DAY 102 – Fredag 15 April
Idag har varit typ världens längsta dag. En sån dag där det man gjorde på morgonen känns som en evighet sen. I morses vaknade vi upp i en husbil på Nya Zeeland. Vid 19:45 gick vi på ett plan och flög 11h över Stilla havet (coolt) tills vi landade i Buenos Aires 16:45. Medan vi reste bakåt i tiden hann vi se hela andra säsongen av Fargo OCH Hitta Nemo! Sjukt att flyga i 11h och vara framme innan man åkte…
Väl i ankomsthallen inväntade vi en förbokad shuttle från flygplatsen som aldrig kom och som vi tillslut fick betala för trots att biljetten var förbetald. Tjoho. Bra start. Vi har inte ätit på evigheter och precis åkt bakåt i tiden – ge oss ett break…
Efter tre timmar kom vi i alla fall till Milhouse Avenue Hostel! Vi hade förbokat fyra nätter där i ett välkomstpaket och det kändes skönt att bara få en nyckel och slippa leta upp något själva på plats.
Vi hade bokat ett eget rum och gud va skönt det var att slippa bo på 5 kvadrat som vi gjort de senaste 18 dagarna i husbilen. Att ha en riktig säng (dock ingen ström eftersom det var strömavbrott i vår stadsdel) egen toalett på rummet (som dock inte alltid gick att spola i eftersom vattnet stängdes av då och då) kändes som ren lyx!
Älskar arkitekturen här. Så blandat, smutsigt och vackert på samma gång.
Vi bytte om och gick ut snabbt för att hitta en restaurang i kvarteret som inte hade strömavbrott. Vi hittade en på hörnet och beställde in en stor pizza och en flaska rött att dela på. Flaskan kostade 50kr och vi njöt av varje droppe innan vi somnade 22. Skönt att äntligen komma till ett land där man inte spräcker dagsbudgeten innan elvakaffet.
• • • • • •
DAY 103 – Lördag 16 April
I Nya Zeeland va vi 5h efter Sverige. Nu är vi 6h före Sverige… Världen och tiden alltså. Inte konstigt att vi båda två var klarvakna vid 02 i natt. 15h tidskillnad, bara det är ju mindfuck. Vi bor på 5e våningen utan hiss och Archie tog ett slit för att springa ut på stan och köpa 5 små flaskor dyrbart vatten. Jag spelade Candy crush på hans mobil så länge… Finfördelade arbetsuppgifter. Sedan blev vi båda sjukt osäkra på klockan eftersom det inte kändes som mitt i natten. Det va typ ljust ute och lika mycket folk och trafik på gatorna som mitt på på dagen. What?! Vid 07 kunde vi i alla fall sova 2,5 timmar till innan vi gick ner och åt frukost.
Efter att Archie sovit lite till tog vi en buss till Recoleta för att gå på lördagsmarknad!
Här sålde de allt mellan himmel och jord.
När vi gått igenom marknaden kom vi ut vid Inglesia Nuestra Senora del Pilar. Vi tog inte reda på så mycket mer om historian för vi va vrålhungriga. Men kyrkan va fin.
På tal om mat så hade jag ingen aning om vad som var typiskt för Argentina innan vi kom hit. Intrycket hittills: Mycket vitt bröd, vin och kötträtter. Vi åt varsin varm macka till lunch.
Det spöregnade lite.
Och Archie följde med mig till lite vintagebutiker. Bland annat den populära Vintage Juan Perez som jag inte alls förstod hajpen kring.
Totalt gick vi superlångt. Tycker det är så spännande när stora hus rivs såhär mitt inne i stan. Husen som ligger intill har liksom kvar spåren av dem på fasaden. Som ett avtryck över de rum som en gång varit där. Vilka bodde där och vilka gick i de där trapporna som inte finns längre?
Väl tillbaka på hostlet hade vi bara ett mål = Hålla oss vakna.
Jag målade! Är så glad att jag tagit med mig block, pennor och dagbok på denna resan. De har räddat mig så många gånger.
Här är uppehållsrummet på Milhouse Avenue. Fräscht och trevligt att folk hänger här hela tiden.
Vi gick tillbaka till vår lilla restaurang nere på hörnet, köpte mer vin 50kr-vin och pratade om livet i några timmar innan vi vinglade hem.
• • • • • •
DAY 104 – Söndag 17 April
God morgon! Vi har världens högsta dörr. Den fick inte plats på bild.
Frukosten på hostlet är sådär (asdålig) så vi gick till affären och köpte frulle! Det blev en Knorr pulversoppa. Kändes typ som svensk frukost.
Sedan tog vi tunnelbanan! Bara att köpa ett resekort var ju ett projekt för sig. Även om Archie kan spanska är den Argentinska dialekten helt annorlunda och sjukt svår att förstå. Jag hade varit chanslös utan honom. Ingen pratar engelska här.
Vi skulle till området San Telmo och gå på vintagemarknad!
Hejhej!
Älskar all streetart i detta området!
Speciellt denna! Har haft den som bakgrund på mobilen sen jag knäppte den.
Sedan kom vi fram till ett hål i väggen som ledde in till en vintagemarknad! Så himla mycket fina saker och så himla kul att gå på loppisar i andra länder med andra kulturer. Man hittar helt andra saker här än hemma!
Känner mig alltid kluven till gamla fotografier. De är oftast så himla fina men samtidigt så sorgliga. Tänk va hemskt att ingen längre inte vet vilka människorna på bilderna är. En bild med en person på, som ingen längre minns. Bara ett ansikte på ett svartvitt foto. En låda med döda ansikten som ingen vill kännas vid. Fy va hemskt.
Det var som en labyrint här inne. Med gångar fulla med vintage och antikaffärer.
Det fanns leksaksaffärer.
Och butiker med massa finporslin.
En grammofonbutik.
Archie satt snällt och väntade på en röd stol medan jag röjde runt.
Ångrar fortfarande att jag inte köpte denna hunden. Den är gjuten i koppar och vägde LÄTT 3kg. Så himla fin. OCH det är en nötknäppare. Man lyfter upp svansen så munnen öppnas. Sedan lägger man nöten i munnen och trycker ner svansen! Knäckt. Blev kär direkt.
Sånna här små tuppar kan man hitta på loppisar hemma i Sverige också! Vi har alltid haft en sån i min släkt på påsk. Den står alltid på bordet. Undrar vad de har för historia och symbolik från början?
När jag kikat färdigt gick vi vidare till El Desnivel som vi fått tips om. Det är en bra grillrestaurang – kött är ju Argentinas specialité. Blev inte HELT såld tyvärr men det va trevligt. (Alltså denna bilden. Det ser ju sjukt sunktigt ut här… haha.) Vi beställde i alla fall in en Penguino, en pingvin fylld med husets vin. Det är en gammal Argentinsk tradition så vi tänkte – kör.
Och för er som undrat hur jag lyckats få Archie att gå med mig på vintagemarknader i två dagar… Precis. Den som väntar på något gott…
Det tog nästan två timmar att måla ett lager färg på detta skåpet. Jag hade hoppats på att bara behöva grunda en gång men det behövdes två lager för lacken blödde verkligen igenom det första lagret. Och jag fick förresten ta bort de snirliga dekorationerna på dörrarna. För det första satt de väldigt dåligt, var spruckna och dessutom saknades det hela bitar på sina ställen. Jag kände att det blev för mycket jobb att försöka laga det och tänkte att det nog blir fint utan dem också!
