Illustratör, på riktigt

Ibland känns det bara som om jag lever i en liten dröm när jag tänker på att jag är illustratör. När jag var liten visste jag inte ens att det var något man kunde jobba med. Eller rättare sagt, för TRE år sedan fanns det inte i min värld att jag skulle kunna jobba med detta. I våras sökte jag nervöst in till Illustratörscentrum och Svenska Tecknare med svettiga och tummade brev ihop med mina antagningsprover. Då hade jag ändå illustrerat 6 barnböcker och haft mitt företag i ett år. Det finns ju så många duktiga illustratörer där ute och det är svårt att inte jämföra sig med andra. Det är tack vare alla kommentarer och superpeppande recensioner av böckerna där folk skrivit så himla fint om mina illustrationer och omslag som jag börjat tro lite mer på sig själv. Jag är ju självlärd och har ingen som helst utbildning inom tecknande (om man inte räknar med mitt favoritämne från grundskolan – BILD).

Jag gick och väntade och väntade på det där antagningsbrevet och när jag efter några veckor fick mejlen ”Välkommen som ny medlem i Svenska Tecknare” och ”Välkommen till Illustratörscentrum!” exploderade jag i en liten lyckodans! För att bli antagen till Svenska Tecknare behöver man bevisa att man är yrkesverksam och man ska ha minst 5 publicerade verk de senaste 3 åren. Och det hade ju jag! Illustratörscentrum kan man bara bli medlem i om man är antagen hos Svenska Tecknare. De fungerar som en bildbank med illustratörer där företag och privatpersoner enkelt kan bläddra bland tusentals bilder och illustratörsprofiler för att hitta någon som passar just deras projekt. Himla bra! Svenska Tecknare är en intresseorganisation som organiserar illustratörer, grafiska formgivare, animatörer och serieskapare och som hjälper oss med allt från arvodesfrågor och rådgivning till att styrka och utveckla våra yrkesroller. Heja dem!

Ja…. Numera känner jag mig mer som en illustratör. På riktigt.