DAY 45 – Torsdag 18 februari

God morgon från Jungle Jack’s! Här utanför ”köksfönstret” sjunger djungeln för oss när vi äter frukost.

Philly förbereder några mackor som hon ska ha med sig som lunch idag.

Här är köket. Archie stekte ägg till hela gänget vilket va väldigt uppskattat!

Vid 09 skjutsade Uncle Jack oss 10 minuter bort till Timpohon Gate (1866,4 m.ö.h) som utgör starten på vandringsleden. Här mötte vi upp våra guider Margaret Lee och Ivnur John.

Vi hittade inte Archies namn i listorna först. Lite panik spred sig innan vi med hjälp av uteslutningsmetoden insåg att Svensk Swedish måste vara den geniala tolkningen av Sven Archie Gustaf.

Snabbfakta om Gunung Kinabalu:

• Malaysias högsta berg med en topp på 4095 m.ö.h.
• Efter jordbävningen 2015 är det dock bara 3:e högst men de marknadsför det fortfarande som det högsta.
• Berget ligger i Kinabalu Nationalpark (nordöstra Borneo) som är med på Unescos lista över världsarv. 
• Vandringsleden är 8,72 km lång
• Mestadels består vandringen av trappor, stenar och sluttande berg.
• Man vandrar 6km första dagen och sover en natt på ett vandrarhem.
• Dag 2 börjar man gå tidigt på morgonen för att hinna upp till toppen före soluppgången.
• Man kan gå upp hela vägen till toppen på en dag men det finns endast ett fåtal tillstånd för det och är AP-jobbigt.
• De som jobbar som porters här får betalt ca $1 per kilo de bär. Främst är det varor till restaurangen och vandrarhemmet, men även byggmaterial till hus och gångbroar. Det finns bara en väg upp så det är bara att börja bära. Är SÅ imponerad av de som jobbar här. Släng er i väggen #tyngre! Jämfört med vaderna här ligger ni i lä.
• Ett gäng vandrare från Jungle Jacks poserade nakna på toppen 2015 och blev gripna för ofredande (eller nåt liknande). 5 dagar senare får en jordbävning berget att skaka och 18 personer dör uppe på toppen. Regeringen anklagade ungdomarna för att ha framkallat jordbävningen när de klädde av sig nakna. Att de retat upp gudarna. Snacka om dålig naken-tajming…

Till en början höll vi ett ganska bra tempo. Eller rättare sagt, jag hängde på i Archies tempo.

Hejsan svejsan! Det här går ju bra.

Tills vi passerade 1,5km ”i god fart” och jag började må svindåligt. Blandningen mellan vätskebrist, utmattning och höjden slog typ omkull mig. Jag fick några löv av guiden som jag skulle lukta på, kräktes vid 2km-skylten och sen va det bara att fortsätta uppåt i något reducerad hastighet…

Vägen bytte karaktär ofta, med undantag för att den alltid gick uppåt. Archie bar min ryggsäck och matade mig med mentos med jämna mellanrum. Som en hund med ett ben hängande framför ögonen. Kom igen. Framåt. Uppåt. Go känsla när man mår skit redan efter 2km och vet att denna biten är den lättaste och att vi har 6,72km kvar…

Stannade till för att titta på dessa ”köttätare”. De samlar på sig regnvatten som insekter drunknar i. Sedan bryter de ner middagen i botten på sin dödspool. Häftigt att se dem ute i det vilda och inte på Blomsterlandets avdelning för exotiska växter.

Vackra spindelnät med dagg i hela dygnet typ.

Piggare! Men fortfarande ett blekansikte.

Philly kämpade på i ett konstant tempo typ hela vägen. Sista 200m va SÅ SJUKT JOBBIGA. Det va extra brant och vi fick klättra upp för ”stentrappor”. Det blev inte lättare av att bara ha ätit en snickers till lunch…

6km klara! Efter att ha gått i ca 5h landade alla under varsitt tjockt duntäcke. Det kändes som världens lyx! Det är inte så varmt 3,272 m.ö.h.

