DAY 93 – Onsdag 6 April

God morgon från Tokaanu på norra Nya Zeeland! I dagboken har jag skrivit ”Vi vaknade upp till den kallaste morgonen på Nya Zeeland”. Det har jag skrivit varje dag, haha. Idag var det i alla fall soligt och fint när vi tittade ut ur vår husbil även om det var kallt.

Archie bäddade ihop sängen.

Vid 08 åkte bort till Tongariro River Rafting som låg någon mil bort. Vi stannade till på parkeringen mitt emot och dukade upp frukosten. Vi hade utsikt över ett ålderdomshem och de hade utsikt över oss. Win win.

Vi spelade 500 och åt gröt med hallonsylt.

DCIM100GOPROGOPR5213.

Sedan va det dags för forsränning! Wiho! Vi va här igår kväll och bokade och en av killarna som jobbade va tydligen säker på att Archie va känd. När vi hade gått och han såg i bokningen att vi va svenskar va han bombsäker: Tallest man on earth. Haha. Noll likt. Han berättade detta för hela bussen på morgonen (vi va kanske 16 pers totalt, varav många amerikaner) och Archie satt längst bak och kände sig liten när alla vände sig om och granskade honom. ”Eh. Hej hej.” Andra (bättre) look-alikes Archie fått höra under resan är bl.a. , Mike Ross från Suits eller Thomas Shelby i Peaky Blinders. Mer likt.

I morses va vi inställda på ISKALLA våtdräkter (som när vi va på Black water rafting) så lyckan va total när vi fick varsin torr och varm samt en fleecetröja! Man fick dessutom ha med sig egen kamera. Vi satte den på hjälmen så vi kunde ha båda händerna fria.

Wiho! Vi hade en superbra guide och han sa till oss när vi skulle paddla, inte paddla, hoppa ner på golvet osv.

Sol, kallt vatten och sjuuuukt vacker natur!

Jag höll i mig så knogarna vitnade. Orkade inte trilla i liksom. Även om vi hade våtdräkt, fan va kallt.

Den taktiken, att hålla sig varm, höll dock inte så länge. När vi kom hit stannade vi till för att alla skulle få hoppa från en klippa ner i floden!

Okej att jag känt att vattnet va kallt, men SHIIIT va kallt det va! Filmade med kameran på huvudet och när jag kom upp igen hör man att jag liksom kippar efter andan för att det är så kallt! haha. Totalt va vi tre båtar och vi skrattade så vi nästan kissade på oss i våtdräkterna när två amerikanska tjejer ”hoppade” (välte) ner från klippan och landade på varandra. Den ena av dem va i vatten för andra gången i sitt liv (va!?) så det ursäktar klumpigheten lite. OCH panikskriken när de skulle ”simma” 5m till kanten. Vi skrattade fortfarande när vi va tillbaka i båten och på väg ner för floden.

Så fort vi kom upp i båten igen blev vi i alla fall varma igen.

Och blöta!

Vi hade ett jättehärligt gäng. De andra tre jobbade på ett bungeyjumpställe i närheten och va här med jobbet. Killen till höger kom från Nepal och hade varit guide på Mount Everest. Eh. Cool?

Jag filmade lite halvbra med kameran på hjälmen… Fick inte med så mycket av skogen och naturen runt floden tyvärr. Det var hursom SJUKT vackert.

Och vattnet va kristallklart. Tydligen är detta bästa stället i världen om man vill fiska regnbågsöring. Archie va sjukt sugen tills han hörde att det kostade typ 10.000 :)

Totalt tog det 2h att cruisa ner för Tongariro River. Rekommenderas varmt. Efteråt va vi glada och körde vidare norrut i vår lilla husbil. Vi passerade Lake Taupo som glittrade i solen. Tauposjön är Nya Zeelands, till ytan, största sjö och ligger typ lite ovanför mitten på nordön.

Archie behövde sin dagliga lilla vila och vi stannade till vid vattnet så han kunde sova. Jag läste Illustrerad vetenskap innan vi fortsatte mot staden Taupo.

Vi gick en sväng på stan och betalade några kronor för att få gå på en lyxtoalett i parken innan vi körde vidare till Huka Falls. Det var jättefint, luktade äggmök (pga vulkanisk aktivitet i området) och va fullt av japaner. Men annars va det fint. Här är fallet. Det va coolare live än på bild.

