Dagen startades med ett besök i Blå moskén. Vi hade tur och var bland de sista som fick komma in innan de stängde moskén för bön. Innertaket i moskén var helt fantastiskt! (jag låter så otroligt ungdomlig när jag skriver så…) Jag undrar vilka känslor man hade fått om man varit där inne helt, helt ensam. Jag skulle lagt mig på rygg på heltäckningsmattan (som faktiskt va asfräsch) mitt under den stora kupolen, med händerna bakom nacken och nynnat på nån melodi. Kanske hade jag tänkt på nån av alla gudar som folk tror på. Eller någon himmel. Eller på mat… Fast mest av allt hade jag nog tänkt på hur man orkat måla och sätta upp all mosaik. Och hur man byggde allt så himla fint, för sååå längesen. Det är svårt att förstå. Det är mer logiskt att det finns en Gud än att det är en människa som byggt Blå moskén.

Nu är jag sugen på att bli mosaik-målare..

Efter Blå moskén hade vi fått tips om att leta upp en liten dörr, i en vägg, i en liten byggnad, en liten bit där ifrån. Väl innanför dörren fanns en trappa som ledde några meter under marken. Basilica Cistern, eller Yrebatan Sarayi, betyder ”Det sjunkna palatset” och är en av världens äldsta cisterner. Den är 70m bred, 140m lång och rymmer 800.000 kubikmeter vatten. Cisternen byggdes på 500-talet av Justinian för att säkerställa att staden alltid skulle ha tillgång till rent vatten. Man ledde vattnet till cisternen via akvedukter från en skog 20km utanför staden. Det är svårt att förstå att en så stor kammare ligger gömd bara några meter under marken mitt i staden!

Eftermiddagen spenderade vi på New European side. Där finns det stora shoppingstråket och det är dit alla ”lstanbuliter” åker när det är dags för shopping. Istanbuls tunnelbana är den näst äldsta i världen (efter Underground i London), och mitt på den stora shoppinggatan körde den gamla spårvagnen fortfarande.

På kvällen åt vi gott på en favoritrestaurang och tog en kvällspromenad för att se blå moskén i skymningen. Som i tusen och en natt…

I morse vaknade jag och mormor tidigt. Medan de andra tre fortfarande sov på sitt hotellrum gick vi upp och åt en lång frukost på takterassen, med världens utsikt över bl.a. Hagia Sofia. Mysmormor.

När de tre ”gamlingarna” väl ätit sin frukost tog vi en morgonpromenad till Hagia Sofia och Blå moskén. Eftersom det var fredagsbön idag var Blå moskén stängd tills på eftermiddagen så vi gick in och kikade i Hagia Sofia.

Hagia Sofia ”Den heliga visdomens kyrka” är tydligen ett av världens arkitektoriska mästerverk (se där ja’). Kyrkan invigdes på 500-talet och va en kristen kyrka i ca 1000 år. Byggnaden omvandlades till moské efter konstantinopels fall 1453 och man förstörde då de kristna symboler och monument som tillhört kyrkan. Man täckte bland annat över innertakens fina målningar med cement. Först under 1930-talet upptäckte man att målningarna fanns, efter att ha varit gömda i 600 år! Man har nu restaurerat moskén och skrapat fram de ursprungliga takmålningarna.

I Hagia Sofia finns en enkel runskrift – eller ”viking grafitti” som de säger här. I ett av marmorräckena på andra våningen har vikingen Halfdan en gång i tiden haft tråkigt. Med sin dolk eller sitt svärd har han ristat in något i stil med ”Halfdan was here”. Go grabb :)

Vår eftermiddag spenderades på Bosporen, som delar Istanbul i två delar – en europeisk sida och en asiatisk sida. Man kunde tydligt se Istanbuls olika typer av arkitektur från vattnet! Vi åt lunch på den asiatiska sidan och på vägen tillbaka såg vi delfiner! :)

Istabul är känt för sina stora basarer och på hemvägen kikade vi in på en kryddmarknad innan vi gick vilse hem :) Kvällens middag beställdes på en turkisk fiskrestaurang en bit utanför centrum.

Kort inlägg.