Sara hade plockat bär på vägen som hon bjöd oss på. Guiden berättade att de kallar dem för typ ”mountain strawberries”. Konstigt eftersom de snarare ser ut som orangea hallon… De smakade lite beskt och rökigt. Nästan lite bbq? Haha.
Här är vårat gäng (förutom två svenska tjejer).

Utsikten från restaurangen va fantastisk. Konstigt att titta ner på molnen utan att sitta i ett flygplan…

Jag lånar ditt uttryck här Daniela. Solnedgången va magisk.

På kvällen spelade vi Spoon och la oss sedan tidigt. I morgon blir det early morning.

DAY 46 – Fredag 19 februari

Idag (i natt) ringde klockan 02.00 och vi fick i oss lite frukost innan vi började vandra vid 02.30. Det va helt kolsvart ute och det va kallt.

Stjärnhimlen gick inte göra rättvisa på bild. Pauserna va korta men många och vi tittade bara tyst upp på en kristallklar himmel.

Ljuset från städer i fjärran lyste som glödande lava.

Inte. Långt. Kvar. 

Uppåt och neråt hade vi en liten kedja av ljus som gav lite trygghet i natten. Uppe på plattån blåste det mer och den isande vinden bet tag ända in till benen. Man va som i en liten bubbla. Allt kändes som i en dröm. Kanske för att jag fortfarande halvt sov och försökte stänga ute känslan av kylan…

Vi gick i sicksack sista biten för att spara energi. Det tog ca 2,5h för oss att gå 2,72km och kom upp till toppen runt 05.

Här sitter vi på en bergstopp. Det trodde vi inte för några dagar sen…

Det va så jävla kallt!

Och det va det häftigaste vi gjort!

När solen började gå upp över bergstopparna kändes det som om vi va mitt i filmscener från Lord of The Rings typ.

Med solen kom värmen ♡

Sedan va det bara att börja gå ner igen…

Hade svårt att fatta hur högt det faktiskt va.

Det gick mycket snabbare att gå ner, men det va mycket jobbigare!

På vägen upp va det psykiskt, på vägen ner va det fysiskt. Jag och Philly va helt slut. Archie sprang sista biten tydligen?!

Vi såg mer ut så här. Bjuder på den… Detta va det överlägset jobbigaste jag gjort i hela mitt liv.

Va inte så sugna på en gruppbild så den blev ju som den blev.

På kvällen bjöd Uncle Jack ut oss på kinesisk restaurang. Sedan sov vi gott i de mögliga sängarna igen. På riktigt gott alltså. Trots att det kröp ut en liten krabb-skorpion-insekt ur min kudde innan jag skulle somna ♡

DAY 47 – Lördag 20 februari

Idag lämnar vi Jungle Jack’s efter några intensiva och häftiga dagar. Om ni ska bestiga Mount Kinabalu någon gång, gör det med Jungle Jack’s! Det är verkligen en upplevelse i sig att bo så här enkelt och ”Jack” är ett riktigt original.

Vi satt vid vägkanten i 1 timma typ innan det kom en buss som skulle till Kota Kinabalu. Träningsvärken i låren idag…

Vi checkade in på Tune Hotels och prisade gudarna för något ”så enkelt” som en ren säng och en varm dusch! På kvällen åt vi på Nando’s i köpcentret under hotellet.

DAY 48 – Söndag 21 februari

Idag har vi tvättdag. Har alltid velat tvätta på ett sånt här ställe efter att ha sett det i massa filmer och serier. Va väl kanske lite överskattat från min sida… Men ändå gött på nåt sätt :) Ser ni avtrycken på väggen från folks huvuden när de suttit och väntat på sin tvätt? Nästan så man vill snabbspola och se alla människor komma och gå.

Hejhej!

På kvällen gjorde vi nummer två av alla saker jag sett på film och alltid velat göra! Åt sushi på åkande band ♡  Oväntat nog den godaste sushi jag någonsin ätit! I ett köpcenter. På Borneo. Ibland överraskar världen på oväntade ställen .

DAY 42 – Måndag 15 februari

Idag vaknade vi här i Semporna av att klockan ringde 06. Vi checkade ut från Sipadan Inn och åt Instant Noodles samtidigt som vi gick till bussen.