Vattnet såg jättekallt ut.

På vägen därifrån plockade vi upp två unga danska killar som liftade. De hoppade in bak i bilen och satt på soffan de 15 min det tog att köra in dem till Taupo. Vi skulle egentligen inte åt det hållet men tyckte synd om dem. När vi kört i 5 min lägger sig en polisbil bakom oss… Det är inte sant! KARMA VAR ÄR DU?! Eftersom det är stora fönster runt bilen så ser ju poliserna att killarna inte har bälte på sig där bak. Vi ber till gudarna att de inte ska stoppa oss. De ligger bakom i 10 långa minuter. När vi försöker ”skaka av oss dem” genom att svänga av upptäcker vi att vi så klart svängt av och hamnar framför själva polishuset… Sån tur va körde poliserna inte längre än så och vi kunde släppa av danskarna på en parkering och pusta ut.

Sedan åkte vi tillbaka ut till Huka Falls och stannade på en gratiscamping. Toaletterna VA SÅ ÄCKLIGA. En kille kom flygande ut med uppspärrade ögon, lika snabbt som han gått in. Upprörd. ”OH MY GOD! THAT’S INSANE!!!” Sjukt roligt.

Vi lagade pasta, bruna bönor och ägg. Allt blir lyxigt med lite ketchup.

• • • • • •

DAY 94 – Torsdag 7 April

God morgon. Bjuder på denna. Ögoninflammationen från Fiji är en långdragen jävel… Känner mig SÅ fräsch och vacker när jag vaknar på morgonen. Älskar du mig fortfarande Archie?

Note to self: När jag kommer hem ska jag förundras över att vår lägenhet är hela 43 kvadrat större än vi bor nu OCH att jag inte behöver planera in duschar eller toalettbesök pga brist på dem.

Det kändes lite mystiskt här. Speciellt när det va såhär tidigt på morgonen och dimman låg kvar över floden. Plus att det bodde ganska många drog-användande-personer här. Vi åkte härifrån utan att äta frukost. Att använda toaletterna fanns inte på kartan.

Dimman låg tät över kullarna när vi fortsatte norrut.

Så himla fint.

Vi triggade igång varandra med att det skulle stå ett äckligt barn mitt på vägen här. Aldrig sett så tjock dimma. Man såg ingenting.

Sedan kom vi fram hit! Till Orakei Korako ”The hidden valley” som har flest aktiva geysrar på hela Nya Zeeland. Vi kokade gröt här i dimman och åt frukost.

Sedan lättade dimman och världens finaste lilla sjö kom fram.

Jag och fåglarna värmde oss i morgonsolen.

Vi köpte två biljetter för 250kr och fick åka en liten båt över till andra sidan.

Detta är alltså ”geothermal fields”.

Kan inte mycket mer om dem än att de har kontakt med jordens inre. Typ :) Archie läste alla skyltar högt på spanska så jag fattade inte så mycket.

Jag förstod i alla fall att det va lite giftigt på vissa delar så man skulle hålla sig på stigen. Archie skulle såklart känna på allt.

Det va coolt att det va så olika ”klimat” inom ett så litet område. Vi gick runt i 1,5h ungefär.

Genom en liten skog.

Och förbi kokande lerpölar. Tänker att det va här Katla dog.

Coolt att sånt här finns ändå.

När det va krig gömde sig lokalborna bakom klipporna så motståndarna tvingades gå över berget med kokande varmt vatten. Där blev de distraherade, brända och lätta att skjuta. Smart.

När vi kom tillbaka stod de här asiaterna och styde sin drönare över området istället för att åka över och gå där… Typiskt.

Sagan om nudistcampingen:

Jag hittade en billig camping som fått bra betyg så vi styrde ditåt. När vi nästan va där läste jag i kommentarsfältet och började ana oråd. ”Du Archie… Det verkar typ som om detta är en nudistcamping eller nåt”. ”VA?! Aldrig i livet.” Vi pratade om det lite och det visade sig att några i kommentarsfältet hade skrivit att de bott där även om de hade haft kläder på sig och att det va väldigt trevligt och fint där. En idyll på landet med fruktträdgårdar och sånt. Jag tyckte att vi kunde vara lite open minded och åka dit för att se i alla fall. Det kan väl inte vara så farligt om andra är nakna, även om vi kanske inte känner oss bekväma med att vara det. De andra campingställena i närheten hade ju dessutom fått ganska dåliga recensioner. Archie är fortfarande skeptisk men går med på att åka dit och se. Efter att vi kört förbi Rotoroa, Tauranga och innan KatiKati hann vi köra vilse bland avocado och kiwiodlingar innan vi hittade campingen.

