Klyschigt men sant – Tänk att det var Ralph som låg där inne i magen hela tiden. Just nu känns det som om allt har gått så himla fort. Ibland när jag tittar på honom så slår det mig – Men herregud, detta är ju MITT barn?! Jag är liksom någons mamma… När hände det?!
Han låg ändå där inne så himla länge och samtidigt kan jag knappt minnas graviditeten nu i efterhand. Det känns som om det gick så himla snabbt. Jag trodde att jag skulle sakna sparkarna i magen när han väl var här, men jag har nästan helt glömt hur det kändes att vara gravid. Hur kändes en spark? Jag får verkligen anstränga mig för att komma ihåg känslan. Det var bara 8 veckor sen, men samtidigt så långt borta.
Under graviditeten kunde jag inte heller fatta att det verkligen låg en bebis där inne i magen. Det var typ som att när man tänker på att rymden är oändlig. Man förstår det till en viss gräns, sedan tar det liksom stopp. Det GÅR inte fatta helt. Så var det i alla fall för mig. Och är fortfarande. Tänk att han vuxit där inne. Helt sjukt ju.
Jag skrev ju ett inlägg när vi precis gått in i v30 om att jag valde att inte lägga ut gravidbilder i sociala medier eftersom jag tyckte att min graviditet och kropp var något privat. Jag känner fortfarande samma sak men tycker så himla mycket om dessa bilder som min vän Elinor tog av mig två veckor innan Ralph kom. Är väldigt glad nu i efterhand att hon övertalade mig att vi skulle ta lite fina bilder när magen va så stor. Det är faktiskt väldigt kul att ha nu i efterhand.
En bebis på utsidan och en bebis på insidan ♡
No Comments