Dagen startades med ett besök i Blå moskén. Vi hade tur och var bland de sista som fick komma in innan de stängde moskén för bön. Innertaket i moskén var helt fantastiskt! (jag låter så otroligt ungdomlig när jag skriver så…) Jag undrar vilka känslor man hade fått om man varit där inne helt, helt ensam. Jag skulle lagt mig på rygg på heltäckningsmattan (som faktiskt va asfräsch) mitt under den stora kupolen, med händerna bakom nacken och nynnat på nån melodi. Kanske hade jag tänkt på nån av alla gudar som folk tror på. Eller någon himmel. Eller på mat… Fast mest av allt hade jag nog tänkt på hur man orkat måla och sätta upp all mosaik. Och hur man byggde allt så himla fint, för sååå längesen. Det är svårt att förstå. Det är mer logiskt att det finns en Gud än att det är en människa som byggt Blå moskén.
Nu är jag sugen på att bli mosaik-målare..
Efter Blå moskén hade vi fått tips om att leta upp en liten dörr, i en vägg, i en liten byggnad, en liten bit där ifrån. Väl innanför dörren fanns en trappa som ledde några meter under marken. Basilica Cistern, eller Yrebatan Sarayi, betyder ”Det sjunkna palatset” och är en av världens äldsta cisterner. Den är 70m bred, 140m lång och rymmer 800.000 kubikmeter vatten. Cisternen byggdes på 500-talet av Justinian för att säkerställa att staden alltid skulle ha tillgång till rent vatten. Man ledde vattnet till cisternen via akvedukter från en skog 20km utanför staden. Det är svårt att förstå att en så stor kammare ligger gömd bara några meter under marken mitt i staden!
Eftermiddagen spenderade vi på New European side. Där finns det stora shoppingstråket och det är dit alla ”lstanbuliter” åker när det är dags för shopping. Istanbuls tunnelbana är den näst äldsta i världen (efter Underground i London), och mitt på den stora shoppinggatan körde den gamla spårvagnen fortfarande.
På kvällen åt vi gott på en favoritrestaurang och tog en kvällspromenad för att se blå moskén i skymningen. Som i tusen och en natt…
No Comments