Det första vi möts av när vi svänger in genom bommen är ett grönskande litet paradis. Archie va nervös hela vägen dit och när vi kör in genom bommarna kommer en söt ung kvinna gående, naken, med en tvättkorg på höften. Solen sken, gräset va grönt, tjejen va naken och Archie fick panik. ”Vänd. Vänd SARAH! VÄND!” väs-skriker han medans han stirrar ner i golvet. Jag skrattade och Archie svettades när vi lämnade det lilla paradiset bakom oss på grusvägarna.

Jag tyckte inte det va lika konstigt men va ändå glad att vi åkte vidare. Hur som helst. Vi åkte ganska långt innan vi kom fram till en ”normal” camping. Här passade vi på att tvätta och ta en dusch. Archie duschade iskallt. ”Det finns inget varmvatten. Ha det så skönt.” Hälsade han när han va klar. Jag gick in, tryckte på ”varmvatten-knappen” utanför duschbåset och tog en lååång och varm dusch. Pilutta dig. Till middag åt vi en lightversion av chili con carne (en burk bönor + lök) och ris. Pratade i en timma med min lillasyster  innan vi somnade ♡

• • • • • •

DAY  90 – Söndag 3 april

God morgon från Wellington! Här sitter la jag på huk på en blåsig parkeringsplats och kokar frukostgröt. Inget konstigt alls.

Idag ska vi ta tillvara på dagen tänkte vi.

Efter frukosten åkte vi upp till Mount Victoria lookout för att få en överblick över Wellington. Vi tog lite fel väg och fick gå upp bakvägen här. Tydligen fanns det en trappa som allt vanligt folk tog.

Blåsiga wellington. Jättefin stad! Älskar att det finns så mycket grönt in i mellan hus och områden.

Sedan åkte vi in till centrum med våran stora lilla husbil. Archie drog ner rullgardinerna där mitt på gågatan och tog sig en middagslur efter att vi ätit snabbnudlar till lunch (idag igen). Jag däremot gick ut på en liten vintagerunda. Hela Cuba street är nämligen full med secondhandbutiker! Heaven tyckte jag!

Hittade massa fin matlagnings-fotograferings-rekvisita. Kom dock tillbaka tomhänt till bilen efter 1-2 timmar, till Archies stora förtjusning. Den som spar han har liksom. Suck.

Vi tog bilen till affären och handlade lite mer mat. Typ fiskpinnar, nudlar, pasta och havregryn. Kan ha slunkit med någon vinflaska utan att Archie såg… På apoteket letade vi efter rengöring till Archies sår han haft på foten sen Fiji. Han sparkade ju på en volleyboll som va täckt med sand och fick små sår på foten. Ett av dem vägrar läka och nu är det superinfekterat så han inte ens kan ha skor på sig. Ganska handikappande att bara kunna använda flipflop. Både fysiskt och rent snyggmässigt. Mannen på apoteket beordrade Archie att gå till läkaren och få antibiotika. Archie höll med ”Okej jag ska”. Sen åkte vi raka vägen hem (till en parkeringsplats) med argumentet att det inte är bra att knapra antibiotika i ”onödan”.  Kvällsmat: Pasta och fiskpinnar. Somnade 20.00.

• • • • • •

DAY 91 – Måndag 4 April

Jag var så himla imponerad av dockorna på Gallipolliutställningen härom dagen så vi bestämde oss för att besöka Weta Cave. Det är en butik/museum/showroom för filmnördar enkelt förklarat. Här kan man köpa produkter ur små upplagor av drakar från Sagan om Ringen, tillverkade av någon känd person inblandad i produktionen av filmerna. Exakta replikor av saker från filmerna som är gjutna i samma form som originalet . Typ så och massa mer.

Trollen från Sagan om Ringen stod utanför och välkomnade oss. Lite komiskt när stället ligger på ett hörn mitt i ett bostadsområde i stan. Tror att Weta Workshop startade här en gång i tiden och att det är därför det fått ligga kvar här. Inte säker dock. Hur som helst är det inte många som kan säga att de bor granne med tre troll :)

Inte så olikt ändå.