Gillar att titta upp och se Archie framför mig med ryggsäcken. Känslan av att vara på väg någonstans och ha allt man behöver på ryggen.

Vi köpte varsin biljett för 45 MYR och hoppade på bussen till Sepilok.

Bussen tog 5h och på vägen stannade vi till vid vägkanten där kvinnorna lagade mat och sålde frukt.

Vi köpte bara en klase minibananer eftersom motorvägs-rökt kyckling kändes sådär.

Väl framme fick vi hoppa av mitt på en dammig landsväg bredvid en död palmmård. Vår nyfunna sydafrikanska vän Philly skrev till oss igår att hon bodde på Sepilok Forest Edge Resort så vi tänkte att vi åker dit vi också. Det tar så lång tid att reka hostel och hotell (plus att det kräver wifi) så vi går mest på rekommendationer nu. Vid vägkanten hittade vi rätt ställe på en skylt med en pil och avståndet 2,5km. Archie va ”sparsam” och tyckte att taxi va onödigt. Detta klarar vi ju lätt som en plätt Sarah! Säger han glatt och börjar traska längs vägen. Aaah. Tänker jag, himlar med ögonen och börjar släpa fötterna efter mig.

Och det va INTE 2,5km! Efter en EVIGHET i tryckande värme kom vi äntligen fram till hotellet precis i kanten av regnskogen. Innan det hade flera bilar stannar och kollat så vi va okej. Uppenbarligen brukar folk inte välja att gå den här vägen… Bara Archie. På vägen såg vi en 30 cm lång tusenfoting med röda ben, myggor och flera varaner. Tur att det fanns något att kolla på för jag blev såklart hangry redan efter 500m…

Vi mötte Philly på hotellet och åt lunch. Hon visste inte innan om vi skulle komma eller inte eftersom vi inte hunnit svara henne på morgonen. Surprise! Direkt efter lunchen gick jag och Archie till ett orangutangreservat 10 min från hotellet.

Det finns inga stängsel i reservatet så när aporna släpps ut från rehabiliteringen kan de fritt fortsätta ut i regnskogen om de vill. De omhändertagna aporna har t.ex använts som sällskapsdjur eller blivit av med sin mamma och behöver lära sig anpassa sig till ett liv i det vilda.

Vi promenerade tillbaka till hotellet och spenderade eftermiddagen med att skriva dagbok, spela mobilspel och titta ut över regnskogen. Mest bara lyssna på regnskogen faktiskt.

Jag lärde Archie spela Kalaha. Än så länge vinner jag varje gång…

Sedan täckte vi oss med myggmedel och åt vi middag och hängde med Philly.

Här har ni vår laddningsstation! Världens smartare uppfinning med en multi-usb-laddare. Speciellt när man reser. Och att ha med sig powerbanks som backup när kameran eller GoPron  får dåligt batteri i dåliga lägen är också guld!

I vårat rum kröp det myror över hela heltäckningsmattan och väggar och tak var mögliga. Kostade 80kr/pers och va lika billigt som att bo i sovsal. Vi är inte så petiga med rummen längre, så länge sängen är fräsch. Godnatt :)

DAY 43 – Tisdag 16 februari

Idag har Philly bokat in oss på en tur till Kinebatangan river med en övernattning i regnskogen. Sjukt skönt när någon bara fixar saker. Vi blev upplockade 12.30 och bussresan tog 3h.

Sedan hamnade vi här! I ett trähus precis intill floden.

Vid 18 åkte vi på en guidad tur på floden. Vi såg näsapor! Det ser verkligen ut som en person-filur som sitter där uppe i trädet.

Han som bestämmer.

Har en hel massa bilder på de här två aporna som man kan göra sjukt roliga bildserier av.

Här är vi nöjda ihop med Philly och norska Irene!

Sedan blev vi ännu gladare när vi fick se två vilda orangutanger!

De tyckte vi va lite läskiga. Hade jag också tyckt.

Han är den snyggaste jag vet.

Har man tur kan man bl.a. även få se krokodiler och pygméelefanter längs med floden men vi var nöjda med apor och fåglar!

