Nu när det blir mörkare och kallare om dagar och nätter går jag in i någon slags höstdvala där jag bara vill vara inne. Jag vill sitta inne under filtar, dricka te, bada bubbelbad, teckna, äta goda mackor och tänka. Framförallt så tänker jag mycket under hösten. Häromdagen pratade jag och min mamma om tiden och hur man ser på den. Hon berättade att hon t.ex. ser året som en rak linje. Jag förstod inte alls. Jag ser ju tiden framför mig som en sluten cirkel. Gör inte alla det?
Det är konstigt det där med hur man ser på saker och ting. För mig är det självklart att året är en cirkel och att jag står på dagens datum och blickar inåt mitten. Jag kan blicka framåt, snett åt vänster, och se november och december tona upp sig som två mörka men förväntansfulla månader innan det är dags för det nya året. Där är det som en slags färgkant som smälter ihop med Januari. Kollar jag rakt över cirkeln (eller ovalen är det snarare – där nyår och mitten på sommaren är i varsin smal ände. Liksom där det vänder) ser jag Mars, vårkänslor och min brors födelsedag. Snett bakom mig till höger har jag just nu september och augusti och allt roligt som hände då. Året är som en oval som förändras beroende på vilken månad jag står i.
Jag var tvungen att teckna ner hur jag ser det, i denna bilden sett utifrån.
Däremot så är tiden ur ett större perspektiv inte alls rund på samma sätt, utan rak. Kollar jag på fler år, årtionden eller sekel ser jag tiden lite som en motorväg. Jag står mitt på vägen och blickar framåt, så långt fram att jag inte kan se den vita streckade mittlinjen längre. Undrar vad som kommer sen?
Ser ni tiden i bilder och hur ser den ut för er?
Nu var det längesen jag visade några illustrationer eller projekt, så här kommer ett! För ett tag sedan fick jag förfrågan om att illustrera berättelser till ett projekt för barn och ungdomar med läs- och skrivsvårigheter. Jag tackade såklart ja! Detta är bara en av berättelserna jag illustrerat åt dem hittills och som det ser ut nu blir det ännu fler uppdrag i höst och vinter!