Träffade den här läskiga innan vi fick gå en guidad tur inne i deras workshop. Där fick man inte ta med sig kameran men det var väldigt häftigt att få se hur de gör vapen, dräkter, bilar, modeller mm till olika storfilmer. Vi fick känna på rustningar och vapen från Sagan om Ringen. Tydligen tillverkar de både riktiga (tunga) rustningar och vapen för att det ska se verkligt ut i närscener (är det ens ett ord?) och en kopia i silikon som de använder på längre håll men som ser precis likadan ut. Lättare för skådespelarna att inte bära 30kg samtidigt som de ska koncentrera sig på annat. Andra roliga fakta: 1. I Sagan om konungens återkomst har de t.ex. skapat och sedan filmat en miniatyr av det stora slottet. Slottet var ungefär lika högt som mig. Coolt. Trodde de datoranimerade allt men icke. 2. När de filmar dvägarna bredvid längre personer använder de sig av barn som är miniatyrversionen av den vanliga skådespelaren. Kameravinkeln är också superviktig. Så kul att de använder lite trix och knep för att lura ögat utan att animera det. Andra filmer de jobbat med är bl.a. asmånga. De största är väl Avatar, Sagan om Ringen, Hobbit, King Kong, The Last Samurai, Indiana Jones, Tintin, Godzilla, District 9, Narnia, Chappie, Warcraft mfl. Fan vilket kul jobb. De har en smed som endast jobbar med att smida vapen till Sagan om Ringen. Sedan kopierar de den och massproducerar dem till arméerna.

Min tvilling Gollum. Inte helt olika när vi kokar gröt.

Efteråt fick jag världens inspirationskick och ville hem och greja med lera typ. Vi lämnade Wellington och körde åt nordost.

Vi körde genom Upper Hut, Featherston, Greytown, Carterton, Masterton mfl men stannade till på vägen och tittade på utsikten. Det regnade sådär blomsprays-regn ni vet?

Archie kör lite höftskynke idag. Och tejpade flipflop.

Så himla fint att köra runt på vägarna bland de här bergen. Går inte fånga på bild. Tillsist hittade vi en enkel camping bakom några fårhagar i Eketehuna. Vi läste på väggen i servicebyggnaden att de inte har wifi men att man kan köra bort till biblioteket i byn och parkera utanför. De har inget lösenord och det är tydligen snabbt wifi med. Sagt och gjort. Där i hålan stod vi parkerade utanför ett stängt bibilotek till 21 på kvällen. Archie kollade film på mobilen (District 9 som han inte sett innan men blev sugen på att se efter Weta) och jag bloggade. Tar sjukt lång tid att blogga från mobilen ska ni veta. Speciellt när man har en seg iPhone 4S. Idioti. När vi skulle sova kändes det som minusgrader i bilen. Vi kröp ihop under täcket med massa kläder på och hoppades bara att det skulle vara sol ute när vi vaknade.

• • • • • •

Day 92 – Tisdag 5 April

Igår övervägde vi att köra underställ på oss när vi sov men kom fram till att det är frukansvärt att vakna kall på morgonen och inse att man redan har på sig alla varma kläder man har med sig. Alltså fick det räcka med tjocktröja och raggsockar.

Vi kokade gröt inne i campingens kök och satt inne i bilen trots att det var sol ute. Kändes lite kallt… #mesar. Efteråt duschade vi med våra badtofflor. Kan ha varit den skönaste och varmaste duschen hittills på resan! Speciellt när man inte hade duschat på tre dagar… För övrigt BÄSTA saken jag har med mig på resan! Badtofflor jag stulit från ett spa någonstans i Sverige… ops… (Brotttet är dock preskriberat vid det här laget). Offentliga duschgolv kan vara det äckligaste som finns i världen.

Vi snodde lite mer wifi utanför bibblan till 14 ungefär och körde sedan genom Woodville, Fielding, Mangaweka, Taihape och  Waiouro. Vägarna på vägen va så sjukt vackra! Jag som älskar kossor skrek ”STANNA BILEN!!” när jag fick syn på den här klungan med nyfikna ansikten. Hur fint är det inte att en ensam har vitt ansikte då?

Tog en kissepaus precis utanför Archies dörr och han noterade imponerat att jag precis lyckats kissa ett paraply.