På kvällen gick vi en guidad promenad i regnskogen. Vi såg bland annat denna fina kungsfiskaren!

Och denna ”pinnen”.

Sedan somnade vi gott i våningssängarna. I natt är första gången på resan som vi sover i dorm/sovsal och denna råkade vara typ lyxig!

DAY 44 – Onsdag 17 februari

Idag gick vi upp 05.25 för att åka på en tidig morgontur på floden. Vattnet va som en spegel.

Vi hoppades på krokodiler idag. Jag har aldrig sett någon förut.

Vi såg fler näsapor och hornbills och kungsfiskare.

Archie somnade såklart sista biten. Hihi.

Vi åt frukost i matsalen och sedan tog alla varsin dusch igen även om det inte behövdes. Duscharna va sjukt fräscha, hade ”rain-munstycke”, stark stråle och varmvatten! Heaven! Sedan checkade vi ut och tog en minibuss mot Kota Kinabalu. Den släppte av oss vid sidan av motorvägen där vi fick vänta tills vi såg en buss till KK som vi fick vinka på.

Även denna bussen släppte av oss vid sidan av vägen efter typ 3h så vi fick gå de sista 2km till Jungle Jack’s. Philly har fixat igen. I morgon ska vi tydligen bestiga Malaysias högsta berg Mount Kinabalu på 4095 m.ö.h. Hjälp.

Vi ska bo här före och efter klättringen! I några ommålade fartygskontainrar i djungeln. Phillys bror gjorde det för några år sedan och tipsade oss om att det va en häftig upplevelse.

Lite annan standard på detta rummet jämfört med förra. Här på 1400 m.ö.h drar molnen rakt igenom kontainern varje eftermiddag. Allt är fuktigt och det är typ 17 grader ute.

Men vi gillar det! ”Johnny” och jag.

Vi är ett gäng på ca 10 pers som ska vandra i morgon och Uncle Jack (som egentligen heter John bjöd ut oss på restaurang.

Sedan spelade vi kort i ”köket”. Ett rum med bara två plåtväggar och ett tak :)

DAY 40 – Lördag 13 februari

Idag har vi pausat och flyttat våra tre sista dyk tills i morgon. Archie har känt sig yr och konstig sen igår så han ville bara sova nu på förmiddagen. Antagligen på grund av alla dyk. Jag va dock pigg så jag tog en promenad runt ön i läcker outfit. Tjena tjena.

Barn från en av de två små byarna på ön lekte på stranden vid en av bryggorna ut till en lyxresort. När de sprang förbi mig sa de ”Hey baby!”.

Kontrasterna här på Mabul är som sagt väldigt stora. Vissa lever lyxliv medan andra lever sina liv dag för dag. På de lyxiga ställena här bor det främst kineser. För dem är det en statusgrej att åka hit och de ska bo på det dyraste stället bara för att det är dyrt. I princip för att kunna checka in där på sociala medier… (I alla fall de vi stött på hittills)

Jag gick förbi ett litet sågverk.

Och genom en lång allé av palmer.

Som ledde ut till detta.

En liten strand i paradiset. Ber om ursäkt för den sneda horisonten… Man ser typ ingenting när det är ljust ute.

Långt där borta i horisonten ligger Sipadan.

Denna kepsen alltså… Hittar inga ord.

Sedan fortsatte jag vidare in mot den andra byn på ön. Här leker barnen med det de har att tillgå. Varandra. Man ser inga leksaker, mobiler eller iPads och barnen är glada, leker och skrattar ändå.

Här är en del av byn som ligger på pålar över vattnet. Vill inte tänka på vad som händer med deras hem om det blir storm med höga vågor och starka vindar…

Huvudgatan genom byn.

Sedan kommer man ut ur byn och det börjar se ut så här igen. Det tar ungefär 30 minuter att gå runt ön och det bor ungefär 2000 personer här.

