kändes som i en film. Typ Tarzan. Undrar vilka djur som bor i just det trädet…

Sedan upptäckte jag att vi iakttagna. Kändes som om någon tjuvkikade på oss mellan träden…

En fjäril. Men med lite fantasi ser det ju ut som en liten filur som kikar fram.

Vissa växter ger ifrån sig sporer som man kan göra fina tightstatueringar av.

I bäckarna finns det tjock lera som innehåller mycket fint för huden.

Jag fick en ansiktsmask!

Megan och Laura också. De kommer från London och har världens goaste dialekt.

Här är äldsta sonen i familjen Pouchi. Han plockade lite mossa och två röda delar från en stor blomma och vips blev han en tecknad figur.

Archie fick en näbb till sin fjärilsmask.

Luftfuktigheten är väldigt hög här och man känner sig hela tiden lite återfuktad sådär.

Hela ansiktet blev som en betongkaka när leran stelnat.

På kvällen äter alla middag tillsammans. Det är familjen själva som ordnar med allt och lagar all mat.

Efteråt knackade vi på rumsdörrarna och bjöd in alla att spela shithead. Sånt man spelar när man backpackar.

Godnatt från vårat lilla rum med rosa myggnät med volanger på! Vi sover på nedervåningen i gästhuset där väggarna består av en tegelmur med fönster utan rutor längs med hela taket. Fönstren har i alla fall ett myggnät som skiljer oss från den vilda djungeln… SAFE. Vi var glada att vi hade vårat rosa myggnät med volanger.

• • • • • •

DAY 119 – Måndag 2 Maj

God morgon från en regnig och fuktig djungel!

Det känns liksom rent att gå upp på morgonen och dra ett djupt andetag här. Fuktigt och fräscht ny-renat djungel-syre rakt in i kroppen.

Även spindlarna trivs här…

Vi slappade i hängmattorna under taket efter frukosten. Laddade batterierna inför att hälsa på i ett naturreservat precis i kanten av Amazonasdjungeln. Jo, för att vara korrekt så bor vi faktiskt inte i självaste Amazonasdjungeln här, utan denna delen av djungeln heter egentligen något annat innan den går över och blir Amazonas.

Vi skulle ut och åka på floden Arojuna (eller Napo). Självaste Amazonasfloden ligger ca 200 mil genom djungeln härifrån. Ganska liten djungel… haha.

Här finns det tydligen rosa floddelfiner! Såklart bara sånt som filmare från BBC har turen att få se på riktigt dock.

Vi åkte länge längs med floden, längre in i djungeln, innan vi kom till ett naturreservat som också har ett rescuecenter för vilda djur som blivit räddade från tjuvjägare, hållna som husdjur eller som fått underhålla på turisthotell. Många av djuren är apor av olika slag som blivit räddade av centret och som nu släppts ut i det vilda igen. Dock har de inte alltid så lätt att anpassa sig efter livet i djungeln igen, utan känner sig tryggare nära centret även om de är fria att lämna när de vill. Många är så vana vid mänsklig kontakt att de förerar människor framför andra djur.

Här är en flock ullapor! De lever i det fria här runt om centret.

Kanske också för att de vet att det vankas banan här ibland.

Titta va fluffig han är.

Här är han som bestämmer.

Vi skickade upp lite mellanmål till dem. Tack ska du ha!

Samma gäller spindelaporna som också utsatts för illegal djurhandel men som nu är tillbaka i det fria.

Kolla söta bebisapan!

Väl inne i centret fick vi en guidad tur kring de djur som inte gått att släppa ut i det fria. Här bor aror, tucaner, kaymaner, sköldpaddor, massa olika sorters apor mm. Denna ormen har till exempel aldrig lärt sig jaga levande föda och skulle inte klara sig i det vilda.

KOLLA TAPIREN! Sötaste djuret jag vet nu för tiden.

De är närmast besläktade med hästar men jag tycker de ser ut som ett ihopplock av lite olika djurdelar mest. De finns väldigt få kvar men här i djungeln lever de vilda tapirer. Älskar den tanken. Dessa skulle få växa till sig innan de skulle släppas ut i friheten.

Tror dom är det gulligaste jag sett. Tog denna bilden till min tagg #sarahsnosar. Bästa taggen på instagram om ni frågar mig.

En liten söt ekorre/mus/hamster? Den va i storlek som en liten katt.

På tal om katt. Här är en liten djungelkatt. Som en jeopard fast i husdjursformat. Antagligen därför de en gång har fångats och sålts som husdjur… Många av djuren är såpass ”förstörda” av människor att de inte kan anpassas till ett liv i det vilda. Guiden berättade att de helst inte vill behöva ha några djur alls här på centret, men tyvärr ser verkligheten ut såhär.

Fin. Efter att ha lärt oss sjukt mycket om djungeln, djurlivet och om den illegala djurhandeln som sker runt om i världen hade vi lite blandade känslor. Fint att djuren i alla fall får det bättre här än där de varit innan. Målet är att alla ska släppas ut i det vilda igen men för många djur är det redan försent.

När vi lämnade centret stod skolbarnen vid strandbanken och väntade på skolbåten. Hur gulliga är inte dom då.

Hejhej djungelmannen.

Vi hoppade av vid Ahuano Runa längs med floden för att äta lunch hos ”Carmen” som driver en liten restaurang här.

Emma (från Stockholm) gillade det visst medan Archie va lite skeptisk.

Carmen torkade även egenodlade kaffebönor som hon sålde i små påsar. Vi köpte med oss två paket för 2 dollar!

Dags att ta flodbåten hem igen.

Nöjd djungelfarare.

Väl tillbaka i Pimpilala som huset heter (det betyder fjäril) skulle vi få lära oss göra egen choklad! DRÖM. Här är kakaofrukten med färska bönor i. Bönorna måste dock torkas så allt fruktkött försvinner innan man kan börja göra choklad av dem.

Såhär växer frukterna. Rakt ut från en stam. Så himla konstigt.

Megan va glad att de hade förberett några dagar innan och torkat bönorna åt oss. Nu behövde hon bara rosta dem!

Archie rostar på.

När bönorna är rostade ska man skala dem. Då ser de ut såhär.

Sedan ska de malas i en kvarn.

Jag vevade på utav bara den! Supersugen på choklad ju!

Sedan ska pulvret smältas i en gryta ihop med lite mjölk.

Jag fick en egen liten gryta utan mjölk. I min hade de lite vatten tror jag.

Alltså SÅ gott. Renare och färskare än såhär blir det ju inte.

Här är kvällens middag. Grödorna hade de odlat själva.

Efter middagen berättade den äldste i familjen Pouchi om landets, folkets och deras historia och kultur. Så himla intressant.

Sedan blev det bröllopscermoni! Och tydligen blev det jag och Archie som skulle gifta oss. Inte riktigt den här utstyrseln jag hade tänkt för min bröllopsdag…

Jag valde Laura som brudtärna.

Sedan följde en speciell ceremoni till trummor där vi fick gå fram och tillbaka mot varandra på led.

Fick i alla fall en drömmig första kyss efter vigseln.

Här sitter då min nyblivne man och läser i skenet från ett stearinljus. Eftersom det inte direkt finns någon el här så får man kvällsläsa vid ett levande ljus på verandan ♡ 

Fortsättning följer i nästa inlägg! Då ska vi bland annat klättra i vattenfall och jag blir nästan biten av en tusenfoting…

• • • • • •

Här hittar du fler inlägg från vår jordenruntresa > Jorden Runt på 162 dagar