Sedan skreksjöng vi till smöriga låtar och körde på såhär slingriga vägar mellan berg och gröna kullar.

Här har ni det mytomspunna såret. Eller ”hålet” som vi kallar det. Archie vägrar fortfarande äta antibiotika. ”Det läker av sig självt. Dumt att äta medicin i onödan.” I onödan va det ja… Att använda skor när man vill gå vandringsleder känns ju snarare som nödan än onödan men… Det är ju han som är sjuksköterskan i familjen. En enveten sådan.

Gröna kullar, får i hagar och motljus. Jag är kär.

Vi byts av och kör lite var. Det är käckt. Så kan man vara dålig kartläsare, dricka kaffe och äta choklad när man är ”ledig”.

Vi stannade på en liten utkiksplats som hette Stormy Point och vilade ögonen lite på den här utsikten.

Där borta vid horisonten ligger Tongariro National park. Tydligen ska vandringsleden Tongariro Crossing vara helt fantastisk och alla vi mött älskade det! Sjukt typiskt att Archies fot inte är bra än. Vi frågade i en fritidsbutik om man kunde vandra med flipflop och hon kollade på oss som om vi va idioter. Vi får helt enkelt åka tillbaka till NZ och vandra en annan gång.

Konstigt hur snabbt man vänjer sig vid vänstertrafik ändå.

Vi kom fram till en gratiscamping i Tokaanu på kvällen och Archie lagade fiskpinnar ute på gräsmattan.

DAY 87 – Torsdag 31 mars

God morgon från Waitomo! I morses va det så sjukt kallt inne i bilen! Kändes som minusgrader! :o Har aldrig varit så svårt att lämna värmen under täcket. Vi gjorde gröt med massa sylt till frukost inne på hostlet.

Sedan åkte vi bara över vägen till Black Water Rafting Co där vi mötte vår grupp. Rafting nere i grottor! Så himla cool upplevelse alltså! Förutom det faktum att vi va frusna efter att ha sovit i den kalla bilen, att det va kallt utomhus, och att vi fick kränga på oss varsin blöt och iskall våtdräkt! KALLASTE jag varit med om! Skakade hela briefingen. Sedan fick vi fira oss 30m ner i en grottöppning med säkerhetssele och rep. På ett ställe va det inte större än att man precis kom igenom. Nere i grottorna fick vi åka linbana, klättra upp för vattenfall, åka gummiringar på en iskall flod 60m under marken. Vi fick hoppa ner i floden från en klippa 2m upp och det va en sån sjuk chock när man hamnade under ytan i det iskalla vattnet! Det va typ 4 grader! Sedan fick vi se massa glowworms i taket på grottorna och efter någon timma slutade kroppen skaka okontrollerat. Haha. Angående lysmaskarna: Tror att det är bakterier i larvens bajs längst ut på rumpan som lyser för att locka till sig insekter. Flugorna fastnar i en klibbig ”fiskelina” som larven hänger ner. Sedan halar den bara upp lunchen. Låter inte så härligt kanske, men taket i grottorna lyste verkligen som en stjärnhimmel.

Har tyvärr inga bilder från detta för man fick inte ha med sig egen kamera ner i grottorna. Denna bilden är lånad, men såhär såg det i alla fall ut. Vår grupp köpte företagets bilder ihop, delade på kostnaden och sen tog två holländska tjejer usb-minnet för att skicka bilderna till oss andra. Inga bilder kom… Blir så jävla sur på sånna människor. Hatar dom för det.

Efteråt fanns det bara ljummet vatten i duscharna men det kändes lyxigt ändå! Efter den upptinande duschen körde vidare sydväst mot New Plymouth där vi planerar att campa i natt. Skönsjungandes till Jöbacks Guldet blev till sand.

Jättedålig bild men så här ser det ut! Med gröna kullar med får eller kor på.

När vi kom till Urenui stannade vi till för att tanka och köpa frukt. Det är här det börjar gå utför… Det sista mannen på biluthyrningen sa till oss va nämligen ”Och glöm inte att tanka diesel”. Det är vi båda hundra på. Med andra ord ifrågasatte vi smart nog inte varför munstycket inte helt passade när vi tankade fullt. Med diesel. I en bensidriven bil. När jag kommer ut från mataffären står Archie utanför bilen med varningsblinkers på. Bilen startar inte. Den känslan i magen…

Precis bakom bensinmacken låg, sån tur var, en bilverkstad och vi lyckades rulla husbilen 10m runt hörnet. En gullig liten man hjälpte oss och lovade att kolla på bilen det första han gör i morgon bitti. Instickare: Folket på nya Zeeland är världens trevligaste. (På riktigt) Vill krama alla. Vi vill dock strypa mannen på biluthyrningen som sagt fel till oss!