På vägen tillbaka till rummet plockade jag upp tvätten som vi lämnade in i receptionen igår. Vårat hotell har ingen laundry service men de lämnar gärna över tvätten till kvinnorna i byn. Man betalar sedan direkt till hon som tvättat. Bra sätt att skapa arbetstillfällen. Och hon hade vikt ihop alla underkläder såhär fint ♡

På kvällen ordnade Scuba Junkie en föreläsning om Ocean Debris. En av instruktörerna här, David McCann, är utsedd till deras Marine environmental officer och han höll en så himla intressant, skrämmande och viktig föreläsning om allt skräp som till sist hamnar i våra hav.

Varning. Om du bara vill läsa om solsken och vita stränder kan du scrolla en stund nu för här nedan följer viktiga saker.

Här är några länkar till klipp som  presenterar problemet med Ocean Debris på olika sätt. Innan ikväll var jag inte medveten om omfattningen… Inget klipp på youtube kan dock mäta sig med Davids föreläsning. Han var superinspirerande. OCH han va från Irland! Archie sa att det va helt okej om jag blev kär i honom. Haha!

http://youtu.be/ulkY7mOkdqs
http://youtu.be/4M47FAkQjyo
http://youtu.be/mkfAnQtIUCw

Vi sponsrade en beach clean up med 100kr och i mejlet vi fick som svar skrev han bland annat:

Marine debris is one of the most serious threats facing our oceans today. It includes everything from plastic and glass bottles to tin and aluminium cans to fishing nets and line to clothes, food wrappers, clothing, sanitary items, batteries and even cars, bikes and electronics. Most of these items are non-biodegradable, meaning they cannot be broken down by natural processes. Instead they simply break up into smaller and smaller fragments.

Globally we produce 280 million tonnes of plastic every year, of which 20 million tonnes ends up in our oceans. The vast majority of marine debris, 80%, comes from land-based sources such as littering, industrial discharge and poor waste management, while the remaining 20% comes from ocean-based sources such as commercial fishing vessels, cargo and cruise ships, oil rigs, aquaculture farms and even dive boats. It is estimated that this plastic pollution results in over US$13 billion of damage to marine ecosystems annually, including costs to fishing, shipping and tourism industries.

Every year over 100,000 marine mammals and 1 million seabirds are killed by marine debris, mostly through entanglement and ingestion of plastics. A recent study by the UN Environment Programme showed that 693 species of marine life are affected including all sea turtle species, nearly half of all marine mammals and 20% of all seabird species. 

Regular reef and beach clean-ups make a huge difference to the marine environment in the Semporna region. Every piece of plastic collected reduces the risk of it being consumed by marine life, while every fishing net removed reduces the risk of entanglement. Also, every plastic bag or item of clothing removed prevents coral reefs and sea grass beds from being smothered which blocks out sunlight and prevents photosynthesis.

Andra fakta från föreläsningen:

• Mer än 80% av allt skräp i haven är plast.
• Det tar uppskattningsvis 450 år för en plastflaska att brytas ner i naturen. Under den tiden avger flaskan giftiga ämnen och bryts samtidigt ner till små partiklar som tas upp av djur i alla stadier av näringskedjan. Alltså kommer plasten till slut att finnas även i fisken på våra tallrikar.
• Havet är fullt av Ghost nets. Gamla fiskenät som antingen lämnats, dumpats eller tappats i havet. De följer med havsströmmarna och fångar upp allt som kommer i dess väg. Värst är det för däggdjur som t.ex. sälar, valar och delfiner som drunknar när de inte kan komma upp till ytan för att få luft. Samma gäller för bland annat hajar och mantor som måste vara i konstant rörelse för att kunna syresätta sig. När näten blir tillräckligt tunga sjunker de ner till bottnen där allt biologiskt bryts ner. När nätet blir tillräckligt lätt flyter det upp igen och fortsätter sin resa med strömmarna och allt börjar om igen.
• En forskargrupp tog prover på sand från 18 olika stränder och analyserade materialet de fått med sig i ett labb. Det visade sig att 85% av det insamlade materialet var plast. Inte sand. Helt sinnessjukt.
• Varje gång du tvättar ett syntetplagg, speciellt sportkläder, frigörs ca 1900 micropartiklar som går rakt ut i vattnet och som till sist hamnar i våra hav och i vårat vårat ekosytem. 

Saker man själv kan tänka på i vardagen:

1. Köp inte vatten på flaska! Det är helt sinnessjukt att vi, i Sverige, köper vatten på flaska när vi har ett av världens bästa vatten GRATIS i kranen. Fyll på en flaska hemifrån att ta med dig på tåget eller fyll flaskor och ställ i kylen istället för att köpa Ramlösa eller Loka till helgmyset. Läs gärna denna artikeln.
2. Ta med egen påse när du handlar.
3. Fortsätt sortera dina sopor. Helt enkelt.
4. Försök köpa kläder second hand, plagg i naturmaterial och helst eko såklart. Tvätta mer sällan och framför allt – konsumera mindre. 
5. Take 3 är ett Australiensiskt initiativ för att hålla stränderna och haven rena från skräp. Ha som mål att alltid ta med dig 3 bitar skräp från stranden, parken, gatan eller havet/sjön och släng dem där de ska vara. Det gör skillnad.

I Sverige har vi kommit långt med återvinning och trots att det ibland kan kännas fjuttigt att sortera sina hushållssopor eller gå och panta en flaska (när man ser till det globala problemet) så spelar även det lilla stor roll. Vi träffade några tyskar som berättade att de i Tyskland höjt priset på plastpåsar till typ 6kr vilket gjort att alla numera tar med sig egen påse. De har även höjt panten på flaskor och burkar vilket gör att du i princip måste panta eftersom panten är värd mer än själva innehållet i burken. Hallå? Vad gör Sverige för att tvinga oss privatpersoner att bli mer klimatsmarta? 

Hittade en länk till en artikel om biologiskt nedbrytbart petflaskor när jag googlade förut. Har googlat och youtubat Ocean Debris och biodegradable 4h i sträck nu. Tycker det är en så sjukt viktig sak och vill bara lära mig allt som finns dokumenterat. Det borde ju vara lag på att man endast får sälja plastflaskor som är biologiskt nedbrytbara? Visst. De skulle bli dyrare. Toppen!

Ikväll gick vi och la oss med blandade känslor och många tankar i huvudet…

DAY 41 – Söndag 14 februari

Idag är vår sista dag här på Mabul. Supersorgligt, vi vill inte åka här ifrån!

Vi packade ihop våra saker och checkade ut innan första dyket på Second Wall. Här såg vi massa Nudibranches. Min oprofessionella översättning blir färgglada havssniglar. Typ.

 
Andra dyket på Sea Ventures va helt klart dagens bästa! Dykplatsen ligger under den gamla oljeriggen utanför Mabul och tydligen gillar fiskarna att hänga där.

En Giant Mantis Shrimp i sitt hål.

Ville bara visa hur färger blir under vattnet. Mitt nagellack är egentligen knallrött men här på 10m djup ser det svart ut…

 
En söt liten Nudie. (Dom blir typ 10cm max).

Lionfish.

Vår divemaster Ahmad hade uppvisning på vårat safety stop.

Tredje dyket blev Ribbon Valley där vi bland annat simmade med fler green turtles! Jag tröttnar aldrig.

 
Sedan packade vi ihop oss och tog en båt in till Semporna på fastlandet.

Idag är det ju alla hjärtans dag också. Vi firade med varsin pizza och sen gick jag tydligen med på att kolla fotboll på en malaysisk pub. Heja Arsenal!

DAY 39 – Fredag 12 februari

Dagen med stort D. Idag ska vi dyka utanför Sipadan Island! Wiho. Det är egentligen främsta anledningen till att vi ville åka till Borneo från första början. Vi har försökt att inte ha för höga förväntningar men det är inte så lätt när alla som varit där säger att det är amazing. En av dykplatserna där är rankad som en av världens bästa.

Här har vi den. En liten intetsägande ö mitt ute i havet. Ön stiger som en pelare rakt upp från havsbottnen på 1200 meters djup. Många fiskar, hajar, mantor, valar och andra djur passerar förbi här på sina långa transportsträckor och Sipadan är som en oas mitt i oceanen. Flera strömmar passerar förbi här som också för med sig djurliv. Tidigare låg det flera resorts här på ön, men området är numera omgjort till en nationalpark vilket gjorde att man fick flytta alla byggnader och återställa allt till naturligt tillstånd. Bara ett visst antal dykare får tillstånd att dyka här varje år och man måste ansöka i god tid eftersom det är så många som vill hit.