Eh. Vet inte riktigt om ni kan föreställa er stämningen här? Vi va säkra på att det skulle kosta typ 10k att fixa, om detta nu ens går att laga. Har aldrig sett Archie bryta ihop så fullständigt. Han pratade inte mer på resten av kvällen. Haha. Jag försökte tänka positivt och gjorde kvällsmat på parkeringen utanför macken. Det blev till och med varsin avokadohalva till förrätt. Archie drack vinet direkt ur flaskan och ville inte ens spela kort. Sedan gick vi 400m ner till en public toilet bredvid en lekplats. Det va helt mörkt och öde i bostadsområdet och vi triggade igång varandra med olika skräckfilmsscener. Så himla onödigt.

DAY 88 – Fredag 1 April

Otroligt nog tyckte jag att det va en ganska mysig kväll igår, trots att vi sov på en asfaltsuppfart till en bilverkstad i världens minsta byhåla på norra Nya Zeeland. Vi ställde klockan på 06 idag eftersom vi inte ville ligga och sova när mannen på macken började jobbet 06.30. Allt va redan pinsamt så det räckte.

De kunde inte titta på bilen förrän 09 så vi vilade tills dess.

Sedan gick vi till ett café på andra sidan vägen och satt där i tre timmar. Wi-fi, gott kaffe och riktig toalett! *hjärta* Archie kollade börsen och jag bloggade.

Vid 12 va bilen klar och hela kalaset gick på typ 1900 kr. Jag blev asglad! Trodde det skulle bli mycket dyrare. Han sa även att det va tur att vi tankat diesel i en bensinbil. Hade det varit tvärtom hade det inte blivit riktigt lika bra…

Ser ni förresten skylten på soffkanten? Ja det är vår toalett. Hade kanske förväntat oss mer när det stod att bilen hade toalett, än att lyfta på sofflocket och sätta sig mitt i bakluckan. Haha! (Vi använder inte den… Bara så ni vet.)

Sedan körde vi vidare söderut med berg runtom oss. Stämningen började lätta en aning.

Det känns ganska amerikanskt på något sätt. I de flesta små städerna har de låga byggnader längs med vägen. Som alla streetmalls de har i USA ungefär.

Vi stannade på vägen och gjorde omelett med en burk tonfisk på toppen. Archie har nästan släppt det här med tankningen nu.

Granarna man ser längs vägarna ser ut som något från Kalle Anka.

Vi hittade en gratisparkering med el i Whanganui och när vi kom dit blev det halleluja i dubbel bemärkelse. Parkeringen visade sig först vara ledig och sedan visade det sig att det var självaste kyrkan som bistod med den. Man fick lämna en gåva till församlingen som tack om man ville.

Ganska direkt behövde vi uppsöka damernas och spelade därför en omgång biljard på en närliggande pub. Mest som täckmantel för att få uträtta våra naturbehov på deras toalett utan att uppfattas som hemlösa.

Sedan gick vi ut för att leta upp en butik som sålde gotter.

Mörk choklad, mentos och sura regnbågsremmar! *hjärta*

Är svag för tegelväggar.

Sedan spelade vi lite kort, läste och skrev dagbok utanför Guds hus.

Vid 21 gick vi lite diskret till en annan pub och lånade toaletterna för kvällsrutinerna. Förstår hur jobbigt det måste vara att inte ha något hem att gå till och istället behöva leta efter toaletter på stan flera gånger per dygn. Det är inte lätt. Hatten av till alla som kämpar med det i sin vardag.

DAY 89 – Lördag 2 April

God morgon från 5kvm! Idag blir det special K och fil till frukost. Kyrkan va inte öppen eftersom vi åkte så tidigt på morgonen, så vi kunde inte lämna någon donation som tack för gratis övernattning och el även om vi kommit ihåg det. Glömde nämligen… Tack för elen Gud.

Vi körde vidare söderut mot Wellington.

Vi va framme lagom till lunch och hittade en gratis parkering i småbåtshamnen Evans Bay Marina. Här fanns det till och med toaletter. Vi lagade snabbnudlar igen. Det är så omständigt att laga mat på en sån här liten yta. Man måste ha gasplattan utanför bilen också, vilket gör matlagningen påverkas av väder och vind. Inte ultimata arbetsförhållanden med andra ord.

Blandar man ut nudlarna med lite tonfisk och soja så håller man sig mätt länge. Helt okej faktiskt! Undrar hur mycket näring vi fått i oss per måltid det senaste.

Efter lunchen gick vi 300m till simhallen! Vi betalde 50kr/pers bara för att få använda duscharna. Det visade sig att de även hade en spaavdelning som man fick använda! Lyckan! Archie badade bastu, länge, och jag låg i ett varmt bubbelbad! Efteråt va vi varma, fräscha, glada och sådär mosiga och trötta som man blir när man varit i simhallen. Älskar den känslan.

På eftermiddagen tog vi vår lilla husbil och körde in mot centrum för att kolla på en utställning på Te Papa Museum. Hela Wellington består av små gröna kullar känns det som. Husen ligger inbakade ihop med skogen överallt och jag tycker det ser ut som något ur en saga.

Klockan va ca 15 när vi parkerade inne i stan och det va fullt med människor överallt. Det va någon form av ”göteborgskalas” i hela hamnområdet med dånande musik och festivaldrömmiga ungdomar. Archie tittar på alla som dansar, festar och är glada och tittar sedan på mig och säger lite uppgivet: ”Jaha, då går väl du och jag in på ett museum då.” Haha. Ibland känner man sig bara gammal.

Hur som helst fick vi se den här STORA bläckfisken! Tror den va typ 5m lång och att ögonen va lika stora som tallrikar! De har de största ögonen i världen. Vad man vet hittills i alla fall. Älskar bläckfiskar. Typ mitt nya coolaste djur.

Sedan gick vi in och såg utställningen Gallipoli – The scale of our war. ”Slaget vid Gallipoli var ett fältslag under första världskriget som ägde rum mellan 25 april 1915 och 9 januari 1916 på den turkiska halvön Gallipoli, där brittiska, franska, västafrikanska, indiska, newfoundländska, nyzeeländska samt australiska styrkor genomförde en operation vars mål var att inta Istanbul.” Källa: Wikipedia.

Det är Weta Workshops som har gjort dockorna till utställningen och de var så verklighetstrogna att jag inte trodde det va sant! Helt sjukt imponerande. Weta gör bland annat rekvisita och kostymer till storfilmer som Sagan om Ringen, Avatar, District 9 mfl.

De va inte små heller.

Det går inte fånga på bild men varenda liten detalj va så genomarbetad och välgjord. Jag kunde typ inte se att det inte va en riktig person ens när jag stod nära. De sätter dit alla hårstrån ett och ett. För hand. Vi fick veta att det tog 2 hela arbetsdagar att göra ETT ögonbryn. Hantverk i sitt esse alltså.

Vet inte hur många dockor det va totalt men minst 10st. Måste tagit så sjukt lång tid och kostat så sjukt mycket pengar. Älskar att folk lägger ner sin tid och själ i sådant här. Och att det är gratis för allmänheten att gå in och få se det!

Brev märkta med ”Return to sender”. Allt va så verkligt med denna gråtande kvinnan. Rekommenderar verkligen att se denna utställningen. Tror den ska vara öppen fram till 2019 eller något sånt. Archie gillar krigshistoria och jag hantverk. Här fick vi båda två samtidigt.

Sedan va vi superhungriga och köpte med oss den dyraste pizzan jag någonsin köpt utan att tänka. Hunger trubbar av logiskt tänkande. 175kr för en pizza liksom.

Vi delade på både pizzan och ett glas rött i bilen när vi kommit tillbaka till vår gratisparkering i Evans Bay. Vi spelade 500 igen. Jag vann :)

DAY 85 – Tisdag 29 mars

Idag vaknade vi på Fiji och tog en taxi till flygplatsen 05 med en takeawayfrukost under armen. Eftersom våra ögon fortfarande är röda och lite svullna (fick ju conjunktevitus för några dagar sen) har vi på oss solglasögonen hela tiden. När vi kom till flygplatsen och skulle checka in bagaget bad mannen bakom disken oss att ta av glasögonen… Helvete. ”Tyvärr, med de där ögonen kan jag inte checka in er. Ni behöver läkarintyg för att få gå ombord på planet.” AAH! Med mindre än 2,5 timmar till avgång ska vi alltså hitta en läkare, få honom att ”godkänna oss” och det kl 06 på en röd dag. Yes.