Vi dök på South Point, Mid Reef och två gånger på Barracuda Point som är rankad som världens mest spektakulära dykplats. Vi hade 40m sikt på alla fyra dyken. Heaven!

Vi va glada glada! Sen NÄR blev det ballt med ’telefontecknet’ Sarah!? Call me.

Stort stim med Big eye trevally eller ”jacks”.

Sipadan är känt för sina stora stim. Av hammarhajar, fiskar, allt typ. Riktigt häftigt! Det va väldigt starka strömmar så vissa stunder fick vi paddla på som fasen. Det kan vara riktigt farligt att dyka här. På flera platser här finns så kallade waterfalls där strömmarna följer revet och sedan går rakt ut över kanten och rätt ner till havsbottnen. Som ett vattenfall under vatten. Hamnar du där får du en gratisresa ner till 1200m djup… 
  
Under denna korallen såg jag bara två stora ögon först. Världens sötaste fisk, en Common Porcupine. Ser ut som en pokemon!

Ett stim Big eye Barracudas med några svarta får i flocken.

Jag såg mina första hajar! Wiho. Har verkligen längtat efter det! Här såg vi massa White tip reef shark och Grey reef shark. Det ska också finnas stora stim av Hammerhead shark här men de har inte setts till på ett par veckor tyvärr.

Archie special.

Det sprakar av liv här.

 
  
Sköldpaddorna va överallt. De två vanligaste är Hawksbill turtle och Green turtle. De va helt orädda och va man bara försiktig så kom de simmande fram till dig för att kolla läget.

Vi fikade och åt lunch på ön mellan dyken men ville bara ut igen och dyka mer.

Och han undrar varför jag tycker han ser så sur ut hela tiden? Haha.

Gigantiska Bumphead parrotfish (mellan 1-1,5m) betar sig genom revet som en flock kossor. De är egentligen inte så bra för reven i och med att de äter korallen…

De ser nästan ut som klumpiga fåglar med näbb och små vingar.

Ett hjärt-stim! ♡ Tänker bara på Hitta Nemo!

Barracudas, typ 1km hav rakt neråt och så lilla jag.

Hänger kvar in i det sista trots att luften nästan är slut. Vi vill inte gå upp!

Efter dagens fjärde och sista dyk. Vi är lyriska! Havet alltså ♡ 

Mera! Mera!

Vi tajmade inte in någon klar himmel idag men vad gör det när man inte befinner sig på land? Häftigt med kontrasten mellan himmel och hav.

Hej då Sipadan. Vi älskar dig.

Det tog ungefär en timma med båten tillbaka till Mabul. Archie somnade så här…

Vi kom tillbaka till Mabul samtidigt som en av männen i byn kom tillbaka från sin fisketur.

Hemma hoppas resten av familjen att det blev en bra fångst…

Medan vi köper lyxiga ljusstakar till våra dyra villor så bor andra människor såhär…

Hade en del upplevelser och tankar att skriva in i dagboken idag.

På kvällen spelade vi Geneve med Philly och Chris från Sydafrika. Vi frågade om de va oroliga över kidnappningsrisken som utfärdats i detta området av Borneo och om mannen som blivit halshuggen. ”Svenska UD rekommenderar inte att man åker hit just nu.” De hade ingen aning om det. Däremot hade de uppfattningen om att den svenska regeringen var sjukt försiktig och att man är mån om sitt folk. ”Kidnappningar och mord är vardag i Sydafrika. Använd huvudet och sätt dig inte i riskabla situationer bara. Om svenskar blir kidnappade gör Sverige allt för att få hem dem. Samma sak vid olika katastrofer. Det är vad vi hört i alla fall. Om det skulle hända oss något skulle Sydafrika för det första inte ens veta om det och för det andra skulle de inte göra något åt det även om de visste.” Sverige må va lite mesigt men det är kanske inte alltid så dumt ändå…