Vi lyckades till slut (efter mycket hjälp från den gulliga taxichauffören Tashuk) att ta ut pengar, få varsin handskriven lapp från en indisk läkare, betala alldeles för mycket pengar och sedan köra tillbaka 20 min till flygplatsen. Precis i tid. Lappen gjorde sitt och vi fick flyga till Nya Zeeland!

Framme i Auckland! Tjoho. Nu ska vi bara hitta vår husbil.

Vi va lite nervösa inför detta innan… Att köra högerstyrd bil i vänstertrafik. Archie skötte sig exemplariskt. Vi stannade på McDonalds för att sno wifi och ladda ner appen Rankers. Hett tips om man ska campa på Nya Zeeland! Man laddar först ner kartan och använder sen appen offline för att hitta överallt. Bästa är att den även visar gratiscampingar!

Här är vårat blivande hem de närmaste 18 dagarna! 5kvm blir en utmaning för vilket par som helst. Tur att vi är vana vid en pytteliten bostadsyta.

Efter att ha fyllt kylen med fiskpinnar, pasta, tonfisk och ris körde vi en timma från Auckland tills vi kom till gratiscampingen Hamiltons Gap vid kusten. Det va helt kolsvart ute och jag vågade inte ens gå ut och kissa. Vi kröp längst bak, lyfte på gardinen låg där och tittade ut på en helt nattsvart och klar stjärnhimmel.

DAY 86 – Onsdag 30 mars

Idag vaknade vi 08 istället för 06 eftersom jag råkat ställa om klockan pga: få fler liv på candycrush. Ops… Archie vill iväg så snabbt som möjligt och stressade upp. ”Vi är sena!” Utan att egentligen ha någonting att passa. Lika rastlös som sin far.

Hus på hjul. Sov som stockar i natt. Sjukt mysigt!

Vi tog en titt runt platsen men fick gå tillbaka eftersom att Archie fått ett sår på foten och typ inte kan ha vanliga skor på sig utan att det gör ont. Han sparkade en volleyboll på Fiji och fick ett litet skrapsår som blivit infekterat.

Vi började dagen med att köra på fel sida vägen. Sedan höll vi på att krocka i en rondell. Inte lätt att ställa om hjärnan alltså. Vi stannade på ett apotek för att köpa krämer till Archies sår. Han vill inte äta antibiotika i onödan. Bara foten blir bra så vi kan vandra, säger jag.

Stannade till i Ngaruawahia (så svåra namn överallt) och lagade lunch i vårat lilla gaskök. Ris, en burk tonfisk och rödlök.

Perioder i livet ni vet. Just nu går candycrush varmt igen.

Äter mörk choklad hela tiden. Archie säger att det är en vana jag måste jobba bort. Aldrig i livet. Min bästa stund.

Sedan blev det min tur att köra. Vi är på väg söderut, mot Waitomo.

Hade förväntat mig att se får överallt på ängarna här, men det känns nästan som om man ser fler kor. De är överallt!

Väl framme i Waitomo bokade vi in oss på Black Water Rafting inför i morgon. Ska bli sjukt spännande! Sedan tog vi in på en camping/hostel på andra sidan vägen. Hittade en get!

Och denna! Någon typ av hjort?

Sjukt slapp i alla fall.

Archie fixade maten medan jag tog en iskall, menar alltså ISKALL, dusch.

Det blev ris, fiskpinnar och stekt ägg! Plus ett glas rött. Vi spelar mycket ”500” nu. Jag vinner ofta och Archie blir alltid assur för att jag har sån ”tur”. Nu har vi en deal: Den som vinner flest gånger på 500 omgångar är helt enkelt bäst på spelet. Kommer ta sin tid innan vi är klara… Men vi har ju hela livet på oss.

Min söta lilla campare.

Lyckan när vi såg att dom hade tv och massa filmer! ♡ Hemma kollar vi ofta på serier ihop och vi saknar det. Kändes på riktigt lyxigt att få ligga på ett smutsigt golv framför en tjocktv och titta på Avatar på högsta volym. Vi somnade gott ikväll.